Hem » Gästbloggare

Kategoriarkiv: Gästbloggare

Behöver du VPN


Just nu kan du skaffa ExpressVPN via Rosa Traktorn och få 30 dagar Gratis!
Läs mer..

Centerns Korståg ett Politiskt Självmord


Under de gångna veckorna har vi sett typiska exempel på att valkampanjen inte är slut för vissa av landets politiska partier. Ett typexempel har varit högst uppmärksammat på det kommunala planet i lokalpolitiska syften för bland annat Centerpartiet i Nybro. Det jag kommer beröra i denna krönika är hämtat direkt ifrån det kommunpolitiska spelet i Nybro kommun med allehanda utspel från det Centerpartistiska kommunalrådet Christina Davidsson.

bemotandecvssd

Foto: Nybro Kommun samt Ann-Helen Thörning, Nybro Tidning

av Micke Jstam | 30 september, 2018

Vi har kunnat läsa i Barometern, utgiven av medieföretaget Gota Media som även köpt upp lokaltidningen Östran och samkör många av sina nyheter, att SD har haft stora mängder avhopp. Det framförs även direkt falska uttalanden ifrån tidigare företrädare för SD i kommunfullmäktige om att man inte fått vara delaktig i omröstningar om lokalföreningens ordförandepost eller ens säger sig ha kännedom om vem personen är. Dessa uttalanden är direkt felaktiga och gränsar i det närmaste på förtal från nu frånträdda personer.

Vid mitt eget deltagande vid kommunfullmäktigemötet den 17 september 2018 erhöll vi bekräftelse på att denne delegat även avsagt sig nämnduppdrag på egen begäran utan någon inrådan av SD-föreningen beaktad. Det vill säga att personen i SDs ögon har svikit väljarnas förtroende och därmed knappast kan vara att anse som en person lämplig en högre position än nr. 18 i årets kommunvalslista och än mindre en styrelseposition då hon inte visar ett större personligt ansvar än detta.

Jag diskuterade sakerna som publicerats i Barometern med mina kollegor på Projekt Sanning vilket föranledde notisen om att jag gjort en anmälan till Pressen Ombudsman för de rena falsarier och förtalsmässiga uttalanden som förekommit i Barometern och genom Gota Medias reporter i dessa fall.

Jag valde även att dela den inlagan med Nybro-borna som bör ha en bättre insikt i vad jag ser som ett rent falskspel från högt uppsatta kommunföreträdare genom olika sociala portaler och grupper på Facebook. Det är min skyldighet, om inte annat minsta förpliktelse till de väljare som valde att kryssa mitt namn i årets kommunfullmäktigeval, att sanningsenligt diskutera sakfrågorna som nu används emot mitt egen part, Sverigedemokraterna.

Till detta personliga ansvar hör även att inte fara med osanningar om vad som sägs eller meddelas mig som enskild politiker eller det jag kan bekräfta som sanningsenligt och offentlig uppgift i och med dess publicering av det samma.

Tyvärr förefaller inte Christina Davidsson ( C ) med flera att dela min uppfattning om vikten av eller värdet av sanningen i utsagor. Då med betoning på egna eller massmedias påståenden. På Davidssons egen Facebook-profil har vi i veckan kunnat se olika gillade inlägg om SD och de omtalade ”avhoppen”.

Spridning av Förtal

Det faktum att det rör avhopp av vissa som inte ens har varit medlemmar i SD men på ett missledande sätt skrivit in sig på SDs partilista genom personröstning har fallit ur debatten. Vi har under den gångna mandatperioden tvingats klä skott för uttalanden som gjorts av en person som övertagit ”vår stol” men att personen vare sig företräder SD, dess väljare eller inte ens är betalande medlem i partiet är något man undanhållit från allmänhetens granskande ögon. Detta är ett problem med så kallade politiska vildar.

SD hade under valet 2014 ingen personlista på kommunvalsedlarna och därför möjliggjordes tyvärr detta tilltag som sedan dess fortsätter skada vår lokala partiförening i och med Davidssons uttalanden och andras propagerande av direkt förtalsmässiga uttalanden.

Vad avser de avhopp som skedde under 2014 har vi även kunnat fastställa den tillfrågade personen som intervjuats i pressen inte alls var en avhoppare. Det handlar om förstaplatsens kandidat till kommunfullmäktige som sedermera avflyttat från kommunen och därför inte längre får företräda partiet i kommunfullmäktige. Helt enligt gällande Kommunallag (2017:725) och dess föregående text.

Att därmed använda detta faktum som retorik för att omtala Sverigedemokraterna i allehanda former som ett ”part som kommer försvinna” såsom Davidsson gjort i privata tillställningar under den föregående veckan är helt förkastligt och definitivt inte med sanningen överensstämmande. I synnerhet inte då hon själv är medveten om att vi i år hade hela tjugotre (23) namn på valbara listor i årets val.

Det är samtidigt oerhört makabert av Davidsson att gå på i detta manér som nu sker. Då jag själv nu är invald på en plats så att jag erhåller en suppleantposition i kommunfullmäktige måste jag ifrågasätta elementära matematiska kunskaper hos vårt kommunalråd. Vad tror hon kommer hända om fler på positioner ovanför mig kommer hoppa av till följd av denna stigmatisering hon själv och Centerpartiet bedriver emot Sverigedemokraterna?

Att dessutom utpeka en individ som själv avstår från kandidatposten som ”publicist” av ett rent citat ifrån en utländsk tidning kan mycket väl ifrågasättas. Är det då Davidsson som själv anser sig ha publicerat Barometerns vidareutveckling av rent förtalsmässiga uttalanden eller finns det en skillnad på det hon själv återger i sociala nätverk?

Att så kallade nidbilder är förkastliga är helt klart ett ställningstagande SD efterlever utan tvekan. Att sedan göra kopplingen till ”det senaste avhoppet” som jämförbart på något sätt är rent förkastligt då det handlar om en sjukskrivning. Då tassar Davidsson så sakteliga över gränsen in på privatlivets sfär. Det rör sig om två skilda individer utan någon form av beröring i sakfrågan.

Medför inte detta ett faktum att ju fler som hoppar av, ju större chans är det att jag erhåller en permanent position i fullmäktige och eventuellt kommunstyrelsen om hon inte tar sitt sunda förnuft till fånga och börjar fokusera på sin egen sakpolitiska problembild?

