Hem » Posts tagged 'Gästinlägg'

Etikettarkiv: Gästinlägg

Behöver du VPN


Just nu kan du skaffa ExpressVPN via Rosa Traktorn och få 30 dagar Gratis!
Läs mer..

Grundsystemen inom vården måste göras om.


Idag publicerar Rosa Traktorn ett inlägg från Leena Graaf. Leena är en vän sedan över 40 år och som multipelsjuk har hon en unik insyn i den svenska vården, hur den fungerar, och framför allt, Hur den inte fungerar. Leena har många gånger försökt poängtera till ansvariga politiker, vården och kommuner de brister som faktiskt existerar, men utan resultat. Man vill varken lyssna eller föra in debatten i rätt riktning. Så utan vidare dröjsmål presenterar vi Leena’s artikel. En artikel hon försökt få ut i media, men utan respons.
bar

Grundsystemen inom vården måste göras om.

Vårdens grundsystem

Som multipelsjuk (fler än 6 diagnoser) så får man dagligen slåss mot sjukvårdssystemet. Ta exempelvis min förra månad då jag hade 16 vårdbesök på olika sjukhus i Stockholms län. Varje vårdbesök tar mellan 3-5 timmar om jag räknar in färdtjänstresorna. En arbetsmånad består av 22 arbetsdagar. Detta gör det rent konkret omöjligt att ha ett arbete på heltid.

Ta bara det hemska bokningssystemet inom landstinget. Vem har beställt detta och hur tänker den personen?  Jag kan få tid från 3 olika vårdnadsgivare på samma dag med samma klockslag. Vilket innebär för mig att jag ska tillägna en dag åt att kontakta dessa vårdnadsgivare för att boka om tiderna och vårdnadsgivarna blir griniga för att jag stökar runt och det finns inga närliggande tider.

I min värld borde detta vara ganska enkelt att lösa. Samtliga landsting (då pratar jag Hela Sverige) har samma bokningssystem och när dom ska boka in mig så blir jag ”rödmarkerad” på den tiden om jag redan är bokad. På det sättet sparas det in tid och planering dels för mig som multipelsjuk men även för vårdgivaren det gäller. Jag förstår att vi pratar säkerhet osv här men detta bör vara fullt genomförbart med dagens teknologi.

För övrigt vad det gäller just dessa delar så bör man även ha samma journalsystem inom vården över Hela Sverige. Idag är det fullt möjligt att rotera över länsgränser och söka vård av olika slag och för patienten fullt möjligt att hitta på någon story för att få ut önskat recept eller vad det gäller då det länet inte kan läsa dina journaler från ett annat län. Detta kan även ses ur en annan synvinkel.

Om du är på semester eller vad som helst i ett annat län och blir akut sjuk. Då kommer inte det länet du är i åt dina journaler och får leka ”gissningslek” med dina problem. Och det kan sluta illa om man inte är uppmärksam.

Jag kan i min vildaste fantasi inte förstå hur man kan bygga dessa system på så helt olika sätt. Alla bor ju i detta land.

Jag förstår att det är en stor kostnad att ändra hela datasystemet inom vården men frågan är om det inte är bättre på lång sikt och mer hanterbart för alla berörda parter.

Hur det än är så måste ändringen och beslutet komma från politikerna. Då kan man ställa sig frågan, hur pass medvetna om detta är politikerna?

Politikerna har makten att förändra och ta beslut som sen delas vidare till berörda myndigheter att utöva. Dessa myndighetspersoner tolkar det politikerna sagt på helt olika sätt. Varför då?

Skriver politikerna fel? Har man tagit del av och inte förstått? Varför har vi så många instanser som ska ta del av och ha åsikter om utan att veta om hur verkligheten ser ut och i mångt och mycket inte fungerar för dom som behöver den flera gånger i månaden? Är det så illa att människor med makt inte kan ta till sig det dom beslutar om av rädsla för att förlora sina uppdrag? Om så är fallet så blir i alla fall jag mörkrädd.

Jag i ärlighetens namn bryr mig inte om du är röd, blå eller gredeskär i den politiska eran. Jag bryr mig om människan som har behovet.

Och att vården kring den människan är synkroniserad genom gemensamma datasystem. Det kan väl inte vara så himla besvärligt att samarbeta? Vanliga människor gör det hela tiden. Varför kan man inte det inom vården och inom politiken?

