Försäkringskassan och ”useless eaters”


När regeringen utformade lagen som skulle vara till för att komma åt bidragsfusket inom assistans och vård och la uppgiften på Försäkringskassan att utreda alla vårdtagare om deras egentliga behov av vård, assistans och ersättning var agendan en helt annan än den man offentligt angav – Att komma åt fusket.

Fusket med assistans, vårdbidrag och sjukersättning var redan då blott marginell men man angav detta som skäl till reformen och lagändringen. – Vad få känner till är det som verkar vara den egentliga orsaken och agendan bakom.

Det är synnerligen misstänkt att denna lag kom till relativt samtidigt som agendan för att Sverige skulle bli multikulturellt (Agenda 2030), en agenda som inte kan genomföras så länge etniska svenskar är i majoritet, så detta måste man balansera ut. Samtidigt är det anmärkningsvärt att fusket nu är betydligt mer utbrett än det var före lagen kom till och Försäkringskassan började neka svenska medborgare vårdersättning, assistans och sjukersättning. Det är heller inte alls okänt att majoriteten av fusket som upptäcks begås av utomeuropeiska personer och beloppen är oftast i mångmiljonklassen.

En annan anmärkningsvärd företeelse är att begreppet ”Useless eaters” har blivit mer uppmärksammat på senare år.

Det har avslöjats från visselblåsare hos Försäkringskassan att detta begrepp används flitigt i interna PM och sekretessbelagda brev och skrivelser inom kassans kommunikation. Jag fick själv frågan vad detta uttryck betyder från en väns hustru som arbetar på Försäkringskassan, som inte var helt bekant eller kunnig angående begreppet.

– Begreppet är så vansinnigt att man inte kan tro att det används inom Försäkringskassans väggar och även förekommer i regeringskorridorerna.

Frasen ”Useless eaters” som i sitt ursprung översätts från tyskans ”Lebensunwertes Leben” eller på svenska skulle översättas till ”liv ovärdigt av liv” var en nazistisk beteckning för delar av befolkningen som, enligt den nazistiska regimen av tiden, inte ansågs ha rätt att leva.

Dessa individer var märkta för utrotning av staten, vanligtvis genom tvång eller bedrägeri av deras vårdgivare. Termen inkluderade personer med allvarliga medicinska problem och de som ansågs grovt underlägsna enligt Nazitysklands raspolitik. Detta koncept utgjorde en viktig del av nazismens ideologi och hjälpte så småningom till att leda till förintelsen. Det liknar, men är mer restriktiv än begreppet ”untermensch”, eller ”subhuman”, eftersom inte alla ”subhumans” ansågs ovärdiga till liv. (Slaver, till exempel, ansågs användbara för slavarbete).

Dödshjälpsprogrammet antogs officiellt 1939. Det växte i omfattning från Aktion T4, (Aktion T4 var Nazitysklands så kallade eutanasiprogram som initierades av Adolf Hitler den 1 september 1939) och slutade officiellt i 1941 när offentliga protester stoppade programmet, genom åtgärden 14f13 mot koncentrationslägerfångar.

Dödshjälpen för personer med funktionsnedsättning fortsatte mer diskret fram till slutet av andra världskriget. De metoder som ursprungligen användes på tyska sjukhus var dödliga injektioner och gasförgiftning från gasflaskor för att avliva sjuka, handikappade, gamla och svaga och kom senare även att användas mot kommunister, anarkister och politiska dissidenter.

Uttrycket ”Lebensunwertes Leben” dök först upp i tryck via titeln på en bok från 1920, ”Die Freigabe der Vernichtung lebensunwerten Lebens” (Att tillåta förstörelsen av liv ovärdigt av liv) av två professorer, juristen Karl Binding (pensionerad från universitetet i Leipzig) och psykiater Alfred Hoche från universitetet i Freiburg.

Enligt Hoche, ansågs levande människor som var hjärnskadade, intellektuellt handikappade, autistiska (men inte erkänns som sådan vid den tiden), och psykiskt sjuka vara ”psykiskt döda”, ”mänsklig ballast” och ”tomma skal av människor”. Hoche trodde att dödandet av sådana människor var användbart och rättfärdigat. Vissa människor ansågs helt enkelt disponibla.

Senare var dödandet utsträckt till att omfatta människor som ansågs vara ”rasmässigt orena” eller ”rasmässigt sämre” enligt nazisternas tänkande. Det motiverade också olika mänskliga experiment och eugeniska program, liksom nazistiska raspolitik.

Värdelösa ätare. Funktionshinder som genocidal markör i Nazityskland.  Först publicerad  november 1, 2002 av Mark P. Mostert

”De metoder som används för massutrotning i nazisternas dödsläger har sitt ursprung och var fulländade i tidigare användning mot personer med fysiska, känslomässiga och intellektuella funktionshinder. Den historiska kontexten av attityder mot personer med funktionshinder i Tyskland och hur detta sammanhang producerade massmord på personer med funktionshinder före och under de första åren av andra världskriget. Flera viktiga markörvariabler, manipulationer som tillät ett mycket sofistikerat västerländskt samhälle att officiellt sanktionera mordet på personer med funktionshinder, undersöks.”

Viktiga konsekvenser måste ständigt dras från dessa sorgliga händelser när vi arbetar med personer med funktionshinder i början av ett nytt århundrade.

I detta nya århundrade där multikulturalismen har satts att vara den främsta agendan med målet att göra Sverige multikulturellt (Läs Islamsk stat), verkar det inte bättre än att just detta begrepp ”Useless eaters”, ”Lebensunwertes Leben”,”liv ovärdigt av liv” har återuppstått och att det är regeringens agenda att genom Försäkringskassan ta ifrån vissa människor deras enda källa till vård och omsorg. Till ett värdigt liv. I syfte att avliva dessa, genom försämrad vård och omsorg. Socialdemokratin har tydligen bevarat detta från sitt samarbete med nazisterna under andra världskriget.

Barn, gamla, sjuka, handikappade, mentalt och fysiskt svagare människor som man räknar med aldrig kommer att kunna bli bidragande individer till samhället, individer som kostar mer pengar än de nånsin kommer att kunna bidra med till statskassan i form av inbetald skatt, fråntas helt enkelt sin assistans, vård och sjukersättning i syfte att de ska dö snabbare, antingen genom sin sjukdomsbild eller genom självmord när deras liv rasar samman och förlorar all mening. – Det sistnämnda har vi redan sett otaliga gånger de senaste åren. Där både unga och äldre vuxna tagit sina liv i desperation när deras assistans, ersättning, vård och omsorg tagits ifrån dom.

Bara att begreppet verkar florera inom Försäkringskassans väggar tyder på en medveten agenda att ta livet av de mest utsatta.