I samarbetet med Norska Resett kommer här ytterligare ett inlägg från  Jan Schibbye Hervig. Han skriver om den Svenska feministbluffen när den möter verkligheten. Artikeln är översatt till Svenska av Rosa Traktorn.

Jag överlämnar därmed utan vidare dröjsmål till  hans bidrag.

Sveriges feministiska bluff möter verkligheten

Sveriges Television går nu ut med den alarmerande nyheten att feministiska aktivister inte längre bor i städer där islam har etablerats. Anledningen till reaktionen är trakasserier av kvinnor.

Feminister som har hyllat inslagen av ”nysvenskar” som en anrikning och inspiration, har vaknat – åtminstone några av dem.

Arabiska och afrikanska lyckojägare och brottslingar samt ett betydande antal unga män i krigsför ålder från Afghanistan och Iran, sätter sina tydliga spår på det nya svenska samhället.

Men den nya befolkningen hatar faktiskt etniska svenskar. De vill bo i klanstyrda segregerade områden, med full kontroll över flödet av narkotika, men vill samtidigt få ut det mesta av den svensk valutan och sociala förmåner.

Den extrema ökningen av brott med våld, våldtäkt och bilbränder visar med säkerhet att värdlandet har räknat fel. När gästerna blir våldsamma och gör lös på möblerna, är festen slut.

Feministerna stod på gator och torg i demonstrationer för muslimernas rätt att använda hijab, niqab och burka, men visste mycket väl att dessa plagg innebär att kvinnan är förtryckt. Men så snart andra frågor om kvinnors frihet, jämställdhet och mänsklig värdighet uppstår, blev det tvärstopp. En extremt sträng religiös galenskap från 600-talet har inte mycket svängrum och är helt oförenligt med traditionerna i det svenska folkhemmet. Det kan bara sluta med tragedier.

Den allestädes närvarande islamiska moralpolitiken patrullerar i gettoområdena och har blivit ett problem för kvinnor mest, inte bara för muslimerna. Feminister förlorar nu så sakteliga tron ​​på integration, och ger upp och de som kan väljer att flytta till traditionella etnisk-svenska områden.

Diskussioner med Imamer har uppenbarligen inte varit någon succé för det feministiska initiativet. Islamiska präster har redan etablerats som en kraftfaktor i Sverige och ”Du gammal du fria … du vänaste land uppå jord” är redan uppdelat i islamiska territorier med centralt belägna moskéer för att skydda de patriarkaliska traditionerna bokstavligen.

Sverige har världens första och enda feministregering förklarar en stammande men stolt statsminister, Stefan Löfven, och en sorglös jämställdhetsminister, Åsa Regnér, som firar sig själv och sina kollegor för fyra år vid makten.

De har inte accepterat att Mellanöstern har förändrat svenska kvinnors liv. Polygami, barnäktenskap, gruppvåldtäkter, social kontroll, rädsla för det offentliga rummet, tvångsäktenskap, – listan är lång.

Företrädarna för den ”feministiska regeringen” poserade frivilligt för Irans islamiska propagandakropp i Teheran.

På bilden är sju kvinnor med sjal lydigt framför Ayatollah Khomeinis efterträdare. Ett despotiskt prästadöme. Vid sidan av står statsminister Stefan Löfven med sitt fåraktiga smil. Besöket har kallats ”Walk of Shame”.

Hur är denna surrealistiska och absurda svenska teater möjlig 2018, så länge efter Strindberg? Man tänker ovillkorligen på en ny version av ”Dödsdansen”.

 

Källa och originalartikel på Norska:
https://resett.no/2018/08/25/sveriges-feministiske-bloff-moter-virkeligheten/