Vi har blivit ett samhälle av fegisar.


Jag tycker allvarligt att vi har blivit ett samhälle av fegisar. Hoppas att jag inte förolämpar någon med att säga så nu.

Nej förresten, jag hoppas att jag verkligen förolämpar någon ordentligt med det påståendet.

Jag minns nämligen fortfarande chocken över Rushdie-affären för ungefär 30 år sedan. Själva tanken att någon kunde bli dödad för att skriva en bok var surrealistiskt och skrämmande.

Nu tar vi för givet att om man säger fel sak om fredens religion så blir man hotad till livet och kan faktiskt bli dödad, så du gör bäst i att hålla käften om du vet vad som är bäst för dig.  – Allt på grund av tolerans och mångfald, förstås.

TV och tidningar censurerar rutinmässigt sig själva nu, på ett sätt som hade varit otänkbart för bara några decennier sen, och inte för att de vill vara hänsynsfulla, som de alltid hävdar, – utan för att de är rädda för muslimskt våld, och rädda för hur sanningen skulle påverka folket.

Inte nog med att de är rädda för det, de är så rädda för det att de inte ens erkänner att de är rädda för det, ifall det skulle vara kränkande.

Och låt oss vara riktigt tydliga med varför de gör detta. De gör det av rädsla. De gör det för att de var rädda att de och deras familjer skulle råka illa ut.

Välkommen till det mångkulturella Sverige. Älskar inte du mångfalden? Och känner du dig inte berikad?

Men om inte media försvarar yttrandefriheten, vad exakt är då media till för? Och vem kommer att försvara yttrandefriheten? Och vem kan?

Jag sympatiserar med alla nyhetsredaktörer i denna situation men om man kör ett nationellt TV-nyhetsprogram har man ett ansvar att stå upp och bli granskad. Det är mer än bara ett jobb. Man är väktare för vår yttrandefrihet och för fri information.

En nyhetsredaktörs jobb är att rapportera sanningen med all relevant information, korrekt och utan fruktan. Och om man inte kan göra det, eller om man är för rädd för att göra det, så ska man inte ha det jobbet eftersom man inte är kvalificerad för det, och man gör reell skada på samhället genom sin feghet.

Om nyhetsredaktörer i Sverige hade ett uns av integritet skulle de stå åt sidan nu, hitta ett trevligt säkert litet krypin där de inte är hotade, och lämna jobbet till någon med ryggrad som kan göra det ordentligt, för allas skull.

Men det som verkligen står mig upp i halsen i den här trista affären även veckor senare, är inte så mycket dräggens opportunism (Gud vet att vi är vana vid det), eller dödshoten, eller ens det faktum att medierna gett efter för en islamisk hädelselag, men att det var så lite allmän upprördhet över den.

Ingen förväntas väl egentligen tro att media och journalister ska börja gro en ryggrad, och om det skedde en terrorattack igen i morgon så skulle vi inte heller förvänta oss att media kommer rapportera om det med hela sanningen eller att de ens skulle benämna det som ett terrordåd, det skulle säkert bara bli ännu en galen ensam man i en farlig lastbil. Man skulle absolut inte berätta att det handlar om en våldsam religion som ligger bakom, för det är vi inte är tillåtna att säga, och vi vet att om de hade sagt det skulle det ha blivit ytterligare våldsamheter.

Och det är så det är i dag här i Sverige, och överallt annars i den så kallade fria världen. Islam har bara varit en del av vårt samhälle i ett par decennier, och allt vi tänker och säger om det vägs nu mot eventuella hot om våld. Detta är en definition av terrorism.

Detta är kulturell terrorism, och vi ger efter på ett skamlöst och skamligt sätt. Vi nedvärderar muslimer genom att hålla dem till en lägre beteendenivå. Vi behandlar dem som mindre civiliserade, och sedan attackerar vi alla som uppmärksammar detta hyckleri som rasister.

Vi antar att muslimer inte kan förväntas kontrollera sig själva om något retar dem, och om de blir våldsamma blir det vårt fel att vi provocerar dem.

Vi antar att det kommer att bli våldsamheter, och att vi sedan skickligt ska kunna föregripa det genom att krypa ner i ett hål innan det händer, inte för att vi är liberala eller progressiva eftersom vi tycker om att låtsas, utan eftersom vi är lögnare och hycklare och fegisar.

Vi klär upp vår feghet i fina ord som tolerans och respekt och vi applåderar oss själva som sälar för våra upplysta värderingar, men vi vet alla vad de egentligen är för att nu kan vi lukta oss till dem, de stinker så illa.

Vi är den första generationen som aldrig har mått försvara vår frihet, och det märks.

Vi har ingen uppfattning om var den kommer ifrån eller vad det kostade. Vi kan mycket väl se att en mycket viktig princip urholkas inför våra ögon, och vi är alldeles för fega med att erkänna vår egen delaktighet i detta.

Vi är som stadsborna i en av dessa västernfilmer som alltid hukar sig av rädsla för en buse. När du tittar på den filmen känner du ingen sympati för dessa människor eftersom de inte förtjänar det. De är fega, och det är vi också.

Vi har låtit oss skrämmas till en destruktiv självcensur som dödar yttrandefriheten, själva livets blod av vårt samhälle, och vi ser till att våra barn och barnbarn, dem som vi ska älska, kommer att föddas in i en värld betydligt mindre fri än den vi föddes in i.

Känner du dig inte stolt över dig själv? De kommer att betala priset för vårt hyckleri, oärlighet och feghet. De kommer att få reda på den hårda vägen att inget sannare ord aldrig har uttalats:

”Du vet inte vad du har förrän det är borta”.

 

2 kommentarer

  • Rebloggar på micaelsblogspot.

    Gilla

  • Mycket mycket bra skrivet. 👍👍👍

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.