Hem » I mitt vardagsliv.
Kategoriarkiv: I mitt vardagsliv.
Behöver du VPN
Just nu kan du skaffa ExpressVPN via Rosa Traktorn och få 30 dagar Gratis!
Läs mer..
Facebook fick backa!!
Idag kom det glädjande beskedet från Facebook att de lyfter alla blockeringar mot bloggen. Facebook beslöt i samband med att de stängde mitt Facebookkonto och mina grupper och Facebooksidan för Traktorn att man även skulle lägga på en blockering som gjorde det omöjligt att dela direkt från bloggen till Facebook.
Detta är nu hävt efter flera protester. I dessa protester har jag hänvisat till svensk såväl som amerikansk och internationell lagstiftning gällande yttrandefriheten samt FN’s 19:e artikel om de mänskliga rättigheterna och yttrandefrihet. Med stöd av detta har Facebook därför valt att backa och återställa delningsmöjligheterna. Jag fick dock inte tillbaka mitt gamla konto.
Jag som bloggare vägrar låta mig tystas, jag kommer kämpa för yttrandefriheten med näbbar och klor till mitt sista andetag och jag kommer att fortsätta vara en nagel i ögat på etablissemanget.
Jag kommer fortsätta vara en grinig gubbjävel som bråkar och är besvärlig!
Rensa ut, gör om och gör rätt.
I dagens flöde på Facebook fastnade jag på en väns inlägg.
”Idag vill jag nog göra ett långt inlägg om allt möjligt skit som pågår överallt. Varför kan vi helt enkelt inte bara ”dra-ur-proppen” på ”höga-hatten-folket” ?
När saker och ting löpande nu kommer upp till ytan så sitter dom kvar på sin rumpor och dom som kämpar får gå? Rätt eller fel folk, vad vet jag men ni förstår vad jag menar.
Så mycket dynga som Sverige håller på med i maktens korridorer måste mynna ut i något jätteknas. Vilket jag då sorterar in i att det finns bara en sak att göra, vilken förbenade instans det än handlar om. RENSA UT !
Låt yxan gå helt enkelt, och sätt in hederliga människor (jodå vi har såna kvar i Sverige) och låt dom sitta där och göra rätt och bete sig rätt. Jäv och dyngspridning ska bort från vårat land. Alla långa kluriga och utredande beslut skall kortas ner så saker och ting kan på rätt sätt med omedelbar verkan och inte 2-4 år senare (förutsätter att man har tur) .
Jag är så förbenat less på Sveriges mentalitet i dagsläget. Pengarna bara försvinner som ett såll överallt utom där dom hör hemma. Landsbygden utarmas till fördel för storstaden. Där ingen kan bo för det finns inga boenden och finns det så kostar det fläsk att hyra för ”vanligt” folk.
LSS och hemlösa står utan hjälp eller rättigheter. Sjukvården går på knäna. Polisen skriker. Och för guds skull prata inte om alla skuldsatta som inte har några rättigheter någonstans utan bara ska hacka i sig allt!
Nä vad är detta för land? Vad har det blivit av oss?
Kontentan…Rensa upp. Kasta ut. Sätt in intresserade vanliga människor i styrande positioner. Inte höga hattar och annat dravel. Inga för evigt poster eller misskrediterade politiker.
Det finns folk som är anställda för att hjälpa till vid nedläggningar och avskedande av personal. Ta in 2 såna så är vi snabbt på golvet igen. Och kan börja resan mot att resa oss igen och bli det Sverige vi en gång var.
Ha nu en underbar dag och njut av vårsolen.”
// Leena
Med anledning av mitt förhör idag den 8:e Mars.
UPPDATERING!!
Fallet är nedlagt, man valde att inte gå till åtal.
Vilket jag tar som en seger så klart.
Jag var alltså på förhör hos polisen idag med anledning av misstanken om ”Hets mot folkgrupp”. Jag har tidigare skrivit vad jag tycker om denna ”Häxjakt” på oliktänkande och sanningssägare. Det man lägger fram som grund till brottsmisstanken vid förhöret var den bild ni ser här!
Man menar att bilden framställer muslimer i dålig dager och att detta ska anses som ”Hets mot folkgrupp”.
Själv anser jag att det jobbet sköter de så bra själva. Jag BEHÖVER inte hitta på eller hetsa, bara berätta sanningen och hänvisa till Korancitat.
Bilden postade jag enligt polisen första gången den 16:e September 2017 på min FB vägg och jag postade den offentligt. Bilden har sedan spridits och delats otaliga gånger, man nämnde antalet gånger men det minns jag inte just nu.
Bilden finns även i en artikel här på bloggen De tycker du är en islamofob
Det var inte mycket lönt att neka till detta. Så att börja bråka om advokat i det läget kändes onödigt, när man visade bilden så visste jag var jag stod i förhöret.
Jag påpekade i alla fall bristen i kallelsen, där det inte framgick att jag har rätt till offentigt försvar, och jag visade fram ett papper jag skrivit med en officiell begäran om offentligt försvar, för att visa att jag är medveten om min rätt och den brist man visat genom att inte informera om det i kallelsen, vilket polisen MÅSTE göra. Man menade att detta varit ett förbiseende.
Det var lite hård ton i början av förhöret. Det frågades lite om min bakgrund, min familj och uppväxt och min syn på invandrare och man ville veta om jag ansåg mig själv som ”medborgarjournalist” när man förstod att jag även skrev blogg . Och man ville veta om jag hade anknytning till SD eller NMR.
Om min politiska inställning svarade jag att det har ingen med att göra och att ingen har rätt att fråga mig det. Jag är skyddad i grundlag till min politiska uppfattning och den har ingen med att göra, inte ens i ett föhör, det är därför vi har skydd i vallokalerna för att ingen annan ska se vad vi röstar på.
På frågor om min barndom bev jag lite irriterad och faktiskt lite ”kränkt” Jag svarade med att: ”Det är orelvant, men min mamma har säkert en del att säga om min väldigt bra barndom om man frågar henne.”
Och på frågan om jag ansåg mig själv som ”medborgarjournalist” svarade jag att jag är bloggare och kommer naturligtvis att skriva en ganska utförlig artikel om hela förhöret så fort jag kom hem.
Jag förklarade att jag har både Afrikaner och Afroamerikaner i min släkt och har inga problem alls med invandrare, jag har flera väldigt trevliga invandrare i min vänskapskrets.
”Jag tycker däremot inte om en misogyn ideologi som kallas Fredens religion”.
”Och det står mig fritt att tycka illa om misogyna ideologier om jag vill. Det finns ingen lag mot att jag inte får tycka illa om misogyna ideologier.”
Under förhörets gång svarade jag mest med motfrågor i övrigt, som inte verkade gillas. Men för att poängtera min oskuld svarade jag med följande frågor och motiveringar:
(Jag bryr mig inte om att återge alla källor här, de har jag refererat till så många gånger förr att ni vet att jag kan det där)
- Står det i koranen att muslimer ska förfölja och utplåna kristna och judar?
(Ja det gör det, Jag refererade till källor på det.) - Står det i koranen något om det jag påstår om deras inställning till homosexuella? (ja det gör det, jag refererade till källor på det.)
- Firar muslimer våra helgdagar?
(Nej, och det har förekommit hot och trakasserier mot svenskar, och uttalanden från imamer som påstår att vårt firande är kränkande mot mulismer, jag refererade till källor på det.) - Får muslimer äta Gris? (Nej, Jag refererade till källor på det.)
- Respekteras våra lagar när 52% av landets muslimer föredrar Sharia?
(Jag refererade till källor på det. Bland annat genom att hänvisa till nyligen uppmärksammad händelse i Solna) - Får Muslimer dricka alkohol? (Nej, Jag refererade till källor på det.)
- Förespråkar islam FÖR demokrati? (Nej, tvärt om. Jag refererade till källor på det.)
- Erkänner islam de mänskliga rättigheterna? (Nej, Jag refererade till källor på det. Kairodeklarationen)
Med andra ord, jag styrkte varje påstående på bilden i fråga.
Jag påpekade dessutom att ordet Islamofob är en Oxymoron, vilket jag fick förklara vad det betydde Wikipedia.
Vi talade även lite om Barcelona-avtalet som jag hänvisat till som källa, samt MSB’s utredning av Muslimska Brödraskapet. Vi talade även lite om den utredning av Joakim P Jonasson om kopplingen mellan våldsbrott och den ökade invandringen när vi ända talade om invandrare på hans fråga.
Man ställde ett par frågor om FB grupper och olika personer associerade med dessa grupper, på detta svarade jag att jag vet ingenting. Vad andra skriver får de stå för.
Jag vägrade kategoriskt att svara på några som helst frågor om FB-grupper eller andra personer, och om jag kände dom han nämnde eller inte.
Efter dessa argument fick jag gå. Man menade att det var tämligen meningslöst att fortsätta. När inspelning av förhöret stängdes av passade jag på att fråga avslutningsvis om hans bedömning om det påstådda brottet och han svarade med att det verkade allt för svagt då det ”verkade” vara fakta bakom påståendena på bilden och i artikeln.
Men han sa det var åklagarens beslut, slutgiltigt svar om utredning och förhör kan jag vänta inom 3 veckor, Så nu väntar jag på det avgörande beslutet, dom, åtal eller nedläggande…inom 3 veckor.
Bechir Rabani – En hjältes begravning.
Fredagen den 22/12 2017 begravdes min hjälte, Bechir Rabani i Helsingborg . Han var en sann hjälte och en krigare. En soldat och kämpe för det fria ordet, kvinnors kamp för säkerhet och den som slogs med näbbar och klor mot det korrumperade svenska systemet och media. Bechir som grundade Megafonerna, som blev liktydigt med denna kamp gick hastigt bort under omständigheter som många har ifrågasatt. Han blev bara 33 år.
Min personliga kontakt med Bechir var mest av den art att han ibland rådfrågade mig om saker rörande texter och videoklipp, vad som kunde sägas lagligt och vad som kunde anses olämpligt, det var sällan vi var oense om saker. Vi var båda klart medvetna om riskerna och värdet på det han tog upp och visade. Vi talade mest via Facebook, men ibland på telefon och det som alltid var så tydligt med Bechir var hans humor mitt i alltihop. Han skämtade ofta och var alltid positiv. Kunde alltid komma med ett skämt eller en kommentar som gjorde att man alltid blev glad. – Samtidigt som han alltid viftade bort min oro, han gav mig alltid en anledning att inte oroa mig.
Jag uppskattar att det kom närmare 500 människor till hans begravning, många kom långväga och hade rest länge för att vara där. Familj och vänner, fans och människor han berört. Jag såg många kända ansikten, som alla kommit för att ta farväl av vår hjälte.
För mig var det en annorlunda begravning. Bechir var som bekant muslim och begravningsritualerna är lite olika i våra kulturer. Jag fick först möjlighet att se honom där han låg insvept, muslimer använder inte kistor som vi gör och det var en annorlunda känsla att se honom på det viset. Lite kusligt med ändå vackert och värdigt. Hans familj och vänner samlades sedan till bön, sedan bars hans kropp ut och sänktes ner i graven. När familjen sagt sitt avsked kunde vi andra långsamt ta oss fram till graven för att hedra Bechir och ta vårt farväl, samtidigt växte ansamlingen av blommor, kransar och blomster-arrangemang vid sidan om graven.
Det fanns även möjlighet att skriva några rader i en minnesbok för den som ville göra detta. Två av våra kända kämpar, Ingrid och Conrad passade på att skriva i boken.
Foto: Barbara Trusz
Det var för mig ett väldigt avgörande och definitivt avsked. Under hela veckan sedan hans död har jag precis som många andra haft svårt att acceptera att Bechir är borta, det tog mig först nästan ett dygn att komma över den första chocken och inse vad som hänt, men trots det fanns det en mystisk känsla och ett hopp och önskan att det bara en ond dröm och Bechir skulle komma inklivande med ett stort leende, eller att han kulle dyka upp på Facebook eller i ett nytt reportage på Megafonerna som om inget hänt.
Begravningen förseglade det faktum att min hjälte är borta. Han finns inte mer.
Men jag vägrar att låta hans kamp vara förgäves, hans kamp är nu VÅR kamp och vi får inte låta honom ha gått bort förgäves. Hans kamp måste gå vidare och hans kamp för kvinnor och flickor i Sverige måste hållas vid liv. För allas vår skull.
Jag avslutar med kanske de bästa sista ord Bechir sagt och förmedlat till oss. Ord vi måste minnas och hålla som slagord nu.
Ni ska ge fan i yttrandefriheten
Ni ska ge fan i det svenska folket.
– Bechir Rabani
VILA I FRID MIN VÄN OCH HJÄLTE!
Från ”Louise”
Tack för vad du givit
Tack för vad du var
Tack för de ljusa minnen
Som du lämnat kvar
Till minne av Bechir Rabani – Vila i frid min vän.
Det var en otrolig upplevelse, Det var mycket folk i Helsingborg, och jag är övertygad om att det var lika mycket eller mer i Stockholm och Göteborg.
Det var väldigt stilla, värdigt och respektfullt, i mitten av ljuscirkeln som skapades växte högen av blommor mot de två porträtt av Bechir som placerats där, senare kom fler och satte upp ytterligare bilder, mer blommor och mer ljus.
Hans namn placerades i ljus och det var otroligt vackert att se.
Folk grät och kramades för att visa stöd och styrka.
TACK till alla som var där, Tack till alla som visat sitt stöd och sin sorg.