Vallagen och Otillbörlig Valpåverkan

Eftersom Davidsson nu själv förefaller driva på med sin egen obetydlighet i frågan om spridande av falska utsagor som endast kan sägas beröra privatpersoner utan partitillhörighet kan mycket annat ifrågasättas om hennes agerande som kommunalråd. Vad hon sagt kan även ifrågasättas då det kan strida mot Vallagen i fråga om otillbörlig valpåverkan (Vallagen 2005:837 15 kap 13 § punkten 2).

I min roll som skribent för Projekt Sanning har jag kontaktats av olika privatpersoner utan politisk medverkan i Nybro Kommun. Detta gör min ställning som skribent lite tudelad men jag gör allt som står mig till buds att inte överdrivet agera på ett sätt som medger särskilda ställningstaganden för eller emot olika partier i det genomförda valet eller framtida inlägg.

På detta sätt åligger det mig att vara mycket vaksam på sanningshalten och uttalanden som görs även ifrån mina partikollegor vilket jag även lika kritiskt som andra granskar ingående då jag får kännedom om någon oegentlighet.

Exempel på sakfrågor som framförts till mig har t.ex. varit ett påstående att Davidsson ska ha sammankallat förvaltningars chefer och framfört uttalanden om den direkta olämpligheten i att någon av de församlade röstar på ett visst parti. Detta har framförts vid efterfrågningar röra sig om just det som sprids ovan liknande att ”SD har så många avhopp att partiet snart kommer försvinna”.

Detta ska alltså Davidsson ha baserat på statistiken från avhoppen gjorda under föregående mandatperiod då SD saknade aktiva kandidater men appliceras på en valbar lista om 23 kandidater namngivna. Det framstår allt mer som osanna uttalanden och politiskt önsketänkande om ett av detta valets mest tillväxande partier.

Vad som kan förefalla mer besvärande för Centern och Davidsson själv är det faktum att nära 25% av väljarna i Nybro kommun röstade på SD i riksdagsvalet men valde andra partier i den lokala kommunpolitiken baserat på denna falska ryktesspridning att ”SD inte lagt några förslag”.

Det står därmed även fast att vissa av C:s egna väljare faktiskt röstat på C i kommunen men även på SD i riksdagsvalet. Är då era egna väljare dessa omtalade ”rasister”?

Det är inte omöjligt att glappet mellan de som suttit på våra stolar i kommunfullmäktige och de som faktiskt företräder partiet och vår politik har lett till en allmän uppfattning att SD inte lagt några förslag. Även detta har påtalats ifrån Sverigedemokraterna i Nybro i svaromål till artiklar publicerade i Barometern men det finns besvärande omständigheter i detta.

Davidsson har alltjämt fortsatt efter valrörelsen att sprida dessa felaktiga uppfattningar genom uttalande i olika privata tillställningar, i dagspressen och massmediasammanhang för en alltjämt oinformerad allmänhet.

Samtidigt har Barometern och andra lokalmedia aktivt valt att inte publicera eller till och med refuserat något uttalande, debattinlägg eller insändare från vare sig Sverigedemokraterna eller de som är aktiva inom partiet. Detta i sin tur har drabbat mig i formen av ordförande i en annan lokal hyresgästförening till exempel varför det omöjliggör mitt samhällsengagemang mer än lovligt.

Davidssons Bemötande

Christina Davidsson har efterfrågat i sociala medier på sidan Nybro under länken https://www.facebook.com/groups/nybrostad/ vad hon ska ha gjort för felaktiga uttalanden.

Jag har besvarat med en del av det som sägs i denna artikel och med hänvisning till det faktum att Barometern, Gota Media och dess reporter anmälts hos Pressens Ombudsman. Ett vidare uttalande ifrån Davidssons sida låter i denna sak vänta på sig.

Rasismen som Epos för att Dölja Ekonomin

Kännetecknande för ett epos är att mysticismen ska utgöra en del av inslaget tillsammans med realism. Det förefaller som att de som slänger sig med uttrycken att motståndaren är rasist allt mindre kan jämföras med saklig realism utan man hänger sig åt en allt mer uttalad mysticism i sin retorik ifrån Davidssons försvarare och följeslagare.

Det handlar i korthet om en systematisk stigmatisering för att frånsäga sig kopplingarna till ett lokalt mycket aktivt kommunpolitiskt parti som erhållit ökat förtroende från väljarna i den egna kommunen.

Jag betvivlar starkt att det påtalade problemet ifrån Davidssons sida om att SD kommer falla ifrån nämnder och deltagande är vad som egentligen utgör ett problem för de övriga partierna i kommunen.

Som jag själv påtalat i form av allmänhet på kommunfullmäktigemötet den 17:de september är det faktum att kommunen kommer behöva spara 50 miljoner kronor. Delrapporten författades för kommunstyrelsen som §285.17 och har nu öppet redovisats genom min frågeställning till Davidsson och KS så ingen kan bortse längre ifrån att det går oerhört dåligt för Nybro kommun till skillnad från vad både Centern och Socialdemokraterna velat göra gällande under valkampanjerna i år.

Dessutom kan vi inte bortse ifrån att man gått ut i Arabiska texter från Centerpartiet för att värva medlemmar och bedriva politikerutbildning på främmande språk eller att Socialdemokraterna gått ut med rena falsarier om Sverigedemokraterna i samverkan med Hyresgästföreningen om påståenden att SD vill chockhöja hyrorna. Hur rimmar detta med mitt eget engagemang emot chockhöjningar i vissa av Nybros bostadsområden som förekommer idag?

Vi kan även ställa oss den frågan då vi under samma ovanstående kommunfullmäktigemöte kunde konstatera att Nybro kommuns eget bostadsbolag redovisar helt öppet en skuldsättningsgrad om 100%. Redan under det föregående Socialdemokratiska styret förvägrades vidare lån ifrån Swedbank med motiveringen att skuldsättningen var ohållbar. I år skriver även Kommuninvest rapporter som är likalydande om ohållbarheten med den ökade skuldsättningen av landets kommuner.

Trots denna kunskap gick Davidsson själv till val på att man vill låna mellan 200 och 300 miljoner kronor för att klara åtaganden rörande skol- och äldreboende-byggnationer inför nästa mandatperiod.

Om detta och inget annat handlar smutskastningen i Nybro kommun av Sverigedemokraterna.

Ja, Christina Davidsson, det är ”hemskt” om SD får mer makt i kommunen, för er del.
För då, kanske, kommer sanningen och verkligheten bakom den konkursmässiga ställning vi idag har i ett land där nära 33% av kommunerna står inför samma chockbesked.

Detta har inte med rasism att göra. Det har med den uppenbara oförmågan hos våra politiker att planera för framtiden på ett ekonomiskt långsiktigt sätt. Detta är inte invandrarnas eller Sverigedemokraternas fel. Det kanske är därför SD ser ett ökat väljarantal hos invandrarna.

Att debatten nu hamnar i media är inte mer än ett resultat på den genomdrivna oviljan att diskutera sakfrågorna i sedvanliga politiska forum för att nå samförstånd och förståelse för de verkliga problemen. Jag hoppas detta “dagis för vuxna” snart läggs ned och verkliga problemlösningar kan diskuteras.
Mikael Jörgenstam

Sossarnas rövarekonomi


Magnus Stenlund_Sunt FörnuftI samarbetet med Magnus Stenlund på Sunt Förnuft kommer här ett inlägg om: Sossarnas rövarekonomi

//God läsning.

 

42871428_550756718688504_8064994210090057728_n

Kommunal skatteutjämning: sossarnas rövarekonomi, vars främsta syfte är att dribbla bort invandringskostnaderna.

I korthet: Det kommunala utjämningssystemet innebär att staten tar all skatt som förut var kommunernas egna intäkter. Därefter pytsas pengarna tillbaka enligt ett fördelningssystem som är så komplicerat att man måste vara specialutbildad för att begripa sig på hur det fungerar. Dessutom ändras reglerna hela tiden. Nu vill man ändra det igen. Med utredarnas ansats så har man programenligt kommit fram till att mer pengar ska ges till kommuner där det fungerar dåligt och att pengar ska tas från dem där det fungerar bra. Det är riktigt att de stora avstånden gör glesbygden mindre ekonomisk, räknat per individ. Och att en stor andel invandrare innebär höga kostnader. Men genom att fullt ut kompensera för strukturella problem, ineffektiv förvaltning och de som älskar massinvandring coh mångkultur men inte dess kostnader, så har vi skapat ett totalt korrupt system.

Utredningens egentliga syften

Som alla beställningsverk är det här en utredning som ger de svar som den sittande regeringen redan sagt att den vill ha. Givetvis handlar det också om det vanliga sossetänket: från var och en efter sin förmåga till var och en efter de behov som finns. Det låter ju så bra men kan också sägas på ett annat sätt: ge mer till S-styrda kommuner, ta från de borgerligt styrda. När utredarna bestämmer sina parametrar så har de fusklappen vid sidan att snegla på: utjämningssystemet ska ge x kronor mer för varje vänster-röst och y kronor mindre för varje högerröst. Ska vi gissa har detta varit utredarnas största delikatess att lösa, massor med ”reverse enginering” och säkert superjobbigt att få ihop det ”rätt”.

Hur ge pengar för invandring utan att avslöja att den kostar?

Ett annat problem har bestått i att hitta ett sätt att belöna dem som velat ta emot mest nya invandrare, men utan att själva ha råd med det. Och problemet ligger i att göra det utan att faktiskt erkänna att nytillkomna invandrare utan utbildning och djupt inympade med hederskultur faktiskt kostar jättemycket pengar – för enligt den politiska retoriken påstås de ju fortfarande vara en stor tillgång och pluspost. Nu hittade man på att Komvux och SFI ska ge rätt till bidrag, här är ju korrelationen med antal invandrare hög.

Om man ska fullt ut lyckas motsvara invandringens verkliga kostnaderna så måste dock kostnad för SFI och Komvux överkompenseras många gånger om. Vi kan misstänka att fiffiga kommunmän i så fall även överdimensionerar Komvux, det är sånt som kommunerna måste ägna sig åt för att överleva när deras intäkter på detta sätt specialdestineras. Istället för att effektivisera och därmed spara pengar åt andra kommuner.

Vad som borde utredas

En utredning som inte varit ren beställningsvara hade haft betydligt viktigare frågor att ge svar på. Inte nödvändigtvis enklare, men för Sverige av avgörande betydelse:

1. Varför t ex glesbygdsfaktorn utgör en allt större nackdel.

Hur kommer det sig att det som redan kompenserats för måste kompenseras ännu mer för nästa gång? Och sedan ännu mer. Och ännu mer?

Tänkbara svar:
Antingen a) att strukturella skillnader faktiskt blir viktigare och viktigare. Eller b) att somliga kommuner bedriver en dålig och allt sämre politik som de inte behöver ändra på när de hela tiden kompenseras.

Tänkbara slutsatser:
a) vi måste fundera över om vi har råd med de mindre ekonomiskt fördelaktiga strukturerna eller göra dem mer effektiva;
b) vi måste hitta incitament som gör att kommunledningarna skärper sig.

2. Hur mycket är nog?

Är det rimligt att kommuner som är nettobidragstagare ska ha bättre service än nettobidragsgivare? Att man ska ha samma service oavsett var man bor? Fullt kompenserad även när man bor avsides?

Tänkbara svar: Nej!

Tänkbara slutsatser: Kommunal administration ska inte få kosta vad som helst. Spärrar måste finnas i systemet: efter att en viss bidragsnivå per invånare nås måste kommuninnevånarna acceptera en sämre service – eller kommunsammanslagning.

3. Hur mycket har vi råd att mjölka kassakon?

Det är en ganska illa dold hemlighet att Stockholms län är den enda nettobidragsgivaren kvar i systemet och att det på kommunnivå ser likartat ut. De strukturer som visat sig vara bra för Sverige och som resten av landet vilar sig mot förutsätts av socialdemokratin vara outslitliga. Men det är de naturligtvis inte. Sämre service trots hög skatt tvingar invånarna till att betala dyrt för privata extratjänster eller att själva spendera privat tid. Tillväxtmotorn hackar redan på grund av enorm brist på kunnig personal. Det betyder i klartext att vi antingen betalar sådana människor för lite och/eller att deras privata kostnader är för höga. Man jobbar deltid eller inte alls – eller bor kvar någon annanstans där kostnaderna är lägre.

Tänkbara svar: gränsen är nådd.

Tänkbara slutsatser: med tre alternativa synsätt
a) Vi kan inte ta mer nu, för då kommer det helt enkelt bli mindre att ge till resten (ett argument som även en sosse borde kunna förstå, eller i alla fall tvingas inse)
b) Vi måste skapa incitament att effektivisera och förbättra. Det gör man inte genom att ta från där det fungerar och ge dit det inte gör det. Eller
c) det är helt enkelt inte rättvist att ta från dem som upparbetar överskotten. Åtminstone måste vi inse att systemet är korrupt när de som arbetar mest får minst service.

4. Skapar utjämningen ett systemfel som bidrar till kostsam massinvandring?

Tänkbart svar: Kommuner som tar emot mycket invandrare gör det ofta för att de får startbidrag under två år direkt från staten, utöver kommunal utjämning alltså. ”Sen löser det sig väl” har varit förhoppningen. Det har det inte gjort. Men genom att nu förändra utjämningssystemet så gör det ju det – ännu ett tag till. Man kan alltså fortsätta ta emot, det är någon annan som fortsätter betala, både på kort och lång sikt.

Tänkbar slutsats: det förslag som nu ligger är ett säkert recept för att skrapa den absolut sista skärvan ur nationalförmögenheten innan massinvandringens enorma kostnader faktiskt erkänns. Då kommer det sannolikt vara för sent.
Ledtråd: idag är den s k flyktingnotan per heltidsarbetande svensk 40.000:- varje år fram till pension. Med liggande invandringsprognos kommer den att vara det dubbla om åtta år. Det klarar inte medianskattebetalaren utan kraftigt sänkt egen standard.

Så här borde ett sunt system se ut

Hur borde ett system utformas för att ge tillräcklig kompensation för strukturella brister utan att ta bort incitament att driva förvaltning rationellt, utan att förstöra tillväxtmotorn och utan att skapa en alltför stor rövarekonomi, som upplevs som fullständigt omoralisk? Ett system där de som skapar ett överskott alltså också får behålla rimliga delar – minst så mycket som dem man ger till?

Tänkbara svar: 
a) ökad transparens och tydlighet, synliggör vart pengarna kommer ifrån och vad de går till och så lite plottrande i detaljer som möjligt. D v s motsatsen till vad utredningen föreslår;

b) spärrar som slår till när bidragen blir för stora per invånare för att det ska vara rimligt att fortsätta driva kommunen med konstgjord andning, och spärrar också åt andra hållet, när en kommuns innevånare betalar mer till andra än vad man behöver för egen service – inklusive långsiktiga åtaganden för äldreomsorg;

c) klassa kommunerna efter ’socioekonomisk typ’ och benchmarka inom respektive kategori. Alla kommuner inom en viss kategori får lika mycket bidrag, effektiv drift premieras;

d) invandringens kostnader måste mätas på total nivå för hela offentliga sektorn och för den svenska skattebetalaren som individ, d v s vi som redan bor här. Först när dessa siffror finns tillgängliga kan alla ta ställning till om de är acceptabla, om de ska ökas eller minskas. Den kommun som tar in fler ska naturligtvis kunna göra det om kommuninnevånarna absolut vill det. Men ska då ta hela kostnaden för det också, via kommunalskatten.

Den som tror att massinvandring är populär måste fråga sig om det gäller också dess kostnader. Och den som tittar på hur transfereringssystemet ser ut inser att ingen har behövt ställa sig den frågan. Andra har betalat. Då är det lite lättare att gilla.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://www.dn.se/debatt/mer-fokus-pa-socioekonomi-och-glesbygd-i-ny-kostnadsutjamning/

bar2

Nyval nu är Åkessons bästa val. Och troligen även Sveriges.


Magnus Stenlund_Sunt FörnuftI samarbetet med Magnus Stenlund och Sunt Förnuft kommer här efter ett par dagars uppehåll en ny krönika: Nyval nu är Åkessons bästa val. Och troligen även Sveriges.

//God läsning.

 

bar2

Nyval nu är Åkessons bästa val. Och troligen även Sveriges.

41741219_543478529416323_4917373314923495424_n

I korthet: när ingetdera blocken vill att det andra ska få statsministerposten så är blocköverskridande regeringar uteslutna. Därmed gör man det möjligt för SD att fälla alla andra regeringsförslag. Utan att ha erbjudits någonting av någon, och med allt att tjäna på ett nyval, så lär detta bli vad man väljer. Ett större SD och en stukad Allians – framförallt i form av ett kraftigt försvagat moderatparti – lär tyvärr vara vad som krävs för att tvinga fram ett pragmatiskt samarbete, M+KD+SD. Det vore det bästa för Sverige.

DÖ II ser ut att dröja. Inte p g a att man inte vill, bara att ingen vill ge det andra laget statsministerposten. Så låt oss spekulera lite kring det nya läget. Ta det ur de olika spelarnas respektive perspektiv och se om de spelar begripligt – om de agerar på ett sätt som är bra för Sverige eller inte är en sak – men tänker de rätt, ur sin egen lilla snäva och egoistiska synvinkel?

Jan Björklund och Annie Lööf:
Att gå ut långt före valet och säga att man inte kommer ta stöd av SD. Klokt? Man vann kanske några väl indoktrinerade väljare på det. Men sen? Att basunera ut ett nej på förhand till en av sina två tänkbara ’leverantörer’ förefaller direkt huvudlöst. Här tappade Alliansen enormt i förhandlingsstyrka. Löfven vet att Alliansen spricker om han säger nej till samarbete – då finns ju inget annat alternativ kvar. Eller gör det? Jo. Men bara om man vill att Alliansen ska spricka. Och det måste vi alltså utgå ifrån att Annie och Janne varit ute efter hela tiden, allt annat är FÖR dumt. Det är bara det att varken C eller L vill anklagas för svek i onödan. C och L vet att en ren mittenregering är mer acceptabel för Löfven. Först kanske med kravet att S ska vara med (och ha statsministerposten), men det alternativet lär alla (utom S, V och Mp) rösta ned. Så då återstår en mittenministär, som Löfven kan acceptera om den lovat att luta sig rejält åt vänster. Och det kommer den bli tvungen att göra. Att S aktivt skulle stödja den är svårsmält bara det och att V och Mp skulle förmås att göra samma sak kräver jättelika politiska eftergifter.

Men måste ändå ske. För bara deras stöd förhindrar att M+KD+SD röstar ned förslaget. Enda anledningen till att de sistnämnda skulle låta bli är om C+L skulle göra allvar av ett hot om att annars hjälpa fram en ren vänsterregering. Problemet med ett sådant hot är att det inte är trovärdigt. Dels kan det inte framföras offentligt, för då tappar C+L all kredibilitet bland väljarna. Dels skulle ju vänstern inte stötta ett mittenregerings-förslag om man insåg att mitten, efter ett misslyckat regeringsbildningsförsök i nästa steg skulle falla till föga och medverka till att vänstern själva bildar regering. Att M+KD+SD ställs inför valet pest eller kolera gör dem nog hur som helst mest benägna att säga nej till båda.

Så min slutsats är att Lööfs och Björklunds ytligt sett alldeles ofantligt enfaldiga uttalande på förhand – att kategoriskt avstå stöd från SD – faktiskt är just så genuint enfaldigt som det framstår även på riktigt: för inte ens Lööf kan väl vara så maktkåt att hon väljer att gå till historien som den första kvinnliga statsministern – om det samtidigt också blir som den svagaste och sämsta statsministern, som frivilligt lät vänstern köra över sig? Gör hon det så är det faktiskt bara ännu mer enfaldigt.

Löfven:
Löfven väljer att helt visa SD fingret nu. Varför? Gör inte detta att SD ’tvingas in i Alliansfållan’ helt i onödan? Hade han inte kunnat kohandla fram något för att få sitta kvar vid makten? Säkert inte. Dels räcker inte SD:s stöd, om Löfven inte också får V:s och Mp:s. En kombination som känns rätt omöjlig – och ännu omöjligare för SD vore ju att stötta en bredare vänsterregering, där Mp och/eller V ingår. Dels lär Löfven ha förstått att SD inte vill ta i honom med tång. För om det är något som skulle göra SD:s väljare besvikna på Åkesson så är det om han gör upp med SAP. Så istället använder Löfven ett språk som är avsett att göra det lika svårt för Alliansen att ta Åkesson i hand. På detta sätt förhindrar han effektivt den enda rimligt logiska majoritetsregeringen att bildas (SD+M+KD+L+C). Och det är naturligtvis Lööfs och Björklunds genuint korkade kategoriska ’vägra prata med SD’-taktik (se ovan) som gör den strategin möjlig.

Löfven har m h a samma hävstång (C:s och L:s SD-beröringsskräck) också lugnt kunnat avvisa Alliansens propå om samarbete, för att invänta det mittenparti-erbjudande som han hoppas ska komma istället. Därmed uppnår han en splittring inom Alliansen, vilket är en viktig framgång för honom så klart. Kort bara om en eventuell pakt S+M istället: förutom att ingendera partierna skulle föredra en sådan lösning innan typ alla andra prövats, så faller idén på att S+M inte når egen majoritet, vilket hade varit i stort sett den enda fördelen med den. Att man sedan med hoppande majoriteter skulle kunna få stöd av SD, mitten och V+Mp räcker inte långt – att förhandla fram förslag inom en sådan regering skulle bli så krångligt att de sköra kompromisserna svårligen skulle kunna jämkas ytterligare en gång, inte utan att kräva nya omförhandlingar internt. En mardröm.

Men att Löfven skulle få till en regering tillsammans med mitten är osannolikt, givet sitt krav på statsministerposten. Troligen räknar han inte med det heller, han har ändå gjort så gott han kan, med sin svaga pjäsställning. Herregud! Högern har en övervikt i riksdagen på nästan 60-40, den största majoritet man någonsin haft. Det är den som Lööf/Björklund alltså spelat bort redan på förhand. Går Löfvens bluff ända hem så kan han trots allt få en mittenregering som lutar sig starkt mot vänstern, men återigen – inte så mycket hans förtjänst som Lööfs/Björklunds.

Kristersson:
Sitter med lankor på hand, en urusel sits. Inte minst eftersom han – bara delvis oförskyllt – kommer få bära en stor del av hundhuvudet vid ett allt troligare nyval. Han samlade hela Alliansen i en första sväng, men bara för att Lööf och Björklund var så illa tvungna för att undvika svekdebatt och till priset av ännu fler kategoriska avvisanden av SD. Dessa gör det svårare för honom att låtsas som att allt är Lööfs och Björklunds fel när Alliansen sedan spricker – han har ju trots allt själv skrivit på. Att Alliansen spricker är ett tips med låga odds därför att om det inte sker organiskt, genom att partierna inser att vägen tillsammans nu är oframkomlig, så lär det nästan säkert hända om Alliansen väljer att ’syna’ SD:s kort, om man låter riksdagen rösta utan att först ha satt sig ned med Åkesson. En sådan omröstning kommer man förlora, se nedan.

Om Kristersson efter Alliansens fall, försöker gå fram tillsammans med KD, så måste han förlita sig på SD:s stöd. Kanske efter en 180-graders sväng och direkta förhandlingar. Men då lär vänstern kunna rösta ned konstellationen, med stöd från C+L. Alternativt låtsas han om ingenting och hoppas att hans neutrala position ska få SD att aktivt rösta för medan C+L lägger ned rösterna. Men inte heller det kommer SD att göra. Varför?

Åkesson:
Här är mannen som innehar guldsitsen. Partiet är nu nämligen så stort att det kan rösta ned i stort sett alla realistiska potentiella regeringsbildningar. Och man är det enda partiet där ingen är rädd för ett nyval. Tvärtom så talar allt för att väljarna efter de senaste dagarnas krumbuktanden kommer att tappa tålamodet och ge SD den röst man låtit påskina redan i opinionsmätningarna i våras och i somras, då SD sett ut att ha uppåt tio procentenheter ytterligare stöd.

En mittenregering med stöd från hela vänstern har visserligen egen majoritet, men kan alltså bara bildas om mitten accepterar en politik som till stor del måste vara hämtad till vänster om sossarna. Jag vill helst utesluta denna för Sverige katastrofala lösning, men Annies våta karriärdrömmar gör den ändå inte helt utesluten. I övrigt så kommer en vänsterregering liksom en alliansregering (och alla konstellationer inom dessa båda block), som det ser ut nu att kräva att SD lägger ned rösterna eller aktivt röstar för. Eftersom ingen i någotdera blocken vill erbjuda Åkesson att ens sitta ned och diskutera, så är det uppenbart att 1. SD inte har något att tjäna på att släppa fram någon av dessa tänkbara regeringar, tvärtom riskerar man bara en svekdebatt bland sina egna väljare om man gör det, och 2. Inga väljare kommer i det här läget att lasta SD för att man väljer konfrontation – och i förlängningen nyval.

Resultat av ett nyval:
Både L och C bör tappa en hel del röster, främst högerut, och L riskerar att åka ur riksdagen. I båda fallen välförtjänt och ytterligare vinster sett ur SD:s perspektiv. Risken för KD är enligt min bedömning mindre, men den finns också. S lär även de förlora en hel del, åtminstone bland dem som tidigare övervägt SD men i sista stund ångrat sig, men också till V. Att Mp, som ligger strax över spärren, skulle vilja upprepa balansakten är inte troligt. Hittills har de varit osynliga efter valet och är troligen inte särskilt intresserade av att vara med i någon regering alls – de vet vid det här laget att deras populism inte tjänar på att konfronteras med verkligheten. Om de förlorar eller vinner på sin passivitet återstår att se; de kan bli bortglömda. V kommer troligen ta ännu fler väljare från S och Mp. Den stora vinnaren är dock utan tvekan SD – medan M troligen är det parti som har att se fram emot det största väljartappet. Bara delvis oförskyllt. Inför nyvalet är mitt råd: fimpa C+L, precis som Åkesson redan föreslagit.

Slutsats: Nyval nu
https://www.dn.se/nyheter/politik/viktor-barth-kron-sverigedemokraterna-vet-precis-vad-de-gor-men-vet-ni/

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Kulturrevolutionen – svensk kultur läggs ned – till förmån för detta…


Magnus Stenlund_Sunt FörnuftI samarbetet med Magnus Stenlund på Sunt Förnuft kommer Rosa Traktorn att bakåtblogga en rad av hans tidigare inlägg för att ”komma ikapp” tidigare inlägg. Detta gör vi varje kväll fram till valet och vi fortsätter idag med: Kulturrevolutionen – svensk kultur läggs ned – till förmån för detta…

//God läsning.

bar2

NU GÄLLER 100% KAMP – OM VI SKA HINNA RÄDDA KULTURARVET UNDAN MARODÖRERNA

historiska-museet-pia-laskar-2018-06-16-660x341

I korthet: på landets ledande kulturhistoriska institution monteras nu kulturarvet ned och aktivistisk rödgrön politik bedrivs öppet. Ledande befattningshavare är inte bara utopister och vänstermänniskor och islamistkramare i allmänhet, som Qaisar Mahmood på RAÄ och Katherine Hauptman ny VD på SHM, utan även före detta terroristen Pia Laskar, som anställts för att arbeta med normbildning. Tjänsten har hon uppenbarligen fått inte trots att, utan på grund av hennes bakgrund som medlem i Baader-Meinhofligan, vars militanta mål hon fortfarande öppet sympatiserar med.

Förfader – bannlyst ord på SHM

Historiska muséet ägnar sig numera öppet åt ren aktivism, med motiveringen att ’all skildring av historia måste ses i samtidens ljus och därför är påverkad av den’, dvs ”det går ändå inte att undvika, så varför inte göra det ordentligt”. Muséet har bl a anställt Pia Laskar som ’normansvarig’ för att certifiera att allt som sägs och tycks inom muséets väggar är politiskt korrekt. Bland annat får man inte längre använda ord som ’germansk’ eller ’förfader’ – vilket naturligtvis kan göra det rätt svårt att berätta historien så som den ser ut.

Men det är ju inte heller meningen: historien skrivs just nu om i valda delar, ’stormaktstiden’ heter t ex ’östersjöväldet’, en beteckning som nu påstås också är på väg in i läroböckerna.
För vad Pia Laskar anser vara PK kan vi utgå ifrån är så långt vänster man kan komma. Hon är nämligen f d medlem i RAF, Rote Arme Fraktion, även kallad Bader-Meinhofligan.

Rote Arme Fraktion – en merit för att bli normansvarig?

Stavningskontrollen tog inte det – men de flesta vet nog vad jag talar om: en tysk terroristorganisation på 1970-talet och levde kvar ända fram till 1998, som inte drog sig för att begå 34 mord och som bl a försökte kidnappa statsrådet Anna-Greta Leijon. Laskar var en av dem som deltog i det misslyckade försöket och hon dömdes för detta, för ett grovt bankrån, samt för en bombsprängning på en resebyrå på Sveavägen, till 3 (tre!) års fängelse.

Hon har visserligen avtjänat sitt i mina ögon löjligt milda straff, men har aldrig ångrat sig, utan istället nyligen åter gjort offentligt att hon står kvar vid sina militanta uppfattningar. Laskar har inte behövt byta namn eller på annat sätt lura sig in på SHM – alla vet var hon står; hennes ideologi och handlingar är tydligen snarast en merit.

Att slänga fornsaker inget brott – om du är kulturminister

Delar av fornsakssamlingarna slängs nu, för att bereda plats åt sådant som kan ’ge fler möjlighet att ta del av en gemensam historia’. Med fler menas då inte antal individer utan antal identiteter, d v s invandrare av olika etnicitet och grupper av olika könsöverskridande natur. Om du eller jag hade hanterat fornföremål på detta sätt hade det varit brottsligt. Men tydligen inte om du är muséets högsta ansvariga.

För detta är verkligen kommenderat från högsta ort: chefen för kulturmiljöavdelningen på Riksantikvarieämbetet heter Qaisar Mahmood och han har medvetet rekryterats för ändamålet att omforma det svenska kulturarvet efter de rådande politiska vindarna. Utöver en stark politisk aktivism och sin ’mångkulturella identitet’ (född i Pakistan och invandrad som anhörig), saknar han helt kvalitéer som gör honom meriterad för uppdraget; han är socionom och statskunskapare. SHM:s nya chef Katherine Hauptman beskrivs även hon som en ’drömrekrytering för identitetsvänstern’; och i bakgrunden tronar kulturrevolutionens onda genius, Alice Bah Kuhnke.

Identitetspolitikerna ser detta som en kamp mot klockan

Ola Wong i SvD har skrivit flera artiklar om vad som pågår, och vi som läst är närmast förstummade. Vad är det man gör med vårt kulturarv? Mitt svar är: monterar ned så mycket man hinner före valet, och med förhoppning om att kunna fortsätta även efter, för att montera ned resten.

100% kamp!

Med utställningen ”100% kamp!” spränger muséet nu alla gränser för vad som kan anses politiskt neutralt. Det handlar inte om att ställa nutid mot dåtid utan om att använda valda delar av dåtiden för att propagera för dagens aktivistiska budskap. Och dessa pamfletter försöker inte ens låtsas vara något annat än rödgröna valmanifest. Projektledaren Anna Furumark har, som Wong påpekar, skrivit inlägg på Feministisk Initiativs nättidning, om vikten av att använda muséerna mot Sverigedemokraterna.

Nazister och massflyktningkritiska – uppställda mot samma vägg

I slutet av utställningen visar man upp fienden: bland det självklara urvalet nazister hittar Wong även en husköpare som protesterar mot att ett flyktingboende planeras intill deras nyinköpta villa. Så relativiserar man alltså verkligheten och gör skurkar av alla som är mot massinvandring. I utställningen ingår även att barn får rita egna protestplakat. Hedvig 4 år skriver: ”Jag bestämmer över min kropp!” Hon och andra barn har också författat brev till Alice Bah Kuhnke – förstås. Lille Leo, 6, som vill att alla ska ha rätt till att resa till Kanarieöarna, får uppfattas som ett subversivt element – den ende som inte tycks ha hjärntvättats av muséets plakatpolitiska budskap.

Men somligt platsade däremot inte – tvångsgifte och hedersmord, t ex.
Någon kamp mot tvångsgifte, barnäktenskap och hedersmord får vi inte se exempel på. Inte ens den vanlige arbetarens (dvs vite mannens) kamp för bättre villkor. Denna arbetarkamp, som tillsammans med samhällets välståndsutvecklande krafter kan sägas vara fundamentet för allt som hände sedan – och därmed nödvändiga villkor för alla andra ’identiteters’ möjligheter att ställa krav. Istället tar man upp ett queerpars (nej titta – stavningskontrollen accepterade ordet!) känsla av kränkthet när sängförsäljaren inte utgår ifrån att de är ett par. Detta är alltså vad de slängda fornsakerna fått ge plats åt.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Gå med
Vi mot Virret

Källor:
https://www.svd.se/utstallning-pa-historiska-museet-gor-jobbet-at-sd

(Ola Wong om kulturarvet som slängs)
(om Katherine Hauptman, SHM:s nya chef)
(Pia Laskars anställning på SHM, står med längst ned under Enheten för forskning och utveckling)
(Pia Laskars tidigare karriär inom svensk genusvetenskap)

 

 

Jodå, visst är det fattigpensionären som får flytta på sig när flyktingarna kommer. Det är det lag på.


Magnus Stenlund_Sunt FörnuftI samarbetet med Magnus Stenlund på Sunt Förnuft kommer Rosa Traktorn att bakåtblogga en rad av hans tidigare inlägg för att ”komma ikapp” tidigare inlägg. Detta gör vi varje kväll fram till valet och vi fortsätter idag med: Jodå, visst är det fattigpensionären som får flytta på sig när flyktingarna kommer. Det är det lag på.

//God läsning.

bar2

OM ÅTTA ÅR SER ALLA KOMMUNER UT SOM MALMÖ
kommunerna-jensevik-2018-06-27-660x341

I korthet:national- och kommunalekonomen Hans Jensevik förklarar hur det kommer sig att flyktingvågen i princip är ett fullt kommunicerande kärl med äldreomsorgen och varför kommunernas situation, redan idag enligt riksrevisionen med ett underskott på 50 mdr, om 8 år kommer vara i Malmös katastroftillstånd, jäms över hela riket, om trenden inte bryts. Han visar också att det är en attitydförändring som lett till att vi idag bestraffar Spara och tycker synd om Slösa, som lett till att skötsamma individer liksom skötsamma kommuner inte har incitament att göra något åt saken. Idag får Solnas kommuninnevånare bara 40% av vad Sorseles får, trots att de betalar in skatter i ungefär omvända proportioner. Om Solna hade kunnat, så hade kommunen flyttat till USA. Det kan dock kommunens invånare, eller så kan de sluta arbeta. Något av detta kommer ske om skatten höjs mer. Sverige är alltså i en rävsax.

Intervjun med Jensevik: Den mest pedagogiska förklaringen till hur svensk offentlig ekonomi fungerar

Då var det dags för ett selektivt utvald YouTube-klipp igen. Den här gången handlar det om kommunernas ekonomi. Ingen har väl tydligare förklarat hur det kommer sig att massinvandringen givit oss svenska fattigpensionärer än Hans Jensevik, nationalekonom, med lång erfarenhet som ekonomichef i Uppsala kommun och dag VD för Svensk Kommunrating. Jag fick tipset att titta på den här 40 minuters videon av Stig Olsson, med kommentaren att framställningen är så pedagogisk, så att vem som helst begriper hur det hänger ihop, och jag kan bara hålla med. Sifferbollandet som annars brukar dominera sådana här framställningar är befriande minimalistiskt, istället fokuserar Patrik Engelau och Jensevik på principerna.

Jenseviks huvudpunkter är tre:
1) Självstyret: Kommunerna bestämmer inte längre själva som de en gång gjorde. Klåfingriga reformivrare (läs Göran Persson och S) har bakbundit dem, och stulit deras incitament att hjälpa den enskilde invånaren att förbättra sin egen ekonomi. Det är det kommunala skatteutjämningssystemet som är boven, alla pengar går till staten först, innan de fördelas ut igen, efter att staten tagit sitt. Kommuner med usel ekonomi, som Malmö, som inte gör något åt detta, får automatiskt mer bidrag. Kommuner som sköter sig får skicka allt överskott till andra.

2) Reformutrymmet: blir allt mindre, kakan växer inte, därför måste man omfördela mellan grupper. Och den omfördelning kommunerna har kontroll över innebär att det bara är inbesparingar inom äldreomsorgen som är kvar att göras. Alla andra områden är redan renskrapade, här har man sparat ihjäl sig, socialbidragen till flyktingar och andra kan inte ändras utan är låsta av en riksnorm och intäkterna kan man inte påverka.

3) Samhällsandan: Fördelningspolitiken ersatte tillväxtpolitiken. Från att vi fram till 1968 hade insikten att Spara var bättre än Slösa, så är vi nu i en situation där Slösa blivit norm. Vi var en tigerekonomi med 4% årlig tillväxt, som politikerna hade att fördela, men gjorde det utan att gräva så djupt att de förstörde den ekonomiska motorn, dvs företagens och individernas incitament att arbeta. Vår förståelse och acceptans för Slösa, som företeelse har inte bara förstört incitamenten att göra något positivt, vi uppmuntrar alla att bli offer, som inte själva kan klara sig, utan måste sondmatas av andra.

Några nedslag (minut.sekund):
2.30: Jensevik har också arbetat på SIDA i Zimbabwe (fd Rhodesia), där han kunde se hur klansamhället bröt sönder en modern välfärdsstat. Han ser paralleller till vad som nu sker i Sverige: om vi misslyckas med integrationen, så kommer det bli än värre i Sverige, därför att de klaner vi har här är muslimer; klaner som ’inte har några planer på att assimilera sig’.

PUNKT 1: DEN FÖRLORADE SJÄLVSTÄNDIGHETEN
5.00: Efter 90-talskrisen var man tvungen att skära i välfärdssystemen, riksdagen som bara sysslade med bidragssystem fick mindre utrymme, medan kommunerna som skötte hela verksamheten ’produktionen’ nu fick släppa kontrollen över denna: ’vård, skola, omsorg’ blev ett mantra.
7.00: Skolan var dyr, så den skickade man ner, men behöll pengarna.
8.00: De kommunala avgifterna kontrolleras numera av riksdagen, ca 20% av kommunernas intäkter, resten är skattebaserade bidrag från staten
9.20: Kommunerna disponerar sin befolkningsandel av den kommunala skattebasen, alla kommuner har alltså samma skattekraft per invånare!
10.10: Det som skiljer är skattesatsen, förändras den så slår det bara på den enskilda kommunens ekonomi. Om Malmö t ex kostar på kommunala insatser för att få en invandrare att gå från bidragsberoende till heltidsarbete, så kostar det bara pengar för kommunen.
11.40: Kommunerna kan däremot pressa sina kostnader. Ca tio områden, varav barnomsorg, äldreomsorg och social omsorg är de stora, ’måsten’. Kultur och fritid är det minsta.
12.00: Socialbidragen går inte att påverka pga riksnormen som sattes på 70-talet.
13.30: Vad man kan göra är, förutom att höja skatterna, alltså att pressa kostnaderna inom övriga områden, vilket i åtta fall av tio blir äldreomsorgen.
14:50 Det kommunala ansvaret för äldreomsorgen kom sist, vilket gör att man känner minst ansvar för denna. Man kan också ge sig på de äldre, för de är uppväxta i samhället före -68, då man hade skyldigheter och ansvar.
15.30: välfärdsplanen sattes -68 då fördelningspolitikerna menade sig för alltid kunna fördela 4% tillväxt, medan nationalekonomerna sa: nej, med fördelningspolitik kommer kakan sluta växa.
16:20: teknisk försörjning (vägar, avlopp) har man rakat in på bara benen redan, här går inte att skära mer. Kultur och fritid finns inte mycket kvar av i många kommuner, skolan gick man hårt åt, nu ger staten mer pengar dit.
17.00: ”skamnivån” är 32000:-/invånare för äldreomsorg. Det finns 50 mdr att ta innan alla kommuner når dit. Det är dessa som nu fort äts upp av massinvandringens kostnader.

PUNKT 2: DET MINSKADE REFORMUTRYMMET PGA DEN LÄGRE TILLVÄXTEN
18.10: de sista åtta åren har vi inte haft någon tillväxt av ’kakan’ per invånare.
19.00: först på senare år har Sverige börjat räkna BNP per skalle, tidigare växte befolkningen så långsamt så det behövdes inte.
20.00: Från över 4% fram till 1970 så sjönk tillväxten till under 2% från 1990 till nu. De sista åren ser formellt bra ut, men detta beror på återhämtningen från krisen 2009, på nya stora lån, enorma stimulanspaket för att klara invandringen och nu pga att det är valår.
21.30: tillväxten ser ’alltid’ bra ut i bankekonomernas prognoser, som slås upp stort, men utfallet ser vi bara små notiser om. Första kvartalet 2018 var den nere i 0,4% (1,6%/år). Justerad för befolkningstillväxten (1%) så är vi nere på 0,6%!
22.30: nästan alla nationalekonomer koncentrerar sig på vad staten gör, där ser det – fortfarande ’ganska trevligt ut’, man räknar upp intäkterna, men inte kostnaderna, man fuskar med index. Och det är på kommunalplanet ’det händer’
23.30: när regeringens prognos, med 70 mdr ’reformutrymme’ justerades av Riksrevisionen, så fattades istället 50 mdr.
24.20: kommunerna är enormt klämda; Hultsfred t ex har stängt sitt socialkontor.
25.20: Vi har nu 40-tal kommuner som liknar Malmö (med ca 2 mdr överkostnader för socialbidrag) där skatterna skulle kunna sänkas med 2% om man inte hade så ineffektiv bidragshantering. Malmö har 3,3% i överkostnader.
27.00: År 2025 kommer samtliga kommuner i Sverige ligga på samma överkostnader!
28.00: 90-talskrisengav oss i princip 5% skattehöjning, efter det har vi legat stilla, eftersom vi nått en smärtgräns – vi klarar inte 5% till. Vi ’skattar fram fritid’ redan nu genom att höginkomsttagare, som läkare istället väljer att avstå att arbeta mer. Höjer vi skatten mer så får vi mindre intäkter alltså.
30.00: för privatpersonen är Jenseviks råd: ta inte nya lån på villan, åk inte jorden runt, gå inte i pension tidigare än du måste – det kommer inte finnas pengar över och den äldreomsorg vi kommer få är inte en sådan vi vill ha.

PUNKT 3: ATTITYDERNA
31.15: Tidningen Lyckoslanten, med serien Spara och Slösa, delades ut till alla skolbarn. Det ansågs fult att Slösa. Socialfall hette socialfall, det var inte OK.
32.30: Man hade skolsparbössa, kamrern från banken kom och tittade på vem som sparat mest, man fick beröm för detta. Även långsiktiga planer fanns med i tankarna.
34.00: klasskampsretoriken började 1968: allt nu! Var är pengarna? Detta är också klansamhällets. Man saknar helt förståelse var pengarna kommer ifrån!
35.00: Normerna ändrades: Slösa har inga val, det är henne vi ska bry oss om. Vi tar därför pengar från Spara, bestraffar dem som sköter sig.
36.00: före 70-talet hade alla Sparamoralen, även socialisterna, idag har alla, även icke-socialister Slösamoral. Vi har fått en ’loser’, förlorare, som förebild.
37.50: Att återställa attityderna är nödvändigt för att övervinna den kris vi har framför oss. Men att säga att de rika är rika för att de sköter sig är idag än otänkbarhet.
38.30: Sorsele ligger idag högst, med 115.000:-/invånare efter kommunalskatteutjämning. Solna har minst, 45.000:-/inv. Inte ens 40% av Sorseles intäkter att ta av.
39.00: Varje system för sig kan tyckas rimligt, men helheten blir alltså så här, fullkomligt orimligt. För tjugo år sedan var det tvärtom, då hade Solna mest!

Jensevik uppfödd i en familj med gråsosse-värderingar, önskar att vi var tillbaka i dessa. Men hoppet om att det skulle bli så är små.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

%d bloggare gillar detta: