Krönika

Politik och Religion


Jag fick ett mail idag, där någon frågar mig: ”Varför skriver du så mycket om religion, och inte så mycket om andra saker?”

Jag tänkte bemöta den frågan öppet. För visst skriver jag om annat också. Men när man talar om religion, så talar man verkligen om andra saker i den moderna världen, om du ursäktar den omskrivningen.

Faktum är att vissa människor idag talar om religion i termer av en kulturkrock när de säger att Islam och demokrati inte kommer överens. Precis som sjukhus och hälsa, eller rättvisa och lagen, eller Jesus och på nytt födda kristna, så har de ingenting gemensamt.

Jag tycker att politik och religion är en extremt farlig blandning, likt svavel och salpeter, som på egen hand är hanterbara, men sätter du ihop dem får du krut. Och vi vet man kan göra med krut, eller hur?

Och jag tror att det är anledningen till att t.ex. fanatikerna som flög in i tvillingtornen, eller galningar som spränger sig själva, även om de är politiskt motiverade, bara genomför det på grund av vad de tror på livet efter detta, eller mer exakt, de tror på det ogripbara.

Och jag tror att det är just faran med religionen; Den opererar i denna värld av förnuft men utanför förnuftets gränser. – Ett artigt sätt att säga: Utanför gränserna för förstånd.

Vissa länder som t.ex. Iran styrs av religiösa fundamentalistiska knäppskallar. Andra länder som Israel och Pakistan är skyldiga sin existens till religion. Och naturligtvis låt oss inte glömma Vatikanen, som har en plats i FN eftersom det har på något sätt lyckats övertyga människor att det är ett legitimt land, desto bättre för kvävandet av alla födelsekontrollinitiativ som kan ha fallit under den amerikanska regeringens radar.

Utan religion, skulle Pakistan och Israel naturligtvis inte existera, och vilken sorglig förlust det skulle vara; det skulle vara nästan lika illa som att förlora Nigeria, eller hur? Som är ett land delat av fundamentalistisk religion; Muslimer i norr, kristna i söder, kanske några judar i mellan, men inte länge till, kan jag nästan slå vad om.

När det gäller Pakistan kan vi fastslå att bara för ungefär sextio år sedan i den delen av världen, kunde muslimer och hinduer bara inte komma överens, och de kunde inte sluta slakta varandra med machetes för mer än 5 sekunder åt gången, så den enda lösningen var att starta upp ett helt nytt land, vilket är samma sak som att säga: – ”Vi kan aldrig leva tillsammans. Vi ska alltid vara fiender, låt oss båda bygga kärnvapen, och se hur det går.”

Jag tycker det är ganska ironiskt att den första kärnvapenkonflikt på den här planeten lätt kan få ett utbrott mellan muslimer och hinduer, eller mellan absolutister och vegetarianer. Det är klart att rött kött och alkohol kan vara mördande, men de är ingenting jämfört med mänsklig dumhet, och det är aldrig en bristvara, särskilt när religion är inblandad.

Till exempel, hur länge måste vi vänta på en allvarlig amerikansk presidentkandidat erkänna att de inte tror på Gud? Med andra ord, hur länge vi måste vänta på amerikansk politik att växa upp? Just nu är alla livrädda för att förlora de ignorantas röster, eftersom det är de som väljer president.

Naturligtvis kan vi inte gala för mycket i Sverige heller, eftersom vår statsminister Stefan Löfven, en man med oklanderlig ignorans har jobbet att leda vårt land, en man som delar ut hala handslag, med människor med lika mycket blod på sina händer som han själv har numera. Han är inte så populär som han tror, herr Löfven, eftersom efter att ha ljugit, som han gör, för att översvämma vårt land med en invasion av unga män i krigför ålder och vars politik kommer avliva större delen av befolkningen, så visar han oss i princip vem han är, och nu känner han naturligtvis vårt förakt. – Så det är inte konstigt att han är i förnekelse. Man kan se det i hans ögon.

Och det är sant att den svenska pressen kan vara mycket oansvarig, som fegt och ovilligt vägrar kritisera den dumma och kriminella regeringen av rädsla för att visa sig opatriotiska och mista sin PK status, så att de bokstavligen har blivit till åtlöje i hela världen.

Jag tycker nog att den svenska pressen faktiskt är snälla mot Löfven, eftersom vem som helst annan människa med hans meritlista, säkerligen skulle åtalats för krigsbrott. Så jag antar att det är bistert lämpligt att han nu har valt att mer eller mindre konvertera till den traditionella krigsförbrytaren Islam som han är så kär i, eller broderskapet av de fördömda, som jag föredrar att tänka på det.

Allt som allt tror jag att politik och religion är alldeles för nära sammanflätade, och jag tror att vi måste bända isär dem om civilisationen ska finnas kvar på dagordningen.

Naturligtvis vet ingen vad framtiden bär fram. Man kan säga att det ligger i Guds händer, eller Gamla Butter, som jag vill kalla honom. Men hur det än går så kanske framtiden inte ens kommer, eftersom vi just nu är engagerade i en dragkamp med det förflutna, och på senare tid har det grävt in hälarna ordentligt.

Och jag tror att detta är något som vi verkligen behöver vinna, eftersom om vi förlorar kan vi mycket väl befinna oss i den mörka medeltiden igen, där kunskap är ett brott och yttrandefriheten är hädelse.

Och det är den verkliga anledningen till att jag pratar så mycket om religion, och inte andra saker. Fred till alla och envar, om det inte är för mycket att önska.

 

Kategorier:Krönika, Politik, Religion

1 reply »

  1. Briljant! Rappt! Helt lysande beskrivning! Det kunde inte ha serverats bättre än med både förrätt, varmrätt och även lilla desserten 😉

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.