Detta med samarbete mellan vården och patienten är vansinnigt bökigt. Om vi återgår till mig. Jag har alltså 6 stycken specialister inom olika vårdområden och i botten är min grundsjukdom Diabetes Typ 1 sedan 40 år tillbaka. Alltså tycker samtliga övriga specialister att det är Diabetesmottagningen som ska koordinera mig vilket då diabetesmottagningen inte håller med om. Dom sköter min diabetes och har inte ansvar för det andra.

Det hela slutar då i att jag ska sitta som jag skrev tidigare och ringa runt överallt och vänta på återkoppling antingen via 1177 eller via telefon.

Att vara multipelsjuk är ett heltidsjobb. Där uttrycket: Man måste vara frisk för att orka vara sjuk, till hundra procent stämmer.

Nu är det så med mig att jag har svårt för att inte säga min åsikt och mina tankar. Jag är en ”doer” vilket många i min omgivning kan intyga. När man är en ”doer” så ser man till att saker och ting händer eller kommer ut i luften så man kan få till en start på förändringar eller något nytt.

Jag önskar så innerligt att fler vill göra detta. Att fler vågar öppna sig och berätta sin historia. Utan att vara rädda för att få mothugg  eller påhopp för sin åsikt.

Det finns ett ord för detta det heter : SAMARBETE

Det finns mängder med kämpande organisationer och personer ute i samhället som gör toppenjobb. Men återigen Brist på samarbete gör att det är svårt att komma framåt och påverka politikerna.

Och Gudars om du kommer in som ”ny” och har utåtagerande åsikter då stängs dörrarna direkt. Så tråkigt.

Jag läser och luskar dagligen för jag är intresserad av sjukvårdspolitiken. Jag vill påverka den till fördel för vårdnadstagaren. Dock så är det svårt att komma in i politiken man blir liksom inte ”insläppt”. Jag skulle kunna bli politiker för ibland får jag en känsla av att dom är inte där på alla sina åtagande och det skulle passa mig perfekt som yrke i framtiden. Då kan jag Samarbeta med vården och mina tider samtidigt som jag har ett jobb. Men som sagt det gäller att komma ”in”.

Vad beror detta på? Ska vi vanliga människor inte kunna deklarera att så här är vardagen? Så här fungerar det för oss. Varför vågar man inte bemöta dessa frågor?

En fundering för mig är, Finns det politiker som lever i en ”sjukdomsvärld? Som antingen själv är vårdberoende eller har ett barn eller dylikt som har detta behov? OM jag säger OM det inte gör det så förstår jag helheten bättre. Jag anser att man inte kan besluta i något man inte levt i eller upplevt på nära håll. Man kan inte läsa sig till en vardag med sjukdom. Man behöver ha det inpå sig.

Mig vetligt så ska beslut baseras på folkets behov och önskan…Så är inte fallet just nu och har inte varit på lång tid.

Om man inom politiken kan ta in vårdtagare som kan representera dom sjukas vardag (kanske redan finns men jag har inget hittat). Så kan det kanske lösas på sikt att man kan samarbeta med ett gemensamt bokningssystem och att specialisterna inom vården kan samarbeta så att vi som kräver mer är på rätt ställe utan att behöva nöta på tiderna hos husläkaren som redan går på hörntänderna då dom är hårt ansatta för att specialister inom vården inte samarbetar utan hänvisar till en husläkare. Återigen Sunt förnuft underlättar vardagen för samtliga berörda parter.

Det är så himla lätt idag att skylla på någon annan för att slippa ta sitt ansvar. Politiker har betalt för att serva Svenska folket. Läkare har betalt för att vårda svenska folket. Jag är 1 av svenska folket och jag lever mitt i det som inte fungerar men jag får inte betalt för det.

Trots detta så är jag övertygad om att man med enkla medel kan styra upp detta. Men det måste göras på politisk nivå. Och vem inom politiken har kunskap om den sjukes vardag? Vem inom politiken lyssnar på vårdpersonalen ? Och defakta tar till sig vad dom förmedlar och gör något åt det? Jag skulle vilja prata med den personen.

Om det är någon politiker som vill det, hör gärna av dig till mig så pratar vi vidare. Jag kan nog få med mig ett par av mina specialister och sjuksköterskor och övrig vårdpersonal kring mig som jag fullkomligen älskar. Utan dom skulle jag inte fixa att kämpa vidare. Dom peppar mig att skriva mer och sprida budskapet. Min man är min styrka utan honom fungerar inte min vardag.

Så du politiker som läser detta och förstår. Hör som sagt var gärna av dig. Så vi kan starta samtalen om förändring. På allvar och ganska direkt. Göra en framtidsplan.

Du vanliga människa som vill hjälpa mig att driva dessa frågor framåt får gärna höra av dig till mig. Så vi kan samarbeta om att få en bättre framtid inom vården. Dels för oss själva men även för personalen.

För jag önskar och vill ha ett samarbete med vården, politiken och vårdtagare för att få allt att fungera bättre och enklare.

Det finns troligen mängder med tankar kring detta med vård och politik. Det finns garanterat dom som ska skylla på den och den och dra in blått eller rött eller gredskär politik. DET har inget i min värld att göra. Jag vill få det att fungera och då krävs det att man samarbetar över alla linjer och i Hela Sverige.

Tro inte för ett ögonblick att du inte kan vara till nytta i detta för det kan du. Jag är ingen person som bett om att få vara sjuk eller ha detta enorma vårdbehov. Det blev min lott här i livet. Som fler med mig delar.

Att hålla på med påhopp och kritik är ingen väg att gå för att lösa detta. Då dom flesta av oss är klara över vad som gäller och vart ändringen måste börja.

Då hjälper inte hugg och glåpord. Och eftersom jag lever mitt liv dag för dag så ser jag allt strunt och alla dumheter som kastas ut i sociala medier men få gör något vettigt av det som snurrar runt.

Och Tyvärr vill jag säga Är det för lite av framfötter hos politikerna. Dessutom OM någon politiker har massa framfötter och tar ton då gör den politikern FEL…!

Vi lever i ett imponerande samhälle över lag. Men i just detta fall. SNÄLLA håll god ton och låt oss samarbeta inte bara i Stockholm utan landstingsmässigt över Hela Sverige.

Då jag med full säkerhet kan säga att jag har en hel del vårdpersonal som stödjer mig i denna text och troligen även en hel del personer som sitter i samma situation som jag själv. Så bör vi kunna samarbeta och få till denna förändring och vi börjar med att tala om förändringar i Bokningssystemet och journalsystemet. Det ska då inte bara gälla i storstäderna utan över Hela Sverige.

Någonstans finns det säkert en enkel men dyrbar lösning. Och som sagt med dagens teknologi kan det inte vara en omöjlighet att lösa.

Vi har en sak till när jag ändå är igång och det är Färdtjänsten. Detta tokiga system. Jag jobbade i färdtjänstbussarna och på bokningen när Samplan kom till Stockholm. På den tiden hade vi chaufförer som hittade i stan. Vilket vi tyvärr inte har idag till så stor del. Jag kan säga ifrån i bilen men många kan inte det och vågar heller inte klaga för man tror att man inte får åka färdtjänst mer.

Samplan är ett otyg. För chaufförer och för brukare. I bilen får chauffören ta emot bokningen från brukaren 5 minuter innan upphämtning i detta läge kan han/hon även få en samplanering. Vilket innebär att brukare nummer 2 har samma bokningstid som brukare nummer 1. Och chauffören får detta samtidigt på olika adresser ! Någon brukare blir alltid försent upphämtad.

Brukare har i nuläget lärt sig att boka sina resor i mycket god tid ( gärna 1 timme innan) för att vara på den säkra sidan och komma fram i tid.

Så rent praktiskt sett ur brukarens synvinkel så kan det se ut ungefär så här:

”Begär hämtning till sin bostadsadress i Älvsjö kl 10.30 för att hinna till sin läkartid kl 11.30 på Huddinge sjukhus. Taxin kommer men har en samplanering från Skärholmen som ska släppas av vid Vårby och sen köra vidare till Huddinge sjukhus. Klockan 11.30 anländer brukare nummer 1 till huvudentrén på Huddinge Sjukhus och är därmed försenad.”

Här är ett läge när ordet samarbete inte ska finnas. Samplan fungerar inte på andra ställen i Sverige så varför ska det fungera i Stockholm? Ej heller inom färdtjänsten finns det samma bokningssystem över Hela Sverige.

Visst är det väl underbart? Återigen, varför köper man inte in samma system och jobbar på samma sätt i hela Sverige?  – Vad är problemet?

Är det någon politiker eller myndighetsperson som är rädd för att förlora jobbet även här?

Jag använder mig ofta av uttrycket: Gör om, gör rätt. Och där anser jag att vi ska börja. Saker som inte fungerar måste rättas till. Vems fel det är i grunden bryr jag mig inte om, utan det är här och nu.

Och åter igen, den politiker som vågar ställa sig upp och ta en strid och Göra om och göra rätt kommer få min röst i framtiden så länge jag ser ett förändringsarbete i samarbete för och med hela Sverige inte bara på sitt eget ämbetsrum.

Som avslutning så summerar jag lite.

  1. Ändra bokningssystemet.
  2. Samarbeta
  3. Låt specialisterna ta sina saker och inte lägga det på husläkarna.
    (det finns faktiskt friskare människor som behöver gå till husläkaren)
  4. Ändra /Ta bort Samplan systemet inom färdtjänsten.
  5. Släpp in människorna i politiken och lyssna på dom.
  6. Gör om och gör rätt.

Tack för ordet.
Leena Graaf

”Svensk rasism” – Gästinlägg


Idag skriver författaren ©Jan Christensen ett nytt gästinlägg hos Rosa Traktorn.
©Jan Christensen
 är känd för ett antal böcker som: ”Glömsk? Glöm det!”, ”Jag ser dig ändå”, ”Tro, hopp och sanna lögner.” och Malmö-Manilla, tur och retur” .
(Hans böcker finns att skaffa här.)

Jag överlämnar därmed till hans gästinlägg:1554968526

 

”Svensk rasism”

Hur står det egentligen till i ett land där godis, kakor och sagoböcker har blivit rasistiska? Ett land, som tidigare var världsberömd för sin öppenhet och tolerans, har på några få år blivit de ”lättkränktes paradis”. En miljonindustri där den minsta lilla felsägning, blick eller beröring kan utlösa ett skadestånd till någon som av en eller annan anledning känner sig felbehandlad av någon annan.

Det började med att en liten grupp så kallade ”politiskt korrekta” personer lyckades med att tysta ett helt folk vid att kalla alla som inte tycker som de för rasister och diverse andra öknamn. Och dessa förhatliga ord har nu förlamat en hel nation så att man inte längre vågar vara ärliga och säga vad man egentligen tycker och tänker.

”Den svenska modellen”. Vi knyter handen i byxfickan och svär lite tyst för oss själva.

Jag har tidigare skrivit om det att ha en åsikt inte har någonting med rasism att göra, men jag gör det gärna igen, eftersom det finns individer i vårt land som tydligen inte kan läsa. Eller så är de bara tröga. Eller så vill de helt enkelt inte förstå att vi har yttrandefrihet. Att fritt kunna uttrycka sig är en lagstadgad demokratisk rättighet. Det kan väl egentligen inte vara så svårt att förstå. Ifall man vill alltså… Eller?

Personligen anser jag det som en skyldighet. Att ha en åsikt alltså. Att någon sedan hävder att de känner sig kränkt/kränkta för att min åsikt inte stämmer överens med deras bryr jag mig faktiskt inte ett dugg om. Det är demokratins spelregler. Den som säger någonting annat bör fundera på vem som egentligen är rasist, men framförallt odemokratisk.

Och det finns ju ingen som hindrar dem som inte tycker om demokrati att hitta andra lösningar. Varför inte flytta dit där det politiska systemet passar bättre?

Att påtvinga en majoritet en minoritets åsikter är ju fascism. Och det vill vi väl inte ha. Eller?

Det som beskrivs i klassikern 1984 av George Orwell är nu uppfyllt i de lättkränktes paradis.

”Den som kontrollerar människans språk, kontrollerar också hennes tankar”.

Nya termer har uppfunnits. Termer som riktar sig mot medborgare som gillar sitt lands historia, kultur och traditioner.

För att de politiskt korrekta grindvakterna, som tror och säger sig stå för godhet, skall kunna känna sig tillfreds med sig själva, använder de hela tiden nya påhittade negativa termer som rasist, afrofobi, Islamofobi, homofobi, transfobi, heteronormativitet, antiziganism, extremhöger, Breivikare och så vidare. Ord som de sedan urskillningslöst slänger i ansiktet på hårt arbetande skattebetalare som inte tycker som de, men som gillar sin historia, kultur och sitt folks traditioner, och som enbart använder sin demokratiska rätt. Nämligen att rösta. En slags omvänd rasism/fascism och modern häxjakt som i själva verket visar att dessa självutnämnda godhetsapostlarna har en minst sagt problematisk människosyn.

