Hem » Gästinlägg (Sida 2)

Kategoriarkiv: Gästinlägg

Behöver du VPN


Just nu kan du skaffa ExpressVPN via Rosa Traktorn och få 30 dagar Gratis!
Läs mer..

Europa är på väg mot klimatdiktatur


Jan Hervig

I samarbetet med norska Resett kommer här ytterligare ett inlägg från  Jan Schibbye Hervig. ”Europa är på väg mot klimatdiktatur”. Artikeln är översatt till Svenska av Rosa Traktorn.

Jag överlämnar därmed till hans bidrag.

bar2

klimatdiktatur_big

Illustration foto. Foto: Är Føli / NTB scanpix

Klimatet är ett perfekt alibi för att med våld införa ett auktoritärt system som tar kontroll över all information och förbjuder avvikande parter och organisationer.

För att rädda planeten från förstörelse är det moraliskt och etiskt acceptabelt att pausera demokratin. På så sätt kan man också straffa och tysta människor som inte känner sitt eget bästa och som motarbetar och motsätter sig en global räddningsåtgärd som godkänts av överstatliga FN och EU. Jag är verkligen inte ensam om att ha dessa tankar, vilket av många kommer att stämplas som konspiratoriska.

Ingemar Nordin, författare och professor emeritus vid ”Institutionen för kultur och kommunikation” (IKK) vid Linköpings universitet ställde nyligen frågan från webbplatsen Klimatinformation Stockholm Initiativet (14.04.2019): ”Klimatkrisen – vad är det?”

Ja, det hänvisar självklart till IPCC’s senaste alarmistiska rapport som säger att vi bara har 12 år tills klimatkatastrofen drabbar världen när den globala temperaturen överstiger 1,5 grader från förindustriell tid.

Klimatmobiliseringen pågår

2016 tog vänster-extremister i Australien initiativet till ett globalt uppror mot den slappa klimatpolitiken. Vikt ställdes då på kravet på att regeringar skall kunna införa krisläge och tillåta  nödåtgärder för så länge som det behövs .

En ”klimatmobilisering” som det nu utropas från alla håll är en perfekt förevändning för att möta det som beskrivs som ett existentiellt hot mot världen med otraditionella metoder. Från Australien har rörelsen spridit sig till viktiga städer över västvärlden. Titta bara på London.

Det brittiska parlamentet förklarade nyligen att nationen befann sig i en klimat- och miljönödsituation. En ”Tipping Point” passerades, där det dödliga allvaret av klimatkrisen presenteras som akut. Återigen är det de vänsterextrema som orkestrerar. Efter massivt tryck från Labour blev Storbritannien det första landet i världen att förklara miljö- och klimatkrisen. Tidigare var brittiska brittiska politiker på defensiven men gav sig för pressen.

Vi står inför reaktioner från arga och fanatiska demonstranter, domedagsprofeter och ny-religiösa klimatpolitiker som i språkbruk påminner om en krigsmobilisering. En situation som inte behärskas i den demokratiska processen söker därför efter auktoritära lösningar. Den brittiske författaren och Cambridge professorn David Runciman beskriver det här cyniska spelet briljant i sin bok ”Hur demokratin slutar” – om hur auktoritära ledare undergräver grundläggande demokratiska värderingar för att uppnå makt, rikedom och positioner.

Kostnaderna som förstör vårt välfärdssystem

Ingemar Nordin kommenterar också kostnaden för världsekonomin någon har beräknat  är uppskattat till 2,4 biljoner dollar per år för att minska CO2-utsläppen med 45% till 2030 och 80-100% till 2050. Det här är endast kostnader för investeringar i omvandling av energiproduktion. Tillkommer kostnader för allt annat som transporter, industriförändringar, jordbruk etc. Det sägs ingenting från politiskt håll om dessa kostnader och investeringar i form av förlorade jobb och förlorad välfärd.

Mer kostnadsberäkningar.

Björn Lomborg, professor vid Handelshögskolan i Köpenhamn och tidigare direktör för Institutet för miljöbedömning i Köpenhamn, specialiserar sig på kostnadsanalyser av klimatpolitiska förslag och antar en beräkning för ett ännu högre belopp, 3,3 miljarder dollar per år, vilket är mer än dubbelt så mycket som EU: s regeringar idag spenderar på hälsa, utbildning, boende, miljö, polis och försvar.

Han drar slutsatsen att denna politik kommer att göra EU 24 procent fattigare redan 2050. Sveriges fattiga pensionärer kommer att bli en ännu större samhällsgrupp och många kommer att se att sina sparade medel försvinner.

Försvarare av klimatdiktatur.

Enligt ”Svenska Dagbladet” är Jørgen Randers, professor i klimatstrategi vid BI-handelsskolan i Oslo, en supporter av ”klimatdiktatur”. Liksom andra ”klimatexperter” ser han den kinesiska diktaturen som en förebild.

”Demokrati måste vara pausat för att lösa klimatkrisen och en elitregering är bättre än en demokrati. I alla fall om världen lyckas lösa den akuta klimatkrisen”, anser Randers.

Klimatet tar allt mer uppmärksamhet i valkampanjen för valet till Europaparlamentet.

Sveriges Radio rapporterar att socialdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet vill tvinga Europaparlamentet att anta ett klimatisk nöd- och klimattillstånd, med bindande krav på grön övergång och en rättsligt bindande klimatlag i EU.

Detta kan på kort sikt leda till inrättandet av en ny klimatförening i EU-parlamentet, vilket öppnar för en auktoritär och nästan diktatorisk lösning för hela Europa. Helt efter Merkels och Macrons recept.

Diktatur under EU: s regi kan smyginföras

”Today’s News” har upprepade gånger varnat för att 1930-talet återvänder. Författaren och tidigare utlandskorrespondenten Christian Palme frågar också om vi närmar oss en klimatdiktatur och påminner om en artikel i ”The Good Society” -webbplatsen för National Socialists med fullmakt i Tyskland från 1933, kallad ”lagen om att hjälpa folket och imperiets behov” (Gesetz zur Behebung der Not von Volk und Reich).

Lagen som infördes av riksdagen 1933 och undertecknades av president von Hindenburg gjorde det möjligt för Adolf Hitler och det nationella socialistiska tyska arbetspartiet (NSDAP) att komma till makten lagligt och med diktatoriska befogenheter.

Vad är det med Sverige och Nazism?


Jan Hervig

I samarbetet med norska Resett kommer här ytterligare ett inlägg från  Jan Schibbye Hervig. ”Vad är det med Sverige och Nazism?”. Artikeln är översatt till Svenska av Rosa Traktorn.

Jag överlämnar därmed till hans bidrag.

bar2

När man upplever den svenska debatten ser man att de vänsterradikala demonstrerar och rör sig mot gatustrider – eller hör statsminister Löfvens skryt om den humanitära stormakten samtidigt som man får intrycket att nazism är det allvarligaste hotet mot det svenska samhället.

Är antalet nynazister så skrämmande? Det kan inte vara möjligt, de är så få att du får leta länge för att hitta dem.

2018 utförde Sveriges Radio en lista över medlemmar i ”Nordiska motståndsrörelsen”, NMR, och listade totalt 178 personer. Och då tog nog Sveriges Radio i ordentligt.

Antalet nynazister är således en mikroskopisk minoritet i en befolkning på 10 miljoner.

Enligt undersökningen är nazisterna också väl fördelade runt landet – i Västra Götaland, Skåne, Stockholm och Dalarna. Möjligheten att träffa på nynazisterna är liten, om du inte medvetet letar efter de få demonstrationer som uppstår.

Är det kanske att nynazisternas antisemitism är det som upprör och hotar det svenska samhället? Det är trots allt grundat i gammal och ny nazism. Det kan inte heller vara fallet när man ser den antisemitism som Sveriges muslimer står för, en grupp som är betydligt många gånger större än de svenska nynazisterna.

Det är trots allt på en helt annan och formidabel skala. Nysvenska muslimer mobbar, trakasserar och orsakar allvarliga sår på den lilla judiska befolkningen och tvingar dem att fly Sverige utan att de svenska myndigheterna ingriper.

Både Malmö och Göteborg är snart ”Judefritt”. Svenska myndigheter har aldrig varit upprörda av antisemitism. Organisationer som arbetar med judarnas rättigheter reagerar på Sveriges misslyckande att skydda judarna bättre.

Sanningen om nazistpositionen i Sverige är att nynazisterna och vänsterextremisterna är i ett ömsesidigt beroendeförhållande av varandra. Båda parterna behöver en fiende för att piska upp en hatstämning, vilket i sin tur gör det möjligt att mobilisera gatupplopp.

Krafteliten, med Löfven i spetsen, drar inspiration från nazismen för att markera sin egen skräckbild i den politiska debatten, där polarisering och brunsmetning av motståndare som SD är viktig. Hatkultur och stigmatisering genomtränger svensk politik, försvagar rättsstatsprincipen och kväver yttrandefriheten.

Även under krigsåren var nazisterna i Sverige extremt få.

De svenska myndigheterna samarbetade nära Hitler-Tyskland. Den svenska eliten, regeringen och kungahuset var tyskvänliga tills krigslyckan vände för Tyskland.

Sverige kom att tjäna stora inkomster på nazismen. Landet stod för mer än hälften av den järnmalm som Naztyskland behövde i sin vapenproduktion. Tyskarna använde i stor utsträckning de svenska järnvägarna, och ”Svenska Järnvägen (SJ)” tjänade grova pengar på denna trafik. På detta sätt bidrog Sverige också starkt till den tyska ockupationen av Norge.

Svenskarna lät Hitler föra soldater och krigsmateriel genom Sverige medan striderna pågick i Norge. Tyskarna fick köra tungt artilleri, luftförsvarskanoner, ammunition, kommunikationsutrustning och andra leveranser till tyska väpnade styrkor.

Trafiken varade i drygt tre år med transporten av 2,1 miljoner soldater och ca. 100 000 vagnslaster krigsmaterial. Stöd till tysk nazism registrerades till ca: 10 procent av den svenska järnvägens transportkapacitet.

Det fanns ett nära samarbete mellan svensk säkerhetstjänst och Gestapo i nordkalotten.Tyskland betalade bra för leveranserna av järnmalm, och till Sverige levererades kol för att värma hus och fabriker under de kalla krigsåren.

Luleå var viktigt för tyskarna under kriget.

Det var här att de lagrade varor som skulle försörja trupperna i Finland och Norge. Det var också här att de hade stora hö-depåer för hästarna. Totalt 222 tyska divisioner använde hästar som deras främsta transportmedel.

Nazism var användbar för Sverige under krigsåren, både ekonomiskt och politiskt, och nazismen är användbar för den svenska eliten även idag. Syftet helgar medlen.

Moral och konsekvenser är som vanligt inget tema för den politiska eliten. Där den riktiga nazismen bor.

Källa: 

https://resett.no/2019/03/03/hva-er-det-med-sverige-og-nazismen/

 Svenska skolan i fritt fall.


Jan Hervig

I samarbetet med norska Resett kommer här ytterligare ett inlägg från  Jan Schibbye Hervig. < Svenska skolan i fritt fall.>. Artikeln är översatt till Svenska av Rosa Traktorn.

Jag överlämnar därmed till hans bidrag.

bar2

ulsrud-videregc3a5ende-768x512

Demonteringen av det svenska skolsystemet är mer dramatisk än de flesta människor anar. bakom avslöjande dokumentation står professionella och fackfolk inom skolverket. Chef för kungliga vetenskapsakademin och författaren, Per Kornhall, skildrar i sin bok med en titeln: ”Barn Experimentet – Svensk skola i fritt fall” (Leopard förlag). (Boken finns på bokus).

Per Kornhall är trots sin frispråkighet och obehagliga dokumentation, otroligt nog fortfarande en av de mest respektfulla skoldebattörer i Sverige – ingen tar honom på sakliga fel och politiker vågar motsäga honom. Han är kunnig om vad han talar om, medan politikerna visar tydligt att de är olämpliga – och ofta helt utan professionell bakgrund i skolfrågor. Men det är ändå dessa politiker som har lagt upp dagens skrämmande skolpolitiska verkligheten, som nu oftare betecknas som ett haveri av hela det svenska samhället.

Författaren beskriver i sin bok hur representanter för svenska skolmyndigheter, d.v.s. politiker vid ett studiebesök i Finland 1990 skröt om att Sverige nu utvecklat ”- Den bästa skolan i världen.”

Svensk skolpersonal med expertis och insikt frågade sig varför man skulle experimentera med en skola som efter internationella undersökningar var en bra skola, en skola som arbetade enligt förutsättningarna. Det var situationen den gången. Men politikerna rotade i ideologi och socialism, helt utan professionell insikt, tävlade mot en politisk revolution i skolan som skulle passa perfekt för en pompös och humanitär stormakt som Sverige.

Och dramatiska förändring skulle komma i dess kölvatten. Endast baserat på politiska värderingar. Det fattades beslut helt utan konsekvensanalyser, som svenska politiker alltid motsätter sig och på kort tid har svensk skolpolitik vänts helt upp och ner. Reformpedagoger och karriärsugna politiker ledde vägen. Ingenting skulle bli som det var. Det var den obestridliga utgångspunkten för de radikala reformer som nu skulle komma från vänsterextrema ideologer som plötsligt var experter på skola och utbildning.

Resultatet blev en skola där resultat som föll i rask takt, och desillusionerade och uppgivna lärarna och rektorerna uttalade förtvivlan. Svenska lärare är nu den akademiska grupp som uttrycker mest missnöje med sin arbetssituation.

https://www.expressen.se/debatt/sa-sanktes-den-svenska-skolan/

Det är värt att poängtera att Göran Persson var en aktiv drivkraft för skolrevolutionen. Han tillhör för närvarande den nya rika, politiska sosseeliten som ligger långt från den svenska arbetarklassen och det svenska ”folkhemmet” med sin egendom på landet som kostat över 6 miljoner med tillhörande mark för 12,5 miljoner. En av de främsta lyckojägarna som inte känner ansvar för pensionärernas tragiska öde i dagens Sverige. Och han tar naturligtvis inget ansvar för den skolskandal han själv var en av arkitekterna bakom.

Sverige gör sig uppmärksammat internationellt med sin speciella skolsituation. En otroligt negativ trend som vi aldrig har sett maken till. Svenska studenters kunskap om matematik, läsning och läsförståelse minskar snabbare än i något annat land inom OECD.

Olikheterna mellan skolor ökar dramatiskt, det handlar inte minst om segregering, etnicitet och ett antal socioekonomiska faktorer.

Ingen vågar utmana politikerna om de verkliga orsakerna till tragedin. Den massiva och okontrollerade importen av analfabeter med en strikt religiös uppfostran och utan svenskt språk. Människor som inte vill integreras i den svenska samhället, av religiösa och ideologiska orsaker, och därmed hamnar i getton, och utanför det svenska samhället.

Enligt Anders Trumberg vid Örebro universitet som forskat på den svenska skolan upplever Sverige nu en ”vit flykt” i alla delar av landet. Den svenska medelklassen flyr från skolor där deras barn måste blandas med ”de andra”, som är det försiktiga uttryck svenskarna använder. Bara att säga att det handlar om invandrare kan vara riskabelt och åtalbart som ”hatbrott” och ”hets mot folkgrupp (HMF).”

En intressant punkt i den svenska debatten är ett inspel av statsvetarna Staffan Lindberg och Richard Svensson vid Göteborgs universitet, som anser att det system som Sverige har utvecklat i skolpolitiken bygger mer på tron på diktatur än på demokratiska värden.

OECD föreslår att Sverige inför kvoter för barn med låg socioekonomisk status för att förbättra skolprestationer. Så mycket som 61 procent av barn av första generationen migranter misslyckas med undervisning i svenska skolor.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/oecd-infor-sarskilda-kvoter-for-socioekonomiskt-missgynnade-elever

Detta senaste initiativ innebär att eleverna i alla svenska skolor bör blandas efter en politisk distributionsnyckel. Fenomenet ”vit flykt”, där föräldrar i panik försöker rädda sina barn bort från skolor som inte fungerar kommer inte att vara en räddningsplanka i framtiden.

När ett lands skolsystem fullständigt kollapsar är landet i en allvarlig kris. När landets regeringar inte ens inser det, är det lite hopp om förbättring. Därför måste Norge så småningom förbereda sig för att ta emot svenska flyktingar. Även om man inte helt kan jämföra Stefan Löfven med Venezuelas Nicolás Maduro, så finns det en hel del likheter.

Kampen mot yttrandefrihet, demonisering av motståndare, manipulation, lögner och valfusk.

I vilket fall som helst blir den sorgliga slutsatsen att: Den svenska skolan är dömd. Sverige som nation är förlorad.

Källa: https://resett.no/2019/02/04/svensk-skole-i-fritt-fall/

Löfvens cyniska maktspel


Jan Hervig

I samarbetet med norska Resett kommer här ytterligare ett inlägg från  Jan Schibbye Hervig. Löfvens cyniska maktspel.” Artikeln är översatt till Svenska av Rosa Traktorn.

Jag överlämnar därmed till hans bidrag.

bar2

lööf

Centerpartiets partiledare Annie Lööf er i forhandlinger med Stefan Löfven. Foto: Henrik Montgomery/TT / NTB scanpix

 

”Sveriges riksdag” är en spännande absurdteater. Löfvens spel för att komma tillbaka som statsminister blir mer och mer desperat. han har fått smak på makt och vill bli historisk, en landsfader och inte bara en övergångsfigur. Men realiteten – som verkar mer diffus i Sverige än i andra länder – vill invänta och sätta ut honom, det är bara en tidsfråga.

Vad som inte är så synlig i detta regeringsspel är den råa maktkamp som nu utvecklas mellan Socialdemokraterna och svenska LO. Den äger rum mestadels i det fördolda, utanför Rosenbad, men lite av det slipper igenom i media och i LO’s egna kanaler. Det handlar om att den sista kvarlevan av folkhemmets maktstruktur nu går mot sin upplösning. Begreppet solidaritet har alltid varit centralt för den svenska arbetarrörelsen, både för sin egen självförståelse och som en sköld mot politiska motståndare – De osolidariska.

Den traditionella enigheten mellan maktpolitikerna i Socialdemokraterna och LO har satts på ett seriöst prov. Ända sedan 1898 när Landsorganisationen i Sverige (LO) bildades med stöd från Socialdemokraterna har ett nära professionellt politiskt samarbete mellan socialdemokraterna och LO-föreningar präglat den svenska arbetarrörelsen. Det skulle bli den grund för det svenska folkhemmet, som statsminister Per Albin Hansson lanserade som ett begrepp 1928. Ingen förutspådde att svenska politiker från arbetarrörelsen en dag skulle bli en separat överklass.

Från början satt representanter för LO i partiledningen, och LO-representanter har blivit både riksdagsmedlemmar och statsråd. Det ekonomiska stödet från LO till partiet uppgår årligen till miljonbelopp och LO rapporterade nyligen att de kommer att använd 30 MILJONER kronor som kampanjbidrag för att se till att Löfvens regering får en ny valperiod.

Löfven spelar ett högt maktspel. Han representerar inte bara de sämsta valresultaten för Socialdemokraterna på 100 år, något som för honom är ett icke-tema, men han är också villig att offra ett viktigt avtalsförhållande mellan Socialdemokraterna och fackföreningarna, som har varit grundläggande för den socialistiske samfundsmodellen i Sverige.

Löfven är uppenbart beredd på att gå mycket långt för att behålla sin makt, och möter därför de krav som Annie Lööf (C) lade ut som villkor för att släppa fram honom som statsminister igen.

Ett skräckscenario för alla parter, med undantag för SD är ett nyval där det politiska ”spetälske” Sverigedemokraterna går fram ytterligare. Att LO nu faktiskt föredrar ett så kallat extraval är därför en överraskning och mycket olämplig inmatning för Löfven på hans ”blocköverskridande” friartåg med Lööf.

Löfvens osannolika ”ja” för Annie Lööfs krav kom som en chock för LO’s ledare. Det svenskar benämner som ”arbetsrätt” är en helig ko i fackföreningsrörelsen. ”LO kommer inte att tveka att ta detta som en maktfråga”, skriver organisationen på sin webbplats.

I en intervju med Sveriges Radio uttalar LO’s ordförande Karl-Petter Thorwalsson: ”Man kan inte ta bort arbetsrätten för flera hundra tusen svenskar i en kompromiss. Då är det bättre att gå till extraval och låta det svenska folket uttrycka sin åsikt om denna viktiga fråga.”

LO förbundets byggnadsordförande Johan Lindholm, är förvånad och oroliga över Löfvens kompromiss: ”Jag kommer att vara tydlig med att Socialdemokraterna INTE har fått något mandat att förhandla bort vår arbetsrätt och man kommer inte att få det heller. Löntagarnas rättigheter och säkerhet är inte till salu vid förhandlingarna med ett nyliberalt och löntagarfientligt Centerparti.” skriver han i ett pressmeddelande.

I den politiska korrekthetens Sverige, är realitetsförnekelse en naturlig del av politiken. Vad som överraskningar oss som åskådare är att oärliga och inkompetenta politiker närmast på obestämd tid kan driva sitt narrspel för folket utan att bli konfronterade med lögnerna och ställas ansvariga.

Källa: https://resett.no/2019/01/05/lofvens-kyniske-maktspill/

 

Den svenska demokratin firar sin egen undergång.


Jan Hervig

I samarbetet med norska Resett kommer här ytterligare ett inlägg från  Jan Schibbye Hervig. <Den svenska demokratin firar sin egen undergång.>. Artikeln är översatt till Svenska av Rosa Traktorn.

Jag överlämnar därmed till hans bidrag.

bar2

Den 17 december 1918 beslutade riksdagen i Sverige att införa allmän rösträtt och jämlikhet. Dagen firades nyligen med anföranden och flaggning från offentliga byggnader.

I riksdagen fanns det markeringar i form av seminarier med talmannen, kungen och kronprinsessan Victoria i framkant. Om talmannen bjöd på icke-rasistiska kakor och kaffe är inte känt. Men trots den offentliga åminnelsen var den stora folkfesten frånvarande enligt svenska tidningar. Parollen för dagen var knappt kännbar, med undantag för de kungliga jubilarerna, som var väl drillade: ”Jag, må du leva, demokratin uti hundrade år”.

”Vi ser demokratiseringen som en process och firandet bör därför också uppmärksammas de kommande åren”, säger Torbjörn Nilsson, professor i historia vid Södertörns högskola.

Men idag är det väldigt många som följer utvecklingen i Sverige med oro och förundran. Den process som professorn talar om som viktigt, har väl helt spårat ur? De liberala tendenser som vi ser i flera länder i Europa är mycket väl synliga i Sverige.

Svenska politiker på nationell nivå saknar tolerans för andras åsikter, respekt för minoriteter och demokratiska spelregler i allmänhet. Yttrandefriheten inskränks ständigt, politisk kommunikation och öppna debatter är inte önskvärda. Utvecklingen har förändrat den makt som traditionellt finns i den nationella suveräna staten. Resultatet är anarkistiska tillstånd.

Myndigheterna förlorar kontrollen över stora stadsdelar, klaner och gäng tar makten och utvecklar parallella samhällen, apartheidsamhällen, som styrs av strikt religiösa lagar blandat med grov brottslighet, en flod av droger och mängder av vapen från Balkan. Klanerna och gängen är här för att stanna. Mord, skrämsel, våld och moralpolis står i bjärt kontrast till den demokratiska mångfalden, toleransen och den offentliga förvaltningen. Men Sverige säger obegripligt nog ja till denna utveckling och tystar ner de negativa aspekterna av det groteska, mångkulturella experimentet.

Feminismen växer fram som mer och mer tragikomisk. På grund av all överdrift förlorar den sin funktion och trovärdighet. Otryggheten för kvinnor har ökat, antalet våldtäkter är uppseendeväckande också efter internationell skala, hedersvåld har blivit vardagliga och könsstympning sker hela tiden.

Årsdagen kom i skuggan av den allvarligaste politiska krisen i Sverige sedan andra världskriget. Det var 100 dagar sedan valet och 72 presskonferenser hölls i riksdagshuset, fortfarande utan att en regeringsformation är i sikte. Lite pinsamt för en nation som påstår sig vara ett föregångsland som folkstyre.

Sverige har ett distinkt moraliskt och etiskt problem. Om någon stör den etablerade, ”normala” svenska samhällsstrukturen så är alla piggar ute och du anklagas för extremism, nazism och rasism. Det är anklagelser som gör att det svenska folket gömmer sig. Får du en sådan anklagelse mot dig, kan du förlora ditt jobb, hus och ställning, och dina barn kommer att bli mobbade eller kan till och med bli omhändertagna av sociala myndigheter efter orosanmälan.

Det socialdemokratiska samhället, med folkhemmet som en idealmodell, har kört fast på grund av ”inkräktare” på den politiska arenan. Människor som inte ägnar sig åt traditionella åsikter och socialdemokratisk maktdelning, men som vågar sig på att tänka om, uppfattas som ett hot mot makteliten. Status quo är inte längre en räddningsplanka, riksdagsvalet 2018 kommer att lämnas som en symbol för socialdemokratins haveri.

Bara tanken på att Sverige skall ändra politiska kurs och relatera till andra värderingar än den adopterade och evigt socialistiska, är inte att hoppas på vare sig för socialdemokraterna eller allianspartnerna. Rädslan för att maktbalansen ska vara skev är frenetisk, eliten ser sina positioner och sina privilegier hotade. Det har aldrig hänt tidigare i en sådan storleksordning. Det vi bevittnar är i grunden en politisk jordbävning. Allt har hänt efter att Sverigedemokraterna blev en maktfaktor.

Uppgivenheten över politikernas handlingsförlamning är också stor i gammelmedia. Det är en viktig signal. Aftonbladet skriver om de svenska politikerna som förhandlar i evigheter om de uppenbara noll-lösningarna: ”Loppet är kört.” De (politikerna) lider av tunnelvision. De är precis som andra utslitna människor, egocentriska. Och de är övertygade om att omgivningen är emot dem och att de själva är de enda klarsynta.

Skribenten Anna Dahlberg i Expressen är inte heller nådig i sin analys: ”Det är snart jul och Sverige har ingen regering”. Samtidigt pytsar partierna ut miljarder som om det inte finns någon morgondag.

Svenska politiker är övertygade om att globalisering och övernationell styrning från EU och FN är den magiska formeln för landets framtid. Medan det etniska svenska samhället försvinner alltmer, påminner det nya Sverige om allt mer om Mellanöstern och Nordafrika. Firandet av demokrati blir bara tragisk mot en tom bakgrund.

Källa: https://resett.no/2018/12/23/det-svenske-demokratiet-feirer-sin-egen-undergang/

%d bloggare gillar detta: