Barnens hälsa, trygghet och säkerhet sätts inte i det främsta rummet Del 1/2


Gullian kämpar för sin sons liv och hälsa. Efter att ha sett till att få ensam vårdnad om pojken, så misstänks pappan på goda grunder för misshandel och sexuellt utnyttjande. Den här artikeln utgör ingen trevlig läsning, men det som här beskrivs är verifierat genom ljudupptagningar, vittnesintyg och bilder.

Barn misshandlas, våldtas och skadas allvarligt, men trots det så fungerar i många fall inte den samhällsorganisation som ska fungera som samhällets skyddsnät. Det är därför viktigt att lära sig att se tecken på att barn far illa.

 

 

 

 

Den här artikeln publicerades första gången av 2000-Talets Vetenskap 2019. Den inledande texten och artikeln återges som den skrevs i 2000-Talets Vetenskap av Michael Zazzio, chefredaktör för 2000-Talets Vetenskap.

”Det finns gånger när man tvingas till att fatta beslut efter en lång tids överväganden. Denna artikel har publicerats efter ett sådant övervägande.

Vår publicering baseras på de lagar (tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen) som styr utgivare som har så kallade utgivningsbevis, men beslutet att publicera denna artikel baseras även på moral.

I artikeln har vi valt att publicera sådant som har verifierats med hjälp av bildbevis, ljudupptagningar eller vittnesintyg. Vi vet alltså att det som här publiceras är sant. Vi har i denna artikel valt att inte gå ut med den drabbade pojkens förnamn, men mammans förnamn publicerar vi. Pojkens förnamn är alltså fingerat, och i vår artikel kallas han Marcus. Pappans förnamn nämner vi inte heller i artikeln. Pojkens halvsyskon har även de fått fingerade förnamn. Detta ärende finns omtalat på sociala medier med flera hemsidor, både på svenska och internationella sådana. 2000-Talets Vetenskap vill genom denna artikel sprida kunskap om vad barn i vårt samhälle inte så sällan utsätts för, och vi betonar vikten av att ta barnens signaler om missförhållanden på fullaste allvar och agera utifrån det som man observerar. Det här handlar om barnens hälsa och i förlängningen om hälsonivån i vårt framtida samhälle.”

Gullian och hennes son Marcus

År 2011 födde Gullian en son. Redan ett halvår tidigare hade hon gjort slut med pojkens pappa som, enligt vad som har berättats för oss, hade misshandlat henne både fysiskt och psykiskt.

När pojken var fem år upptäckte Gullian att pojkens snopp var skadad efter att ha onanerats hårt. Gullians polisanmälningar samt anmälningar till socialtjänsten ledde inte till någonting. I stället vände både förskola, skola, socialtjänst och rättssystemet allting emot Gullian när hon försökte att skydda sin son mot övergreppen.

Gullian avslutade alltså relationen med Marcus pappa i september 2010. Det berodde enligt uppgift på att mannen misshandlade henne både fysiskt och psykiskt samt att han hade ett enormt kontrollbehov,
var extremt svartsjuk och hade en avvikande sexualitet.

Den 11 december 2010 polisanmälde hon mannen för den fysiska misshandeln. Denna anmälan ledde dock aldrig till något åtal. Gullians son, Marcus, föddes i februari 2011. Han utvecklades först normalt och Gullian hade ensam vårdnad om honom. Gullian stod, trots sina egna dåliga erfarenheter av pojkens pappa, aldrig i vägen för hans umgänge med sonen, utan hon tillät att fadern oinskränkt träffade pojken.

Redan som tvååring började Marcus visa upp en ovilja att vara med sin pappa. Pojken sade redan i tvåårsåldern ”inte åka bilen pappa, dumma pappa” och ”mamma komma, dumma pappa”, något som Gullian spelade in. Hon började redan tidigt att dokumentera sådant som bekymrade henne, eftersom Gullian själv hade varit utsatt för pappans
sjukliga kontrollbehov, men det var först efter mängder av negativa reaktioner på pappan från pojkens sida som Gullian började att dokumentera hur hennes son uppförde sig. Vid lämning efter helgumgänge med pappan kunde pojken till exempel få extrema utbrott. Han grät, sparkade och var otröstlig.

Detta filmades vid otaliga tillfällen, och den dokumentationen utgör som tur är numera bevis om tillfällen när sonen berättar om övergrepp från pappans sida.

Marcus visade redan som liten rädsla för sin halvsyster Rosita, och Gullian såg vid ett tillfälle när Rosita aggressivt knuffade pojken som då bara var 2 år och tio månader. Rosita skulle senare komma att studera till polis.

År 2013 gick Gullian med på gemensam vårdnad. Hon hoppades att pojkens pappa därigenom skulle lugna ner sig och sluta trakassera henne, en missbedömning som skulle komma att leda till ännu mer problem. En annan anledning till att Gullian gick med på gemensam vårdnad var att hon trodde att det kunde bli lugnare för sonen. Det tog dock bara några månader innan pojkens pappa satte in nästa växel och började att föra ett mentalt krig mot Gullian med målet att på sikt få ensam vårdnad om sonen.

Marcus i treårsåldern

Hösten 2014 började Gullian att se förändringar i pojkens personlighet efter hans första semesterresa till Mallorca med pappan och de tre halvsyskonen. Marcus pappa har där en lägenhet i Palma de Mallorca.

På kort tid gick pojken från att vara glad, trygg och självsäker till att bli otrygg, skygg, osäker, trumpen och, när han var hos Gullian, alltid kräva hennes totala närvaro och uppmärksamhet.

Efter umgänget med pappan var Marcus väldigt förvirrad. Han visade en stark motvilja till att åka på semester till Mallorca med pappan och de tre halvsyskonen. Marcus klamrade sig inför en resa till Mallorca fast
vid Gullian och sade demonstrativt och tydligt ”Nej inte åka pappa, pappa får åka själv, jag vill vara med mamma i Uppsala, gå till plan två” (Gullian bodde på den tiden på plan två i ett hus i Uppsala).
Marcus pappa hävdade då att man inte ska lyssna till barn, eftersom de inte har några känslor utan är som djur, och man måste därför visa dem vem det är som bestämmer.

Marcus tvingades att mot sin vilja åka till Mallorca. Det dröjde inte lång tid förrän Marcus pappa uppträdde aggressivt och skuldbelade Gullian. Han hotade henne redan då med att han skulle komma att ta vårdnaden ifrån henne, och tvärsäkert yttrade han flera gånger att hon skulle komma att förlora en framtida vårdnadstvist.

Efter hemkomsten från Mallorcaresan

När Marcus kom hem berättade han att han inte hade haft det bra, ”men det är bra nu mamma. Det är bra nu”, sade han med nedsänkt huvud. Under resan hade pappan förbjudit Marcus att prata med sin mamma och tog telefonen ifrån sin son. På en ljudupptagning från den tiden säger Marcus till sin mamma ”Jag vill prata med dig. Jag vill vara
med dig! ”

När Marcus pappa efter umgänget lämnade sonen till Gullian så sade pappan ”Jag älskar dig Marcus”. Marcus svarade då argt: – Jag älskar bara mamma! och tittade ilsket på sin pappa.
När pappan hade gått så föll Marcus ihop, grät, sparkade och kastade saker på sin mamma, något som han aldrig tidigare hade gjort. Marcus var kinkig och krävande och höll på likadant i fem dagar, men Gullian misstänkte ännu ingenting utan var enbart förvånad.

Marcus i fyraårsåldern

Marcus visade år 2015 allt tydligare med ord att han inte ville åka till sin pappa. På en ljudupptagning kan man höra pojken gråtande säga att han aldrig vill gå till sin pappa, och pojken sade även att han var rädd och
att han bara ville stanna hos sin mamma i Uppsala.

Marcus berättade att hans pappa pratar så mycket att han inte förstår vad pappan säger, att han inte vågar säga emot sin pappa och att pappan inte lyssnar på honom. Marcus visar sig även vara mycket rädd för sin andra halvsyster, Angelica. Han pekar på ett fotografi av systrarna och säger ”Ta bort den och den mamma”, medan han pekar på
de båda halvsystrarna Rosita och Angelica.

Den lille pojken säger att han absolut inte vill åka till pappan om de är där, men han säger inte varför, och Gullian blir ännu mer förbryllad.

Marcus regredierar och börjar att kissa och bajsa på sig inför umgängena med sin pappa. Efter att ha varit där är pojken påtagligt förvirrad, trött och kinkig. Efter en resa med pappan som tog med pojken till Gotland, så är Marcus klart traumatiserad.

Återigen bryter den lille pojken ihop när pappan har lämnat honom till Gullian. När Gullian frågar sin son hur han har haft det när han var på Gotland, så ser han plågad ut. Det tar 1½ vecka innan han blir någorlunda normal i sitt beteende, något som Marcus förskolefröken bekräftar. Personalen på förskolan gör en orosanmälan, eftersom Marcus har
förändrats mycket och för att han har varit apatisk.

Vid den tiden inträder det mellan pojken och pappan ett umgängesuppehåll i fyra månader, och Marcus började successivt att må bättre. Han blev glad, harmonisk, självsäker, trygg, vågade säga ifrån och ta plats i barngruppen. Pojken var till slut nöjd, belåten och självständig, precis som han hade varit tidigare. Pappan använder dock det på
egen hand skapade uppehållet i umgänget för att skapa nya konflikter gentemot Gullian. Med hjälp av mängder med osanningar pekar han ut Gullian som umgängessabotör trots att det är han själv som har brutit umgänget med sonen. I stället för att hämta och lämna sonen hos Gullian börjar han i stället att besöka sonen på förskolan och lägger där inför personalen och andra ut texten om att det är så synd om honom för att han inte ”får” träffa sin son. Pappan hör alltså inte av sig till Gullian under fyra månaders tid.

Under tiden framställer han på Facebook och i olika pappagrupper osant Gullian som umgängessabotör, och osant påstår han även att hon inte låter honom träffa sonen. Dessa osanningar använder han för att skapa omvärldens sympati för honom. Han beskriver först Gullian som sociopat, och senare varierar de diagnoser som han överöser henne med.

Socialtjänstutredning

En socialtjänstutredning påbörjades i oktober 2015, då Marcus var 4½ år. Hans pappa började plötsligt att besöka förskolan trots att han under de tidigare 2½ åren aldrig har satt sin fot där. Med hjälp av lögner förtalade pappan Gullian inför förskolechefen som pappan manipulerade, och förskolepersonalen påverkades märkbart. Trots att de såg att Marcus var tillgjord när pappan var där, så vågade de inte att ta ställning.

Marcus lärarinna Jennie Wickholm sade: – Han är som ett helt annat barn, (alltså under den tid som Marcus inte träffade sin pappa). Vi vet inte varför, men vi har våra aningar, och så skrattade hon.

När Gullian bad om att få se socialtjänstens journalanteckningar, så blev hon minst sagt chockad. De hade valt sida redan efter Gullians första möte med dem. Gullian såg hur de hade förvrängt och till och med ljugit om allt det som hon hade sagt till dem. Hon konfronterade utredaren som inte kunde förklara sig och som skyllde på att det måste ha
blivit någon form av missuppfattning.

När Marcus i december 2015 återupptog sitt umgänge med sin pappa, så kom pojkens personlighetsproblem tillbaka, och han började även att klaga på konstant mag- och ryggvärk. Problemet var att förskolan nu hade börjat att vända sig emot Gullian. Det var en förskola där det aldrig tidigare hade varit några problem innan Marcus pappa började att manipulera förskolans personal.

Samtidigt anmälde ”någon” förskolan i Gullians namn! Denne någon var pappan, vilket Gullian fick reda på när han skickade henne ett mail som innehöll anmälan.

Marcus i femårsåldern

Fredagen den 15 april 2016 skulle Marcus till sin pappa. Pojken var rädd och ville inte åka dit. Halvsystrarna Rosita (pseudonym) och Angelica (pseudonym) samt halvbrodern Andini (pseudonym) skulle vara där. Vid överlämnandet försökte Gullian att med pappan diskutera pojkens rädsla för halvsyskonen. Gullian ville att de skulle reda ut syskonproblematiken innan den blev alltför infekterad. Pappan höjde då rösten sade aggressivt: – Stick härifrån! Vi vill inte ha med dig att göra! Stick!

Därefter ställde pappan till med en scen och sade åt en vakt att ringa polisen. Pappan  påstod att Gullian försökte att hindra honom från att ha sitt lagstadgade umgänge med sin son.

Två dagar senare kom Marcus hem från helgumgänget hos pappan. Pojken klagade då på att han hade ont i snoppen. Förhuden runt ollonet på insidan var irriterad, och pojken klagade varje dag under hela den följande veckan på att det gjorde ont.

Från helgumgänget två veckor senare kom Marcus hem klockan 19 i stället för klockan 17. Pojken klagade återigen över att han hade ont i snoppen. Även dagen därpå klagade han över att han hade ont.

Ytterligare en dag senare satt Marcus i sängen och sade ”mamma det gör ont i snoppen. Det gör ont i snoppen. Det gör bara ont i snoppen hos pappa”. Detta sade pojken medan han drog i sin snopp, upp och ner i en onanirörelse.

Gullian inspekterade pojkens snopp och såg då att pojkens ollon var helt blåsvart och att förhuden var allvarligt skadad. Pojken hade tidigare inte kunna dra tillbaka förhuden förut, men nu gick det utan några som helst svårigheter. På en ljudupptagning från just det tillfället kan man höra Marcus säga:
– Allting gör ont, här och här och här, och pekar på olika ställen på kroppen, överallt och i rumpan. Allting gör ont hos pappa bara. Det finns jättemycket saker där, och jag får ont av sakerna. Kom och lägg dig på mig,
det ska bli så skööönt när du lägger dig på mig…

Gullian blev mycket förundrad över det som hennes son sade.

Teckningen talar

Två månader senare säger Marcus om sin pappa: – Jag vill aldrig gå till pappa mera. Bäbä vita lamm… Nej, jag vill inte gå dit då. Jag gillar inte det! Jag vill inte gå till pappa. Jag vill inte gå till pappa, mamma! Jag vill inte gå till pappaaaa!!

Gullian förklarar för Marcus att om han inte vill berätta vad det är som gör att han inte vill vara hos sin pappa, så kan Marcus rita och förklara för henne på det sättet. Marcus ritar då sig själv och sin pappa och deras snoppar.

Två månader senare, när Marcus återigen ska till sin pappa, så säger pojken att han aldrig mer vill gå till pappa, och om han ska gå dit, så vill han ha alla sina kläder på sig. Gullian säger då att det ju inte är skönt att sova med kläderna på sig.  Då svarar Marcus att ”- Då vill jag inte gå till pappa!”  Marcus berättar därefter att när han vaknar upp hos sin pappa, så är han naken, och det är inte ok, säger han.

Vid ett samtal någon vecka senare säger Marcus att han inte vill åka till sin pappa på Östermalm i Stockholm, för hans pappa kommer ju bara att ta av honom kläderna. Marcus säger även att han inte tycker om när hans pappa tittar på honom, på hans rumpa och hans snopp och tar på den. Gullian frågar då hur Marcus pappa gör, och Marcus visar genom att smeka sin egen pung. Sedan säger pojken att hans pappa gör likadant på sin egen pung och att pappan även onanerar när pojken är där.

En tid fylld av smärta

Under den här tiden mår Marcus väldigt dåligt. Han klagar dagligen på både mag- och ryggvärk och har helt slutat att äta på förskolan och på andra platser utanför hemmet. Han äter enbart när mamma Gullian är med. Han dricker inte heller något och går inte på toaletten förrän Gullian kommer och hämtar honom på förskolan. Han vill inte gå till förskolan, och om han ska gå dit så vill han att hans mamma ska vara med honom där hela dagen.

I oktober 2016 tar Gullian med Marcus till läkaren Magnus Bodegård som sjukskriver pojken till dess att allting har lugnat ned sig. Samtidigt pågår en förundersökning som gäller misstankar om att Marcus pappa begår sexuella övergrepp mot pojken, vars magproblem med smärtor i den övre magmunnen bedöms av läkaren som stressrelaterade.

Under utredningens gång förhörde förskolepersonalen Marcus. När Gullian ringde till förskolan och frågade om det stämde att de hade frågat ut pojken, så anmälde de Gullian till socialtjänsten. De påstod i sin anmälan att hon hade ett konstigt beteende och att pojken inte åt hemma, trots att det var så att pojken inte åt när han var på förskolan.

I slutet av oktober förhörs Marcus av polis. Pojken vågade dock inte berätta om de övergrepp som pappan hade begått. Socialsekreteraren Carina Grossman hade dock redan den 10 oktober skickat ett PM till polisen. I det PM:et skrev Grossman att det var mamman som det var fel på. Vid förhöret med pojken tog polisen (en kvinna) och Carina Grossman in Gullian i ett rum, och den kvinnliga polisen sade då till Gullian: – Nu lägger vi det här bakom oss!
– Du hörde vad polisen sa. Nu lägger vi det här bakom oss! sade Carina Grossman som därefter gick fram till Marcus, böjde sig ner till hans nivå och sade: – Vet du vart jag ska gå nu, Marcus?
Han skakade på huvudet lite nervöst. – Nu ska jag gå till din pappa.

När umgänget med pappan kom igång igen, så märktes det stora skillnader i pojkens beteende, och det till det sämre. Marcus började kissa på sig flera nätter i rad, men det gjorde han bara efter de helger som han hade varit hos sin pappa. När pojken kom tillbaka var han överaktiv, aggressiv, hotfull, domderade och bestämde.

Socialtjänsten påstod att Gullian i det här skedet brast i sin föräldraroll genom att inte ta Marcus till dagis. Det skall påpekas att Marcus vid den här tiden var sjukskriven och således inte skulle gå till dagis. Att Marcus hade ett behov av lugn och ro brydde sig socialsekreterarna inte om. Förskolan ansåg att Gullian med våld skulle tvinga sin son till förskolan trots att pojken var sjukskriven.

I slutet av november 2016 kom pojken återigen hem från en umgängeshelg med sin pappa. Även då hade Marcus ont i sin snopp. Marcus sade då att pappan drog i snoppen både på fredag och lördag. Pojken berättade att även han drog i snoppen tillsammans med pappan och att han fick ont i snoppen av det. Om detta berättade Gullian för socialsekreterarna, men de vidtog ingen skyddsåtgärd.

Återigen upprättade Gullian en polisanmälan som riktades mot pappan, men inte heller den ledde till någonting.
Ett par veckor senare sade Marcus till sin mamma: – Lovar du att jag inte sover över där, lovar du? Sade du att jag var rädd? Pojken ville inte sova hos pappan.

 

Artikeln fortsätter här i del 2