Hem » Information » Vad är egentligen populism? – Populism är folkmakt, d.v.s demokrati!

Vad är egentligen populism? – Populism är folkmakt, d.v.s demokrati!


Populism (lat. populus, ”folk”) avser vanligen ett förenklat förhållningssätt till politik, där samhället delas upp i de två grupperna ”folket” och ”eliten”. Folket ses vanligen som bärare av ”sunt förnuft”. Begreppet kan härledas till romarriket då ”populares” var politiker som förlitade sig på stöd från de lägre samhällsklasserna medan ”optimater” var politiker som främst sökte stöd från samhällseliten. I USA fanns det vid mitten av 1800-talet ett parti som kallade sig för populistpartiet, och även i Tsarryssland vid samma tid fanns ett populistparti vid namn Narodnikerna. Populismen kan ha skiftande innebörd i olika länder.

Definitionen av begreppet populism saknar konsensus i den akademiska världen. Trots det används begreppet ofta i den politiska debatten. Vanligtvis används det som ett nedsättande uttryck, exempelvis för att antyda en form av extremism eller att företrädare för populism söker förenklade lösningar på komplexa problem.

Definitionen av populism är i den akademiska världen djupt omtvistad. Här nedan avhandlas olika definitioner av populism.

Populism som en tunn ideologi

En vanligt förekommande definition av populism föreslås av bland andra Cas Mudde och Rovira Kaltwasser. De föreslår att kännetecknande för populism är att det rör sig om politik med förenklade lösningar på svåra politiska problem genom tunn ideologi som föreskriver två homogena, antagonistiska grupper; ett vi-mot-dom-tänkande (folket mot eliten, svenskar (eller annan nationalitet) mot invandrare, land mot land), med argument om det ”sunda förnuftet”. Det är dock inte främst åsikterna i sig själva som avgör om till exempel ett parti kan anses populistiskt utan just att man anspelar på ett tänkt ”gap” mellan makthavare och en majoritet av folket. Ofta förespråkar populisterna fler folkomröstningar och är allmänt skeptiska till den representativa demokratin.

Bland 1900-talets mest framträdande populister har nämnts Argentinas president Juan Perón, eftersom han ska ha varit den första ledaren i sitt land som riktade sig direkt till de breda massorna (jämför descamisados) med ett populärt politiskt budskap, om bland annat ökade sociala förmåner. Liknande strategi har använts i grannlandet Brasilien av presidenten Getulio Vargas. Såväl Perón som Vargas använde nationalistiska argument i sin retorik. Exempel på samtida partier som uppfyller karaktäristikan för högerpopulism är: Fremskridtspartiet i Norge, Front National i Frankrike, Die Republikaner i Tyskland, Sverigedemokraterna och Ny demokrati i Sverige. När det kommer till Front National i Frankrike anser dess ledare:

”Populism tar hänsyn till folkets åsikter. Har folket rätt att hålla en mening i en demokrati? Om så är fallet, ja då är jag populist.” – Jean-Marie Le Pen

Populism som politisk stil.

En annan föreslagen definition av termen populism har levererats av Benjamin Moffitt. Moffitt menar att populism bäst förstås, inte som en ideologi, utan som en utmärkande politisk stil. I fokus står hur populistledare talar till ”folket”, deras förhållande till media och hur dom beter sig som politiska aktörer och i offentligheten överlag.

Populistisk strategi.

En populistisk strategi är anti-etablissemangsstrategin. Grunden är opposition mot det politiska etablissemanget, vilket kan definieras som en ”politisk klass” med små skillnader mellan aktörerna. De konkurrerande partierna ses som att de endast eftersträvar makt – den makt de stulit från folket. Denna position kan intas med försiktighet av populister för att de inte vill bli betraktade som politiska extremister eller antidemokrater.

Högerpopulism: 

Högerpopulismen har traditionellt haft en liberal agenda med lägre skatter och minskad statlig inblandning i ekonomi och familjeliv. På 1990-talet kom främlingsfientlighet och motståndet till EU att bli allt viktigare inslag. Det finns ett motstånd mot sexuella minoriteter och etniska grupperingars kulturella uttryck genom partiernas kulturellt konservativa och antisekulära värderingar. Exempel på dessa är det svenska partiet Ny demokrati tillsammans med italienska Lega Nord och österrikiska FPÖ. På senare år har partier i Norge och Sverige, Fremskrittspartiet respektive Sverigedemokraterna, blandat höger- och vänsterpopulism.

Exempel på åsikter som kallats högerpopulistiska:

  • Krav på kraftigt sänkta skatter
  • Krav på en liberal alkoholpolitik
  • Krav på hårdare straff
  • Hårda regleringar i invandringen (högerpopulismen har dock inte någon nödvändig koppling till invandrarfientlighet)

Vänsterpopulism:

Vänsterpopulism är en politisk ideologi som kombinerar vänsterpolitik med populistisk retorik och teman. Retoriken består ofta av antielitistiska åsikter, motstånd till det rådande systemet och att man utger sig tala för ”vanligt folk”.

Vanliga teman för vänsterpopulism är:

  • Antikapitalism
  • Social rättvisa
  • Pacifism
  • Antiglobalisering

Däremot är klassamhällets ideologi eller socialistisk teori inte är lika viktigt som det är för de traditionella vänsterpartierna. Kritiken av kapitalismen och globaliseringen är ofta kopplad till antiamerikanism, vilket har ökat i de vänsterpopulistiska rörelserna som en följd av impopulär amerikansk militär verksamhet, särskilt verksamhet i Mellanöstern.

I Europa förekommer vänsterpopulismen främst i Öst- och Centraleuropa, där arvtagarna till de gamla kommunistiska partierna vill se statliga ingripanden för att mildra effekterna som avregleringarna av ekonomierna medfört i det numera marknadsliberala och globala systemet. I Sydamerika nämns ofta Hugo Chavez och Evo Morales som populister, vilka genom sin retorik angriper USA och imperialismen.

Populism är riktig demokrati eftersom populism är att gå folkets vilja och väl till mötes, inte den makthavande elitens vilja. Därför är makthavarna rädda för att makten ska gå ur deras händer och hamna hos folket. Detta är anledningen till att den makthavande eliten, blåser upp ordet populism som något ont och mycket farligt. Detta är ju sant ur makthavarnas synvinkel, eftersom populismen hotar deras makt. Populismen är folkstyre, d.v.s. riktig demokrati.

Varje person, som du hör varna för populism är en makthavare, som är livrädd för att förlora sin position, status och sin MAKT! Det är i regel en byråkratisk tjänsteman, en  streber, som ser sin karriärpolitiker- position hotad och ju mer och högre denne streber varnar för populism, ju räddare är han. Trots att strebern påstår sig vara demokrat, så avskräcks han av folkets makt. Diktatur ligger honom närmare som styrelsesätt, eftersom han ensam vill ha all makt.

Populism är ofta ett obekant begrepp hos folk i allmänhet och därför kan makteliten använda detta ord för att skrämma upp den vanliga befolkningen, med att detta är något mycket farligt och destruktivt för alla, när det egentligen är det raka motsatta.

Populism är folkmakt, d.v.s. demokrati! – Och det skrämmer våra politiker…De vill inte ha det.

2 kommentarer

  1. Ulrika skriver:

    Tack ❤️

    Gillad av 1 person

  2. motvallsblogg skriver:

    Just så.
    Populism är den renaste formen av demokrati.

    Gillad av 1 person

Kommentarer inaktiverade.

Translate

Lyssna på Granskning Sveriges avslöjande reportage om Aschberg direkt här i menyn.

Donera

Kategorier

Arkiv

Ange din e-postadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Besökare sedan Feb 2017

  • 1 148 384 besökare

Annonsplats

Musikspelaren

%d bloggare gillar detta: