Gästbloggare

Sossarnas rövarekonomi


Magnus Stenlund_Sunt FörnuftI samarbetet med Magnus Stenlund på Sunt Förnuft kommer här ett inlägg om: Sossarnas rövarekonomi

//God läsning.

 

42871428_550756718688504_8064994210090057728_n

Kommunal skatteutjämning: sossarnas rövarekonomi, vars främsta syfte är att dribbla bort invandringskostnaderna.

I korthet: Det kommunala utjämningssystemet innebär att staten tar all skatt som förut var kommunernas egna intäkter. Därefter pytsas pengarna tillbaka enligt ett fördelningssystem som är så komplicerat att man måste vara specialutbildad för att begripa sig på hur det fungerar. Dessutom ändras reglerna hela tiden. Nu vill man ändra det igen. Med utredarnas ansats så har man programenligt kommit fram till att mer pengar ska ges till kommuner där det fungerar dåligt och att pengar ska tas från dem där det fungerar bra. Det är riktigt att de stora avstånden gör glesbygden mindre ekonomisk, räknat per individ. Och att en stor andel invandrare innebär höga kostnader. Men genom att fullt ut kompensera för strukturella problem, ineffektiv förvaltning och de som älskar massinvandring coh mångkultur men inte dess kostnader, så har vi skapat ett totalt korrupt system.

Utredningens egentliga syften

Som alla beställningsverk är det här en utredning som ger de svar som den sittande regeringen redan sagt att den vill ha. Givetvis handlar det också om det vanliga sossetänket: från var och en efter sin förmåga till var och en efter de behov som finns. Det låter ju så bra men kan också sägas på ett annat sätt: ge mer till S-styrda kommuner, ta från de borgerligt styrda. När utredarna bestämmer sina parametrar så har de fusklappen vid sidan att snegla på: utjämningssystemet ska ge x kronor mer för varje vänster-röst och y kronor mindre för varje högerröst. Ska vi gissa har detta varit utredarnas största delikatess att lösa, massor med ”reverse enginering” och säkert superjobbigt att få ihop det ”rätt”.

Hur ge pengar för invandring utan att avslöja att den kostar?

Ett annat problem har bestått i att hitta ett sätt att belöna dem som velat ta emot mest nya invandrare, men utan att själva ha råd med det. Och problemet ligger i att göra det utan att faktiskt erkänna att nytillkomna invandrare utan utbildning och djupt inympade med hederskultur faktiskt kostar jättemycket pengar – för enligt den politiska retoriken påstås de ju fortfarande vara en stor tillgång och pluspost. Nu hittade man på att Komvux och SFI ska ge rätt till bidrag, här är ju korrelationen med antal invandrare hög.

Om man ska fullt ut lyckas motsvara invandringens verkliga kostnaderna så måste dock kostnad för SFI och Komvux överkompenseras många gånger om. Vi kan misstänka att fiffiga kommunmän i så fall även överdimensionerar Komvux, det är sånt som kommunerna måste ägna sig åt för att överleva när deras intäkter på detta sätt specialdestineras. Istället för att effektivisera och därmed spara pengar åt andra kommuner.

Vad som borde utredas

En utredning som inte varit ren beställningsvara hade haft betydligt viktigare frågor att ge svar på. Inte nödvändigtvis enklare, men för Sverige av avgörande betydelse:

1. Varför t ex glesbygdsfaktorn utgör en allt större nackdel.

Hur kommer det sig att det som redan kompenserats för måste kompenseras ännu mer för nästa gång? Och sedan ännu mer. Och ännu mer?

Tänkbara svar:
Antingen a) att strukturella skillnader faktiskt blir viktigare och viktigare. Eller b) att somliga kommuner bedriver en dålig och allt sämre politik som de inte behöver ändra på när de hela tiden kompenseras.

Tänkbara slutsatser:
a) vi måste fundera över om vi har råd med de mindre ekonomiskt fördelaktiga strukturerna eller göra dem mer effektiva;
b) vi måste hitta incitament som gör att kommunledningarna skärper sig.

2. Hur mycket är nog?

Är det rimligt att kommuner som är nettobidragstagare ska ha bättre service än nettobidragsgivare? Att man ska ha samma service oavsett var man bor? Fullt kompenserad även när man bor avsides?

Tänkbara svar: Nej!

Tänkbara slutsatser: Kommunal administration ska inte få kosta vad som helst. Spärrar måste finnas i systemet: efter att en viss bidragsnivå per invånare nås måste kommuninnevånarna acceptera en sämre service – eller kommunsammanslagning.

3. Hur mycket har vi råd att mjölka kassakon?

Det är en ganska illa dold hemlighet att Stockholms län är den enda nettobidragsgivaren kvar i systemet och att det på kommunnivå ser likartat ut. De strukturer som visat sig vara bra för Sverige och som resten av landet vilar sig mot förutsätts av socialdemokratin vara outslitliga. Men det är de naturligtvis inte. Sämre service trots hög skatt tvingar invånarna till att betala dyrt för privata extratjänster eller att själva spendera privat tid. Tillväxtmotorn hackar redan på grund av enorm brist på kunnig personal. Det betyder i klartext att vi antingen betalar sådana människor för lite och/eller att deras privata kostnader är för höga. Man jobbar deltid eller inte alls – eller bor kvar någon annanstans där kostnaderna är lägre.

Tänkbara svar: gränsen är nådd.

Tänkbara slutsatser: med tre alternativa synsätt
a) Vi kan inte ta mer nu, för då kommer det helt enkelt bli mindre att ge till resten (ett argument som även en sosse borde kunna förstå, eller i alla fall tvingas inse)
b) Vi måste skapa incitament att effektivisera och förbättra. Det gör man inte genom att ta från där det fungerar och ge dit det inte gör det. Eller
c) det är helt enkelt inte rättvist att ta från dem som upparbetar överskotten. Åtminstone måste vi inse att systemet är korrupt när de som arbetar mest får minst service.

4. Skapar utjämningen ett systemfel som bidrar till kostsam massinvandring?

Tänkbart svar: Kommuner som tar emot mycket invandrare gör det ofta för att de får startbidrag under två år direkt från staten, utöver kommunal utjämning alltså. ”Sen löser det sig väl” har varit förhoppningen. Det har det inte gjort. Men genom att nu förändra utjämningssystemet så gör det ju det – ännu ett tag till. Man kan alltså fortsätta ta emot, det är någon annan som fortsätter betala, både på kort och lång sikt.

Tänkbar slutsats: det förslag som nu ligger är ett säkert recept för att skrapa den absolut sista skärvan ur nationalförmögenheten innan massinvandringens enorma kostnader faktiskt erkänns. Då kommer det sannolikt vara för sent.
Ledtråd: idag är den s k flyktingnotan per heltidsarbetande svensk 40.000:- varje år fram till pension. Med liggande invandringsprognos kommer den att vara det dubbla om åtta år. Det klarar inte medianskattebetalaren utan kraftigt sänkt egen standard.

Så här borde ett sunt system se ut

Hur borde ett system utformas för att ge tillräcklig kompensation för strukturella brister utan att ta bort incitament att driva förvaltning rationellt, utan att förstöra tillväxtmotorn och utan att skapa en alltför stor rövarekonomi, som upplevs som fullständigt omoralisk? Ett system där de som skapar ett överskott alltså också får behålla rimliga delar – minst så mycket som dem man ger till?

Tänkbara svar: 
a) ökad transparens och tydlighet, synliggör vart pengarna kommer ifrån och vad de går till och så lite plottrande i detaljer som möjligt. D v s motsatsen till vad utredningen föreslår;

b) spärrar som slår till när bidragen blir för stora per invånare för att det ska vara rimligt att fortsätta driva kommunen med konstgjord andning, och spärrar också åt andra hållet, när en kommuns innevånare betalar mer till andra än vad man behöver för egen service – inklusive långsiktiga åtaganden för äldreomsorg;

c) klassa kommunerna efter ’socioekonomisk typ’ och benchmarka inom respektive kategori. Alla kommuner inom en viss kategori får lika mycket bidrag, effektiv drift premieras;

d) invandringens kostnader måste mätas på total nivå för hela offentliga sektorn och för den svenska skattebetalaren som individ, d v s vi som redan bor här. Först när dessa siffror finns tillgängliga kan alla ta ställning till om de är acceptabla, om de ska ökas eller minskas. Den kommun som tar in fler ska naturligtvis kunna göra det om kommuninnevånarna absolut vill det. Men ska då ta hela kostnaden för det också, via kommunalskatten.

Den som tror att massinvandring är populär måste fråga sig om det gäller också dess kostnader. Och den som tittar på hur transfereringssystemet ser ut inser att ingen har behövt ställa sig den frågan. Andra har betalat. Då är det lite lättare att gilla.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://www.dn.se/debatt/mer-fokus-pa-socioekonomi-och-glesbygd-i-ny-kostnadsutjamning/

bar2

3 svar »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.