Och vem representerar dessa individer egentligen? Alltså utöver sig själva förstås? Vem ger dem rätt att gå in och ändra det svenska kulturarvet och den svenska historien? Är de någon form för självutnämnda ” Übermänchen”. Det nya ”herrefolket”. En grupp av moralpredikanter som tillrättavisar folket, så som man gör i diktaturstater typ Iran. Där springer det runt en massa sådana moralspioner och delar ut straff till de (OBS! Oftast kvinnor) som inte är klädda eller uppför sig enligt islams lagar.

Astrid Lindgrens böcker har skrivits som sagor och historier. Vet alla ”godhetsapostlarna” egentligen vad orden ”sagor och historier” innebär? Eller är det helt enkelt så att de tror de vet bäst, utan att egentligen veta ett skit? Med andra ord en samling dumhuvuden som försöker dölja sina egna brister vid att kalla andra för diverse öknamn.

Fattar de inte att tar vi bort allt som eventuellt kan stöta/kränka någon, så blir det inget kvar och ursprungstanken och idén med att skriva berättelserna går förlorad?

Dessutom är det ett solklart upphovsrättsbrott, och i längden kan varken verklighet, sanning, handlingar eller historia skrivas om.

Det har hänt att någon har försökt dölja fakta, men tänk på! De som inte tar del av sanningen lever i villfarelse.

Vad är det egentligen dessa PK-människor, som säger sig stå för godhet, vill? Vad har de för agenda?

Mer bokbål åt folket, så att vi tappar greppet om vad som har hänt och inte längre har något att lära av och göra bättre? Är det deras mål? Att skriva om och ändra på ursprungstexter, alltså original så som författaren har skrivit och tyckt i skrivandets stund, så att det passar DEM och deras sjuka idiotiska tänkande?

Vad är det för en inställning att ha? – För mig påminner det om något som hände för många år sedan i Tyskland.

Och sedan kommer vi oundvikligen in på ordet ni vet. Det som alla använder, men ingen kan ge en klar och tydlig förklaring på vad det betyder. Värdegrund. I mina öron ett påhittat nonsensord som kan betyda vad som helst, men som har skapat en hel industri av värdegrundskonsulter. ”Personer vilka har som enda uppgift, att mot en stor faktura, berätta för chefer och anställda att de är korkade och använder språket fel.

Till exempel ska man inte ”jaga vinst”. Man ska ”addera värde”.

Och ordet används till att förtrycka de som har en annan åsikt än de självutnämnda goda ”grindvakterna och godhetsapostlarna”.

I ”den humanitära stormakten finns det nämligen ingen som lyssnar på någon med ”felaktig värdegrund”.

Någon försöker med olika svävande hypotetiska teorier att förklara och försvara alla människors lika värde, men själva skulle de aldrig sätta sina barn i ett dagis där det jobbar pedofiler.

Och de skulle inte heller skicka sina barn på sommarläger med Breivik eller någon medlem från IS eller Al Qiada.

Och där åkte teorin om alla människors lika värden åt helvete. Eller?

Slutligen konstaterar jag att ”Den humanitära stormakten” är världsbäst på att ta in ”utländska experter” som kan tala om för oss hur dåliga och rasistiska vi är.

Konstigt nog var vi inte rasistiska innan dessa ”experter” kom hit. Tvärtom. Vi var världens mest öppna nation som tog emot alla som behövde skydd.

Fast det var ju många år sedan…

 

Feminist? Nej tack! Jag klarar mig bra utan. – Gästinlägg


Idag skriver författaren ©Jan Christensen ett gästinlägg hos Rosa Traktorn.
©Jan Christensen
 är känd för ett antal böcker som: ”Glömsk? Glöm det!”, ”Jag ser dig ändå”, ”Tro, hopp och sanna lögner.” och Malmö-Manilla, tur och retur” .
(Hans böcker finns att skaffa här.)

Jag överlämnar därmed till hans gästinlägg:
bar2Kalle

Ja ja! Missförstå mig rätt. Klart jag anser att kvinnor och män ALLTID ska behandlas lika. Eller rättare sagt. Alla människor ska behandlas lika. Åtminstone så lika som det går. Men måste man absolut vara feminist för att tycke så? Och hur långt sträcker jämlikheten sig?

Hur många kvinnor skulle känna sig bekväm vid att besöka en herrtoalett på en fotbollsarena, där en rad med ölstinna manliga supporters står uppradade för att lämna plats till ytterligare ”en stor stark”?

Och man kan ju bara spekulera i hur reaktionen skulle bli ifall en grupp nödiga individer från samma grupp skulle döna in på damtoaletten och kräva 50% av sitsarna. Eller ännu värre. Tänk om vi män skulle kräva att få leva lika länge som kvinnor? Det skulle onekligen kunna ställa till med vissa problem.

Sanningen är ju så enkel. Vi måste helt enkelt acceptera att det finns en hel del naturliga gränser för det där med jämlikhet. Oavsett om vi vill det eller ej.

Personligen har jag aldrig riktigt förstått det där med att dela upp människor i en massa olika grupper. Och dock. Jag ser ett mönster, och kanske också en anledning till det har blivit så.

Vi hör ju dagligen att vi inte får ställa en grupp mot en annan, vilket ju direkt stryper en del av den fria debatten och eventuell kritik som finns mot en del grupper. Senaste exempel är ”miljöfenomenet Greta” och hennes gelikar. Greta är ju ett barn. Ajabaja. Inte kritisera ett barn.

Min teori är därför att landets styrande medvetet tillåter att det bildas många olika grupper och de ger dem frikostiga bidrag. Ju fler desto bättre. Att sedan ställa dessa grupper mot varandra är ju kränkande. Ja till och med rasistiskt. Och vem vill kränka eller vara rasist?

I Sverige är det förhatliga ordet nämligen gångbart i ALLA situationer där det inte finns vettiga argument. – Vad jag egentligen menar är ju att det börjar bli lite väl mycket feministtjafs i samhället.

Fast de som, av en eller annan orsak, vill kalla sig för feminist får självklart göra det. I min värld kan ett namnbyte nämligen inte ändra fakta. För mig personligen finns det bara två kön. Maskulin och feminin.

Och det är väl, åtminstone som jag uppfattar situationen, också på det sättet de flesta arter, än så länge, kan förmera sig. En hane och en hona som kan få gemensamma barn. Alltså har moder natur på något vis haft en mening med att endast, med några få undantag, skapa två kön.

Men som vanligt när det gäller ”den humanitära stormakten” så skall vi alltid sticka ut och vara märkvärdiga. De styrande har blivit ”omskrivningsexperter” och istället för att ändra ”på riktigt” så ändrar man istället på beskrivningar, ord och meningar så att det låter finare, bättre och mer politiskt korrekt än det egentligen är. Fast i slutändan blir det ändå det samma. En lokalvårdare gör samma skitjobb som en städare.

Varför man gör det vet jag inte. Kan det bero på att alla byråkraterna har för lite att göra och därför hela tiden känner sig tvingade att lägga fram en massa idiotiska påhitt?

Vad fan är en ”HEN”?

Året var 1966 och ytterligare ett svenskt påhitt skulle sättas till världen. Någonting som skulle utradera alla könsroller och skapa jämlikhet i Sverige. En önskedröm och någonting som svenska politiker ältade om då och som de fortfarande ältar om idag. Dock utan att det har hänt någonting speciellt. Alltså en utopi.

Fast man har som vanligt tillsatt en massa utredningar, som har kommit fram till att jämlikhet är det mest demokratiska som finns. Varför frågade de inte mig?

HEN… Det tredje könet, ett könsneutralt påhitt. Ordet föreslogs av Rolf Dunås i Uppsala Nya Tidning med hänvisning bland annat till finskans könsneutrala pronomen Hän och har under 2000-talet fått en stor spridning, dock utan att ändra på någonting.

Som vanligt kan vi dock konstaterar att ”de lärde”, alltså den lilla grupp av självutnämnda ”förståsigpåare”, snabbt anpassar sig. De ställer sig pliktskyldigt på rad, nickar instämmande och försöker med all kraft att förklara vad de menar med ”det tredje könet”. Man vill ju inte verka oförstående och trög. Tvärtom.

Och det läggs fram argument som: Men du vill väl att dina barn skall vara jämlika, alla människors lika värde, alla skall ha samma möjligheter osv. Klyschor som det är svårt att svara nej på. Ungefär som rutan vilken återkommer för jämt på din FB-sida. ”Tryck gilla om du älskar dina barn”.

Godmorgon yxskaft! Man vill ju bara ställa sig upp, släppa en brakskit och skrika: Nej! Jag hatar de små kräken. Och runt detta nya fenomenet har det växt upp en hel industri av ”Henexperter” som reser runt och indoktrinerar barn och vuxna i landets olika institutioner. Sverige skall nämligen bli könsneutralt, och det är nu jag börjar bli mörkrädd och obstinat.

Ska en liten grupp individer, som plötsligen har fått en, i mina ögon, tokig idé, nu plötsligen börja bestämma hur våra barn skall uppfostras? – Och hur kommer det att fungera inom grupper med en annan religion/tro än vår?

Jag ser direkt en massa svårigheter som förknippas med ordet Hen.

Bara en så enkel sak som en efterlysning. Jag menar, redan nu är det sparsamt med upplysningar polisen lämnar ut, man vill ju inte kränka någon, inte ens de kriminella, men skall man då också använda ordet Hen istället för könet på personen så blir det riktigt besvärligt. Och polisens uppklaringsprocent, som redan är usel, lär inte bli bättre.

Men åter igen frågar jag mig. Är det en strategi från de som föreslår sådana tokigheter? De vill helt enkelt inte att brotten som begås i landet skall klaras upp. Och att flickor plötsligen mer eller mindre skall tvingas meka med bilar och killar pudra dockor i baken, är också aningen svårt att smälta. Alltså helt ärligt. Skall vi vuxna verkligen bestämma det? Kan inte ungarna få leka vad fan de vill? Jag menar: Släng ut leksakerna i en hög på golvet och låt dem själva välja.

Och här måste jag åter citera min goda vän/Lars Björnsson.

”Idiotin görs medvetet så kraftig att all form av vettig diskussion skall bli omöjlig.”

Jag förnekar inte att det finns personer som kanske har hamnat i fel kropp. Och jag försöker inte heller att förneka att det finns homosexuella. Varför skull jag det? En del av mina vänner är gay, men det skitar jag högt och heligt i. Jag har vettigare saker att syssla med än att blanda mig i vad vuxna människor sysslar med i deras sovrum. För min del får folk älska vem fan de vill, så länge de håller sig inom lagens ramar. Svårare än så är det inte.

Och finns det kvinnor som vill ikläda sig mansrollen eller män som vill ikläda sig kvinnorollen så är det också ok för min del. Jag ser inte problemet. – Men att skapa ett tredje kön och normalisera det är på gränsen för vad jag tål.

Kosmetiskt och kirurgiskt är det ju numera möjligt att omvandla vem som helst till vad som helst, men det ändrar inte på det du är född till. Eller gör det? Jag anser inte det.

Men nu har jag inte tid att tjafsa mer om feminism. Jag måste nämligen hinna bädda, städa, handla. laga mat och lägga fram tidningen till Frugan innan hon kommer hem. Det är ju trots allt henne som står för den största delen av våra inkomster. I vår familj skitar vi nämligen i det där med feminism. Vi ser till att få ting och saker gjorda utan att bry oss om vem fan som gör det…

©Jan Christensen

 

Om det antikristliga och korrupta svenska rättsväsendet – Gästinlägg


Den här berättelsen fick jag skickad till mig på Facebook av min vän Mikael Hagenbo som också återger berättelsen på sin blogg. Tankar i samtiden och för framtiden

Detta är ett Facebookinlägg av en kvinna i Västerås. Hon är ett av många offer för ett antikristligt och ondskefullt samhälle, styrt av satans tjänare i den politiska adeln.

Över till hennes text:

Drogad och våldtagen av POLIS, nu är JAG anmäld…

Jag brukar inte lämna ut så mkt personlig info… Men nu gör jag det, nu går jag ut helt offentligt här med både namn och bild.

Anledningen är att min gräns för vad jag klarar av är nådd, Jag vet inte vad jag ska ta till mig mera… I feb 2018 så tog jag mitt livs SÄMSTA beslut någonsin-jag anmälde en polisman i Västerås för våldtäkt.

Jag blev våldtagen på flera olika sätt, slagen, förnedrad och fick höra när jag grät då det gjorde så ont av polismannen att ”det ska göra ont att bli knullad”.

Dum som jag var så litade jag på poliserna som på plats grep honom och sedan såg till att han blev anhållen som sa att ”det spelar ingen roll om han är polis när han har gjort detta emot dig”.

Då visste jag inte det jag idag vet, via granskande media som tagit reda på – att större delen av hans släkt består av polisbefäl, poliser och åklagare…

Jag fick skador fysiskt på flera olika sätt vilka dokumenterades på Västerås sjukhus, åtminstone vad jag och mitt målsägarbiträde tror…

Då interna utredningar direkt tog över fick nämligen varken jag eller mitt målsägarbiträde ta del av NÅGRA resultat.

Vi fick inte se min rättsläkarundersökning, inga av de förhör som hölls med de poliser som var på plats, inga analysbesked efter rapekit undersökningen

INGENTING!! Allt blev ”sekretess” och åklagare Elisabeth Brand la direkt ner förundersökningen trots flera bevisa

DÄR hade min mardröm kunnat ta slut… Men det gjorde den INTE!

Helt plötsligt började konstiga saker hända mig…

1. FK får in ett anonymt tips om att jag jobbar svart, att Jag jobbar trots sjukskrivning (salongen jag jobbade i ligger MITT EMOT polishuset i Västerås.)

Självklart var det jättejobbigt mitt i allt annat att återigen bli ifrågasatt och att jag fick lägga massa tid på det.

Tid, ork och energi som jag verkligen inte hade. Men efter att ha redovisat ALLT Så lades utredningen ner, jag hade inre gjort något fel.

2. Sen kommer NÄSTA sak! Ca 4 månader efter de lagt ner utredningen om våldtäkt av polismannen väljer Utredaren Jesper på intempolisen som hållt i utredningen att anmäler mig för NARKOTIKA brott..

Jag blev drogad i samband med våldtäkten, vilket visade sig i det rapekit som gjordes på sjukhus.

Men detta har han valt att INTE redovisa för varken mig eller mitt målsägarbiträde under ”utredningen”, trots att vi hela tiden bett om att få ta del av vittnesförhör, provsvar, rättsläkarundersökning mm.

Inga provsvar, vittnesförhör, Sos-samtal, provsvar mm skulle lämnas ut efter Åklagare Brands beslut.

De valde alltså att inte säga något om detta utan istället valde de att spara detta och ANMÄLA mig!

Så nu ska JAG sitta på en offentlig rättegång åtalad för narkotika brott – för att jag blev drogad i samband med en våldtäkt av en polis!

En rättegång som kommer vara helt öppen, vem som helst får vara där och där måste jag inför alla berätta om anledningen till detta, att jag blev drogad i samband med en våldtäkt.

Det vidrigaste jag någonsin varit med om- det som skadat min tilltro till människor för evigt.

Det som slog sönder min värld…. Och nu är jag den ”skyldiga.

Dessutom i samma tingsrätt där hans släkt arbetar som åklagare.

3 Det tar inte slut här…

Nu har dessutom en orosanmälan till Soc gjorts, 1 år senare då de är oroliga för mina barn…Bl.a. då Jenny nu är misstänkt för narkotika brott är det en ostabil och farlig miljö för mina barn.

Inte ETT ENDA ORD om att blev drogad i samband med våldtäkt och att provsvaret kom då de gjorde rapekit! Däremot skriver de att ”då Jenny varit utsatt för en våldtäkt så kan hennes psykiska mående vara en fara för barnen…

Då hon även tagit narkotika är det en farlig miljö för barnen och de behöver hjälp:-(

Vad som än händer skulle jag Aldrig Vända mig till rättsväsendet igen…

Tyvärr, allt det jag trott på är borta. Att alla är lika inför lagen oavsett jobb, släktskap mm

Mitt liv är förstört och just nu en enda jävla kamp då de straffar mig på alla sätt de kan för att jag gjorde det oförlåtligt vidriga anmälde en polis för våldtäkt:-(

Men Jag är inte den enda tyvärr…

Ytterligare en polis i Västerås blev anmäld för våldtäkt i somras… Men locket ligger på!!

Dessutom har ytterligare 2 kvinnor kontaktat mig och berättat om samma sak…

De anmälde en polis i Västerås för våldtäkt, allt lades ner med sekretess och de har precis som Jag råkat ut för ”hämnd” av polisen för detta.

Varför skriver jag då detta… Varför eldar jag på brasan…. För att NU FÅR DET RÄCKA!!!

Antingen är det här det som kommer göra att jag inte orkar mer, eller också så får jag nu hjälp att sprida detta via FB och att ngn orkar ta tag i det.

För jag orkar inte mera.

%d bloggare gillar detta: