Hem » Gästbloggare (Sida 2)

Kategoriarkiv: Gästbloggare

Behöver du VPN


Just nu kan du skaffa ExpressVPN via Rosa Traktorn och få 30 dagar Gratis!
Läs mer..

Att inte sätta grovt kriminella i fängelse bryter samhällskontraktet


Magnus Stenlund_Sunt FörnuftI samarbetet med Magnus Stenlund på Sunt Förnuft kommer Rosa Traktorn att bakåtblogga en rad av hans tidigare inlägg för att ”komma ikapp” tidigare inlägg. Detta gör vi varje kväll fram till valet och vi fortsätter idag med:
Att inte sätta grovt kriminella i fängelse bryter samhällskontraktet

//God läsning.

bar2

SVERIGE: EN RENT KRIMINELLT KRIMINOLOGISK IDEOLOGI

kriminella-skyddstillsyn-2018-07-02-660x341

I korthet: den vänsterideologi som svenska kriminologer står för vill inte ens sätta våra grövsta brottslingar bakom lås och bom. Med en filosofi där allt utgår från förövaren istället för brottsoffren, så bryts samhällskontraktet, de laglydiga får varken trygghet eller rättvisa. Samtidigt vet vi hur vi borde göra: straffa hårt och tidigt även för mindre brott och sätta återfallsförbrytare bakom galler för lång tid. Ska vi göra det krävs dock att vi satsar tre gånger mer på polisbudgeten. Det är ingen förlustaffär för svenska folket, vi sparar igen det på lägre försäkringspremier, sjukhuskostnader och – faktiskt – även på längre sikt minskat antal interner. Förutom att tryggheten och rättvisan räddas.

Organiserad brottslighet – största hotet mot den svenska rättsstaten

Stockholms undre värld: Expressen har kartlagt 405 stycken av de mest våldsintensiva som tillhör något kriminellt nätverk. Samtliga dessa ägnar sig åt mycket grova brott, huvudsakligen tjänar de sina pengar på narkotikaförsäljning. Denna verksamhet är så lukrativ att man tillgriper alla medel för att försvara sin position, man lierar sig med varandra när det passar, mördar varandra när det kniper: det handlar alltså om den s k organiserade brottsligheten; de absolut grövsta brottslingarna i Sverige,  de som är det främsta hotet mot vårt rättssamhälle. Vi kan lugnt utgå ifrån att dessa huvudsakligen ägnar sina dagar åt att utföra brott, planera nya, eller hålla sig undan rättvisan för de brott man redan begått. I stort sett samtliga är misstänkta för en lång rad brott de aldrig kommer kunna fällas för och ännu fler är de brott som de begått men aldrig kommer misstänkas för. När det gäller ledarna är det ännu svårare att åstadkomma fällande domar, de smutsar sällan ned sina händer med att personligen mörda, det överlåter de till sina hantlangare – och man drar sig inte för att hota, skrämma, misshandla och ‘eliminera’ eventuella vittnen.

Vi skulle dock vilja tro att om och när de väl åker dit så åker de i alla fall dit ordentligt. Men så är det alltså inte.

Fängelse – bara för mord?

Effekten av att det svenska rättssamhällets principer nu bygger på ren vänsterideologi är att även de grövsta av de grövsta brottslingarna – gängledarna för dessa syndikat där mord är en vardagsaktivitet – helt slipper fängelse. 28 stycken, närmare hälften av de 61 undersökta gängledarna, har istället fått villkorligt eller skyddstillsyn, 14 stycken har fått det upprepade gånger! För allt utom mord dömer svenska domstolar helst till skyddstillsyn och villkorlig dom, d v s även för så allvarliga brott som utpressning, grovt olaga hot, misshandel, övergrepp i rättssak, grov stöld och försök till rån. Inte (i första hand) för att domarna är så släpphänta utan för att det finns en paragraf som tvingar dem att alltid föredra andra straff än fängelse. Denna har tillkommit och är i linje med kriminologernas förövarfokuserade tänk: det finns nämligen enligt dem (Sarnecki och hans lärjungar) bevis för att unga män som döms till fängelse har svårare att komma tillbaka till samhället.

Samhällskontraktet gäller rättvisa och trygghet

Laglydiga människors behov av att känna sig trygga är ingenting som uppmärksammas av svenska kriminologer (jag generaliserar, men bara lite; Sarneckis skola har blivit helt dominerande, eftersom den upprepar vänsterns klyschor och gör vetenskap av deras lögner – en win-win för båda parter – skolans politiska anpasslighet har belönats med de flesta och högst uppsatta tjänsterna). Ännu mindre bryr man sig om offrens behov av att känna att verklig rättvisa skipas. Det här är faktorer som vänstern alltid underskattat, men som utgör samhällskontraktets grundpelare. Vi har överlåtit vår rätt att själva ta hämnd till staten, under den självklara förutsättningen att vi får just trygghet och rättvisa. Det må vara aldrig så mycket bättre förutsättningar för brottslingen att få ett bra liv efter sina brott om han inte straffas – det är helt enkelt inte ett rimligt alternativ ändå. Våra normer och moralvärden skulle förstöras på mindre än ett par år och samhällskontraktet skulle upplösas. Dessutom skulle, som de flesta av oss inser, brotten öka kraftigt. Det finns nämligen en starkt avskräckande effekt i att veta att om jag gör dumt så blir jag inlåst.

Avskräckning fungerar eftersom det är en del i organiserad brottslighets affärskalkyler

Och vad kriminologerna och den olycksaliga paragrafen också bortser ifrån är att alla inte reagerar på samma sätt. Vissa unga män ser en brottslig bana som en fullt naturlig karriär. Vissa är så förhärdade redan i mycket unga år att de är beredda att begå mord. De här männen utgår från rationella affärskalkyler, där fängelsetid är en viktig riskkomponent. Ju längre frihetsberövande desto mindre lockande att begå brottet ifråga, avkastningen blir för låg i förhållande till risken. En annan faktor, lika lite omtalad bland svenska kriminologer, är att inlåsning förhindrar nya brott. Det är väl känt att en mycket hög andel av de grövsta brotten begås av en relativt sett mycket liten klick ytterst förhärdade återfallsbrottslingar. Här är det en mycket enkel räkneövning: skulle man tiodubbla strafflängden efter, låt oss säga tredje grova brottet, så skulle mängden sådana brottslingar ute i samhället raskt minska, ned till en tiondel, varefter vi kan förvänta oss en kraftig nedgång av grova brott.

Nolltolerans för att undvika att unga dras in i brott

Som framgår av reportaget är medelåldern i Stockholms under värld låg, de yngsta är 16 år och 3 av 8 är under 25. Det betyder att nästan samtliga redan dömts till ungdomsvård. Vi kan alltså konstatera att den brottsliga karriären inte har botats med ’vård’, villkorlig dom, skyddstillsyn, eller korta straff i dessa fall. De har bara blivit mer slipade och förhärdade brottslingar för varje vända, varje kontakt med rättssamhället. Den berömda s k nolltoleranspolicyn som infördes i New York var avsedd att bryta en eskalerande brottslighet som gjorde staden till en av de värst brottsutsatta i USA på 1980-talet. Här handlade det alltså om att ingripa kraftigt och raskt mot småbrott för att undvika att pojkar gled in på fel bana. Efter att den infördes sjönk brottsligheten kraftigt: 1990 begicks 2262 mord i staden, 2016 hade de minskat till 330.

Man ingrep direkt mot plankare, visiterade dem, ställde dem till svars för vapeninnehav. Statens vapenlagar är lika strikta som Sveriges, men straffen för olaga innehav är betydligt hårdare, liksom kontrollen. Alla invånare har direkt access till brottsstatistiken, inom sitt område och alla andras. Genom att varje polischef inom ett distrikt ställs till ansvar för om/när brotten ökar blir sambanden inte bara synliggjorda: det händer saker också, om ingenting görs.

Med nolltolerans töms fängelserna på sikt

Just de här enkla sambanden vill svenska kriminologerna sällan gå med på. De (Sarnecki et al) hävdar att andra skulle ta de grova brottslingarnas plats utanför murarna, att det tydligen lagbundet måste begås en viss mängd mord, rån och misshandel i ett samhälle. En väldigt defaitistisk inställning, som rent ut sagt gör det svårt att se vad vi ska ha kriminologer till i så fall. Och idag är fängelserna inte längre överfulla i New York. Tvärtom, det har aldrig funnits färre intagna; färre brott gör ju färre brottslingar.

New York-polisen: många, flexibla, lokalt förankrade och välbetalda

I New York finns det 38.000 poliser. De är därmed synliga överallt, hela dygnet. Det ger en avskräckande effekt. De hinner också ta tag i de små brotten. De är lokalt förankrade i små distrikt där de känns igen. Man har flexibilitet också för att snabbt förstärka närvaron när det behövs. I Sverige, med något högre folkmängd, men framförallt så mycket större geografiskt område att övervaka och göra sig synliga på finns det bara 20.000.

Polisen kostar inte dubbelt så mycket som i Sverige, den kostar tre gånger så mycket. Detta eftersom poliserna både har en betydligt högre startlön och en bättre löneutveckling, med förmånligare hälsovård och pensionsvillkor. Men färre brott kostar väsentligt mindre, så det är ändå en ’lönsam’ affär. Massor med svenska politiker har varit på studiebesök. Varför gör vi då inte som i New York?

Varför inte i Sverige?

1. Vi har inte velat sätta till resurserna som krävs. Det handlar alltså om en fördubbling av kåren och väsentligt högre löner. 2. Vi har i Sverige en ovilja att ställa dåliga chefer som misslyckas till ansvar. 3. Vi vill inte döma småbrottslingar hårt, vilket i sin tur beror på att vi a) inte har resurser, b) har för låga straff för grövre brott, för att det ska uppfattas som rimligt; d v s straffskalan måste upp över hela linjen, c) svenska kriminologer stretar emot med näbbar och klor och gör allt för att hitta andra förklaringsmodeller.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Gå med
Vi mot Virret

Källor:
Expressen, gängen:
https://www.expressen.se/nyheter/brottscentralen/qs/gangen/gangledarna-som-slipper-fangelse/

SvD, New York:
https://www.svd.se/olle-wastberg-sverige-kan-lara-av-new-yorks-brottsbekampning

DN Debatt, Sarnecki och fem andra kriminologer:
https://www.dn.se/debatt/svagt-stod-i-forskningen-for-att-hardare-straff-minskar-brotten/

DN vill ha mer åsiktsförtryck och censur på FB. Man förlorar ju kampen om läsarna.


Magnus Stenlund_Sunt FörnuftI samarbetet med Magnus Stenlund och Sunt Förnuft kommer här dagens inlägg: DN vill ha mer åsiktsförtryck och censur på FB. Man förlorar ju kampen om läsarna.

//God läsning.

 

bar2

DN vill ha mer åsiktsförtryck och censur på FB. Man förlorar ju kampen om läsarna.

40973679_539576229806553_5842712452499767296_n

I korthet: Nu har högermedia på fejan mer än dubbelt så många delningar som etablerad ’finmedia’ har. Tina Politik har ensamt dubbelt så många som DN. Ju viktigare fb blir för att sprida information och åsikter, desto viktigare är det väl att fb inte åsiktscensureras? DN är som framgår, av den bestämt motsatta åsikten. Det luktar mer än dålig förlorare här. DN delar konsekvent in sidorna på fb i ’högerpopulistiska’ respektive ’vänsterorienterade’. Bara en sådan sak. ’Oberoende liberal’ har väl aldrig varit en mer missvisande beskrivning på en tidning.

DN gjorde ett jättelikt reportage under helgen, ”Så tog högerpopulistiska sidor över valrörelsen på Facebook – med hjälp av SD”, där man förskräckt konstaterar att ’högerpopulistiska’ FB-sidor nu är långt större än ’antirasistiska och feministiska’. Feministiskt initiativ dominerade på fejan inför valet 2014 och var större än samtliga allianspartier tillsammans. Men detta försprång utraderades under hösten 2015 och de ’vänsterorienterade’ sidorna som varit tio gånger fler än de ’högerpopulistiska’, har sedan dess stått och stampat, medan de ’högerpopulistiska’ raskt fortsatt växa. Under augusti 2018 har de sex största sajterna tillsammans mer än dubbelt så många delningar, som de åtta största etablerade ’finmedia’.

Mer än hälften av alla svenskar över tolv år använder fb dagligen och nästan en femtedel av svenskarna anser fb vara en viktig eller mycket viktig informationskälla. Att detta gör DN-redaktionen galen av avund är tydligt, för etablerad media tappar samtidigt stort.

Martin Jönsson påstår frankt i uppföljande krönika (som saknar kommentarsmöjlighet, så klart) att reportaget skulle ha avslöjat antisemitism. Detta är hämtat ur luften. I sin långa tirad redogör man inte en enda gång för något annat än grovkornig satir, som dessutom på pricken avspeglar den politiska verkligheten. Inga olagligheter alltså. Men förvisso hat och avsky för en politik man ogillar.

I en andra uppföljare ”Facebook duckar om högerpopulistiska sidorna” (som givetvis inte heller är öppen för kommentarer) hävdas att Facebook är inte tillräckligt transparant, både enligt DN och professor Per Ödling vid Lunds universitet. ”Facebook kan behöva komma att regleras i framtiden, säger den mycket kritiske forskaren.” DN citerar dock inte forskarens skäl, så Ödling kan mycket väl tycka samma som jag: nämligen att det är fb:s icke-transparenta avstängningspolicy som måste öppnas upp.

DN får det istället att låta som om man har forskarstöd på att Facebook inte är tillräckligt ’alert’ när det gäller att censurera och förbjuda. I artikeln ställer man fb-ansvariga mot väggen och frågar upprört sig om Facebook ”verkligen ska tillåta att invandrare målas upp som våldtäktsmän och svenska politiker beskrivas som styrda av George Soros?”

Svaret på den frågan är att det beror på, det finns en lag om detta. Men det är inte Facebooks uppgift att bedöma den, det är svenska domstolars. Och i motsats till vad DN försöker hävda, så är fb faktiskt mycket aktivt ute och begränsar flödet av sådant som makthavarna – däribland DN – inte gillar. D v s vad man kallar ’högerpopulism’, som omfattar alla åsikter till höger om Annie Lööf.

Men att begränsa en användare på olika sätt baserat på vad en algoritm säger, som baseras på antal andra användares blockeringar eller anmälningar är minst sagt tvivelaktigt. Om användaren har stor spridning, som t ex min egen sida som nådde 117 000 visningar/vecka innan jag för två veckor sedan blockerades för delning, så vore det kanske relevant att också titta på hur stor andelen som blockerar mig är i förhållande till totala antalet visningar?

Om en avstängning sedan sker så ges, i alla fall i mina hittills nio fall, inget som helst skäl. Det betyder att jag inte heller vet vad jag ska invända mot. Än mindre vet jag vem som anmält eller blockerat mig. Man kan anmäla/ blockera på rent okynne, utan att det drabbar en. Jag som drabbas får heller inget skadestånd. När massanmälare som #jäh kastar sig över någon gång på gång är det väl också rimligt att en manuell granskning sker innan en ny avstängning görs? Åtminstone om man konstaterat att det var okynne eller avsiktlig mobbing som var skälet bakom tidigare anmälningar. Men såvitt jag vet sker ingen sådan.

Nu är detta f ö bara gissningar; fb talar ju inte ens om hur algoritmen ser ut. Än mindre om/hur eventuell manuell granskning sker, eller av vem. Ingen person finns som står bakom beslutet, ingen man kan vända sig till för att klaga mer än en anonym brevlåda. En brevlåda som i mina nio fall – och på säkert över tjugo meddelanden från mig – inte svarat en enda gång. Bara detta är naturligtvis trakasseri.

Så visst behövs transparens. Anonyma trollkonton får gärna försvinna de också. Men det är då hanteringen av olika former av censur som ska ligga överst på prio-listan. Inte mera censur, som DN vill ha. Åsiktsförtryck och diktaturfrämjande är den nya modell som Wolodarski propagerar för. ’Oberoende liberal’ har väl aldrig varit en mer missvisande beskrivning på en tidning.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

När resten av Sverige blir som Malmö, var ska bidragen då tas ifrån?


Magnus Stenlund_Sunt FörnuftI samarbetet med Magnus Stenlund på Sunt Förnuft kommer Rosa Traktorn att bakåtblogga en rad av hans tidigare inlägg för att ”komma ikapp” tidigare inlägg. Detta gör vi varje kväll fram till valet och vi fortsätter idag med:
När resten av Sverige blir som Malmö

//God läsning.

 

bar2

DE MÅNGKULTURELLA FÖREBILDERNA. SÅ KOMMER SVERIGE SE UT OM TVÅ DECENNIER.

tino-malmo-skatteutjamning-2018-04-18-660x341

I korthet: Malmö, Södertälje och Botkyrka visar hur den väg som Sverige är inne på lär sluta. Ingenting blir bättre, det vänder aldrig. Det blir bara värre och värre. Det finns en skillnad: Dessa tre kommuner har kunnat hålla näsan över vattenytan genom de kommunala utjämningsbidragen. När resten av Sverige kommit där Malmö är nu, så kommer det inte finnas några pengar kvar att fördela ut.

Tino och Massutmaningen – exemplets makt.

Tino Sanandaji skriver om Malmö, Södertälje och Botkyrka. Tre kommuner som ligger i det mångkulturella Sveriges framkant, om man får uttrycka det så. Andelen med utländsk bakgrund 2016 var 57% i Södertälje, 51% i Botkyrka och 43% i Malmö. Till detta skall läggas asylsökande som ännu inte godkänts eller fått avslag. Andelen är också kontinuerligt stigande sedan flera decennier. Det betyder alltså bland annat att den politiska församlingen är helt beroende av invandrarnas röster.

Valboskapen: en garant för noll omtänkande

Att väljarmajoriteten har utländsk bakgrund har så gott som cementerat den socialdemokratiska maktbasen. De tre kommunerna saknar en stark politisk opposition som kunnat motsätta sig snabb invandring, här har man medvetet gått före resten av Sverige. Det styrande maktpartiet S har slagit dövörat till och har ju i detta haft ett starkt incitament, nämligen en fortsatt trolig makthegemoni; eftersom makt alltid varit S främsta prioritering finns det ingenting som talar för att utvecklingen vänder.

Ja, det ÄR andelen invandrare som är förklaringsfaktorn. Inget annat.

Den solida prognosen gäller därmed även de tre kommunernas ekonomiska kräftgång, en följd av S vanstyre och huvudsakligen en funktion av att alltfler saknar jobb. Den inrikesfödda befolkningen ligger i Malmö 4% under rikssnittet för infödda svenskar, och den utländska delen av befolkningen ligger 5% under rikets snitt för utrikesfödda; sysselsättningsgapet är därmed 24 procentenheter, mot rikets 23%. Det är med andra ord den höga andelen invandrare som förklarar det allra mesta av kommunens problem.

Sjunkande skattekraft 

På två decennier har de tre S-märkta mångkulturerna gått från ett svenskt genomsnitt ifråga om skattekraft till att nu ligga 11, 14 resp. 15 procent under rikssnittet. En motsvarande fast något mindre försämring gäller även för alla de övriga mest mångkulturella kommunerna i Sverige, med Solna som unikt undantag (en f ö vanligen borgerligt styrd kommun).

Utjämningsbidragen

Medan de kommunala skatteutjämningsbidragen till de norrländska kommunerna har reducerats mellan 1996 till 2017, justerat för inflation, så har våra tre mångkulturella musketörer kraftigt ökat sin andel, från 3 till 7,5 mdr. Det finns inget som säger att behoven i Norrland minskat, det är snarare att behoven i de mångkulturella kommunerna upplevs ha ökat, som tränger undan allt annat.

Malmö mest ojämlik av alla kommuner

Malmö är i topp när det gäller inkomstsegregation. Inte på grund av några få riktigt rika, utan pga många riktigt fattiga. Skillnaden (den s k Gini-koefficienten) är i paritet med amerikanska 1980-talsnivåer. I Malmö lämnar 22% av eleverna grundskolan utan gymnasiebehörighet. Den öppna arbetslösheten är 15%. Var tionde hushåll tar emot socialbidrag, motsvarande 1 mdr om året, socialen är Malmös sjätte största hyresvärd. Hur sysselsättningen ska kunna öka med så dåligt utbildningsresultat är det ingen som vet.

Vad sägs om 6,41 i kommunalskattehöjning?

Kommunen tar emot ytterligare 2 mdr i skatteutjämning via de bidrag som Region Skåne tar emot (totalt 5 mdr) och (S)taten betalar dessutom ut ett stort antal ytterligare subsidier, inte minst till skrytprojektet Malmö Live, konserthuset för 1,3 mdr. Men trots alla bidragen så går inte budgeten ihop; man lånar alltmer pengar. För att staga upp ekonomin har en extern konsultutredare från PWC kommit fram till att det behövs en skattehöjning med 6,41 krona per hundralapp fram till 2030. Det kommer inte hända, för då skulle alla som kan bidra flytta ut.

Malmö suger redan nu upp bidragen, hur ska någon få något i framtiden?

Så. i Malmö fortsätter invandringen, upplåningen och den höga arbetslösheten att stiga. Liksom bidragen. Det sistnämnda åtminstone ett tag till. Som en svamp kommer Malmö att svälja en allt större andel av dessa, medan behövande norrlandskommuner lär få rätta munnen efter matsäcken, ungefär på samma sätt som svenska fattigpensionärer nu tvingas göra. Stockholmarna lär få räkna med att ge allt högre bidrag till ett system som aldrig mättas.

Men vad händer när även Stockholm börjar rasa utför i den närmast per automatik självklara sysselsättningsfällan, som den ökade invandringen innebär? Vad händer när skatterna ökar så mycket där, att politikerna upptäcker att de nått bristningsgränsen? När de som bidrar flyttar ut, inte från Malmö, utan från hela Sverige?

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Gå med
Vi mot Virret

Hur kan ni inte se?


Magnus Stenlund_Sunt FörnuftI samarbetet med Magnus Stenlund och Sunt Förnuft kommer kommer här dagens inlägg: Hur kan ni inte se?

//God läsning.

bar2

Hur kan ni inte se?

40778902_539136633183846_5373247818100113408_n

I korthet: massinvandringen, och då främst den importerade klankulturen från muslimska länder, har katastrofala effekter på det svenska rättssamhället. Detta är – för många av oss – så uppenbart att det känns som att slå in öppna dörrar när man ska motivera och beskriva. Desto mer obegripligt: att inte alla ser. Men det finns tre goda förklaringar. Att vänstern och det postmoderna virr, som även en god andel av borgerligheten består av, vägrar se och istället fortsätter att stötta islamism, mångkultur och massinvandring, beror på 1) västerlandets inbillade skuld som vänstern lagt på sina axlar, 2) taqiyya, de rättrognas ‘rätt’ att ljuga och medlöparnas ovilja att erkänna misstag, samt 3) förtrycket, såväl i form av muslimens rädsla för helvetet och postmodernistens fobi för att kallas islamofob, som islamkritikernas risk att bli utsatt för dödshot, fatwan.

Javisst kan det tyckas märkligt. Vad som nu sker inför – kan man tycka – öppna dörrar är horribelt. Sverige våldtas. Våra kvinnor bokstavligen så – resultatet av en djupt kvinnofientlig ideologi. Kriminella nätverk uppstår där man skjuter direkt, för att döda. En hederskulturs avtryck. Och resultatet av föräldralös sysslolöshet, sådan som i sin tur uppstår när man saknar varje tänkbar kvalifikation – såväl kulturellt som kunskapsmässigt – för annat än socialbidrag. Bilbränder för att skapa fruktan och för att visa sig hård. Homofobi, antisemitism och barnaga. Hot och respektlöshet mot sjukhuspersonal, stenkastning mot blåljusutryckningar. Och så allt det andra; ingen hänsyn mot grannar, provocerande brist på tacksamhet, noll intresse för svensk kultur. Det där de flesta av oss observerar som ett genomgående mönster, men som vi inte vill säga högt: förakt för och ovilja mot att tillägna sig svenska grundläggande värderingar – som t ex att skaka hand.

Klumpade jag ihop allt och gjorde det lite för enkelt för mig? Ja, absolut. Disclaimer: Invandrare som kommit hit på 80- och 90-talen är idag ofta väl integrerade. Och invandrare från Västeuropa och annan arbetskraftsinvandring är något Sverige har haft god nytta av. Ju mer lika kultur desto mindre problem med att integreras. Massinvandringen består också av grupper som vi sällan ser problem med, och individer finns det alltid som avviker positivt. Många individer. Många kommer också från krigszoner och har faktiskt flytt för sina liv, bokstavligen.

Men att de är så många som avviker beror på att det är så ofantligt många fler som vi tagit emot totalt. Antalet asylsökande under 2000-talet är 712.000 fram t o m 2017. Majoriteten faller väl in i de negativa beskrivningarna ovan. Och de allra flesta, ca 80%, av dem är muslimer. Det är dessutom grovt missvisande att bara räkna asylsökande. Anhöriginvandringen är betydligt större. Totalt har vi idag ca 1,2 miljoner människor här som kommer från muslimska länder eller har minst en förälder som gjort det. Det motsvarar 18% av den etniskt helsvenska befolkningen. Det är klart att en så stor minoritet, direktimporterad huvudsakligen de sista 5-6 åren från afghanska bergsbyar, syriska öknen och den irakiska slätten, sätter en starkt och tydligt avtryck. Nämligen det som ovan beskrivs så schablonmässigt, men i huvudsak faktiskt är helt korrekt.

Fundamentalister, bokstavstroende salafister och våldsdyrkande jihadister, eller bara ‘vanliga’ våldtäktsmän och kriminella är alltså tillräckligt många för att sätta våra förorter i brand och hela vårt fungerande samhälle i gungning.

Allt det här kan var och en som vill lätt ta reda på. Det finns rakt framför en, i flödet av nyheter på fb. Bilderna jag hämtat är alla från morgonflödet och jag behövde inte scrolla länge för att hitta dem. Den fråga som många ställer sig är då, hur är det ens möjligt att INTE se?? Och då är vi tillbaka till denna artikels rubrik. Det handlar om S+Mp och vänsterns skygglappar.

Förklaringarna varför vänstern (V+Mp+S) låter sig duperas – och själva ljuger för att slippa göra avbön, är faktiskt ganska enkla att förstå:

1. Skuld. Postmodernisterna är ’godhetsapostlar’; man drivs av en inbillad gruppskuld, västerlandets förtryck av gruppen muslimer. Dvs klassisk postmodern identitetsideologi. Självbilden av att göra rätt för sig är helt beroende av bekräftelse från dem man ’hjälper’. Får man inte tack för mödan tenderar man därför att anstränga sig ännu hårdare för att få sin ‘kick’. Men sådana som Fatemeh Khavari visar inte tacksamhet! De vill bara ha mer, det finns inget stopp. Detta beror dels på klankulturen, som predikar den starkes rätt, dels på islam, som säger att de otrogna är skyldiga muslimerna en ’skatt’. Socialbidrag och flyktinghjälp är alltså inte mer än rätt att vi betalar, enligt sådana som Khavari. Ska jag avslöja en hemlighet? Godhetsapostlarna kommer aldrig få sin kick. Inte förrän Sverige serverats på silverbricka till Khalavi och hennes likasinnande, i formen av en islamsk stat.

2. Lögn. De postmodernister som börjar se tecknen på att det inte blivit som man hoppats och predikat om – mångkulturens evangelium – har naturligtvis svårt att erkänna att man haft fel. Det är en allmän mänsklig svaghet. Och i deras öron viskar deras islamistiska vänner lögner som man gärna vill höra, för att slippa göra sin annars nödtvingade avbön. Islams heliga texter – för alla rättrogna muslimer – talar om taqiya, som säger att muslimen har rätt att ljuga för de ’otrogna’. D v s oss. Visst ljuger även kristna och sekulära. Men den grundläggande skillnaden består i att vi känner skuld när vi gör det; vi vet att det är fel. Medan muslimer som tillämpar taqiya upplever en ogrumlad tillfredsställelse om man med en lögn kan lura de korkade otrogna att fortsätta gå deras ärenden.

3. Förtryck. Vi reagerar olika på hot och islamisterna är experter på att förtrycka både sina egna, de undfallande medlöparna och sina fiender, genom att anpassa hoten. De egna skräms främst med Allahs hämnd och skräckhistorier om vad som händer i helvetet efter döden. Men också med utfrysning och med domar i moskéernas hemliga shariadomstolar. Det går att förstå den som utsätts, eller hur? Islamkritiker skräms istället med våld och hot om våld; även statliga institutioner i t ex Egypten kan utdela fatwor, dödsdomar, för människor i väst som utnämnts till islams fiender. Svårt att inte hysa viss förståelse för dessa också. Postmodernisterna, slutligen, skräms med ordet ’islamofob’ och social stigma. Något som helt enkelt måste kallas för vad det är: fegt. Undra på att islamisterna föraktar dem. Det gör jag också.

Tre förklaringar alltså. Men långt ifrån en ursäkt.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Där islam är statsreligion råder medeltid


Magnus Stenlund_Sunt FörnuftI samarbetet med Magnus Stenlund på Sunt Förnuft kommer Rosa Traktorn att bakåtblogga en rad av hans tidigare inlägg för att ”komma ikapp” tidigare inlägg. Detta gör vi varje kväll fram till valet och vi fortsätter idag med:
Där islam är statsreligion råder medeltid.

//God läsning.

bar2

saudi-1000-piskrapp-2018-08-07-660x341

ISLAMS ’MODERATA’ KRONPRINS DÖMER UT 1000 PISKRAPP OCH KANADA PROTESTERAR, MEDAN WALLSTRÖM TAR PÅ SIG SLÖJAN.

I korthet: Den ’moderate’ saudiske kronprinsen bin Salman är ansvarig för att bloggare och människorättsaktivister drabbas av drakoniska straff för att uttrycka sina åsikter. Ingenting säger att detta måste bero på att han är rädd för mer fundamentalistiska krafter. Det är sharialagarna som utmäter 1000 piskrapp för oppositionell kritik och dessa lagar gäller alla muslimer; det är Muhammeds egna heliga ord, och dessa har aldrig gjorts obsoleta av de muslimska auktoriteterna. Ingen moderniserad version finns tillgänglig, den muslim som väljer att avvika i sin tro från detta gör det av egen övertygelse och med varierande grad av personlig risk. Att Sverige inte kritiserar islam för sina grova övertramp mot mänskliga rättigheter och kvinnoförtryck är en sedan länge vedertagen modell (S+Mp); de muslimska fundamentalister som genom massinvandringen kommit till Sverige utgör nu en stor och vältalig grupp röstboskap som man inte vågar utmana.

Där islam är statsreligion råder medeltid

En bloggare döms till 1000 piskrapp. Och tio års fängelse ovanpå det, som om han skulle överleva… Hans advokat till 15 års fängelse för att ha försvarat honom. Hans syster och andra som står upp mot kvinnoförtrycket drabbas lika hårt som i Iran. Människorättsaktivister fängslas på löpande band. Så här ser det ut länder där islam är statsreligion. Saudis kronprins bin Salman sägs stå för en ny ’moderat’ linje. Men det är ändå han som är ansvarig. Givetvis kan vi misstänka att han är försiktig; att utmana de fundamentalistiska wahhabisterna är en lek med elden och vad som hände Shahen av Iran är avskräckande. Men den som inbillar sig att kronprinsen inte står bakom de hårda straffen ska också minnas att även för moderata islamska krafter utgör sharia lag. Och de texter där sådana straff utmäts är allmänna för hela islam, ingen hög religiös ledare överhuvudtaget – inte i Saudi, inte i Iran och inte i Sverige – har tagit avstånd från dessa texter, som är Muhammeds egna heliga ord och fortfarande högst aktuella för alla muslimer. Givetvis behöver man inte följa dem om man av egen övertygelse kommer fram till att det är fel. Så är det för somliga muslimer. Men de tar en personlig risk när de gör så. Och även i Sverige är de tysta, en minoritet utan inflytande. De vet att de saknar stöd av religiösa auktoriteter – och av den svenska staten (S+Mp).

Svenska muslimer radikaliseras

I Sverige har de senaste årens massinvandring fyllt på med människor som har rakt motsatta åsikter och vars imamer vanligen har åkt på studieresor – på svenska studiebidrag! – just till Saudi, men även Iran och Turkiet, där de utbildats för att indoktrinera svenska muslimer i de mest fundamentalistiska och extremt bokstavstroende tolkningarna av den totalitära ideologin. Och var ligger de (s)venska sympatierna? Officiellt hör vi ibland några lama avståndstaganden, men i praktisk handling visar regeringen tydligt var de står: på fundamentalisternas sida. Det är dessa som Alice Bah Kuhnke med aktivistisk glöd glatt delat ut bidrag till. Det är åt dessa extremister man godkänt nya moskébyggen finansierade av Saudi, Turkiet och Iran. Och det är dessa som krävt offentliga böneutrop, som de moderata men svaga och alltmer försvagade muslimska krafterna i Sverige inte vill ha – bara svenska biskopar.

Världens mest feministiska regering bär slöja

När Wallström åker till Iran så tar hon på sig slöja. En representant för ’världens mest feministiska regering’, som inte med ett ord nämner slöjtvång och drakoniska straff för människorättsaktivister i landet ifråga. Hur är det ens möjligt frågar man? Skenheligheter lyser som en supernova över den socialdemokratiska himmelen. Och hur är det ens möjligt att ’världens mest feministiska media’, den svenska, inte kräver hennes avgång? Taktfasta rop och envetet upprepade sanningar på DN:s och Rapports löpsedlar skulle ha gjort situationen ohållbar för en utrikesminister vars feghet bara kan mäta sig med Per-Albins administration under andra världskriget.

Metoo: samma skenhelighet. Och samma brist på lärdom.

En parentes om detta: risken att hamna i medieskugga hade under våren saknats. Den självgoda presskårens metoo-kampanj hade ju då tappat styrfart och för allt fler börjat tona fram som det gigantiska övertramp av pressetik som det naturligtvis är. Ingenting hade hindrat att man då vänt blickarna mot detta fenomen, ett legitimt och lovvärt mål, som kunnat återupprätta det solkiga eftermäle man då borde ha insett att metoo-klaveret förr eller senare skulle ge upphov till. Istället satte man på sig knutblusar och lät den svidande kritiken klinga ut i en tvingande endagsrapportering, då PO fällde ett tiotal tidningar. Allt i ett svep, sedan inte ett ord mer om det. Nu börjar metoo lite försiktigt dyka upp igen bland rubrikerna – den som inbillade sig att skandalerna inneburit att man i det tysta tagit tillbaka pöbelropen ska veta att det är fel. Man har inte ändrat sig, inte lärt sig ett dugg. Och kampen mot osynliga, icke-bevisade och på det hela taget i stort sett icke-existerande orättvisor fortsätter.

Riktigt förtryck. Riktig feminism. Men då tystnar det svenska ‘världssamvetet’.

När det gäller riktig feminism, sådan som vill uppmärksamma kvinnor som verkligen förtrycks å det grövsta, så har det däremot varit tyst. Detta förtryck bedrivs nämligen av fel män. (S)verige som alltid brukar skrika högst av alla när mänskliga rättigheter påstås trampas på har stått över, som så ofta (alltid) förr, när det är arabiska och muslimska länder som kritiseras. Kanada gör vad vi annars skulle göra. De tycks ha en betydligt bättre moralisk kompass där borta. Kanske beror detta främst på att man inte låtit wahhabistiska extremister invandra i massor? Kanske har de inte någon egen väljarboskap att oroa sig över? Det har S+Mp+V i Sverige. Och det är naturligtvis därför det är så tyst.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Källa:
https://www.dn.se/nyheter/varlden/diplomatisk-kris-mellan-saudiarabien-och-kanada-efter-twitterinlagg/

%d bloggare gillar detta: