Mardrömmen


plane-crash

Från min vän Curt Thunberg.

Han skriver bra och träffande små skrifter och en av dom vill jag gärna återge här i bloggen.

Mardrömmen
06.00 i dag vaknade jag efter en obehaglig dröm.

Tydligen var jag i färd att embarkera ett flyg med nummer SK 2014 Swea.
Med destination framtiden.

Vid den första optiska inspektionen på längre håll såg planet mycket fräscht ut men när jag kommit närmare märktes i plåtskarvarna och svetsfogarna att planet målats om ett stort antal gånger. Landningsställen såg också slitna ut och däcken såg ut som om de var regummerade och bara halvpumpade.

Även ombord syntes slitaget markant.
Klädseln på stolarna uppvisade hål på flera ställen. Stolarna satt för övrigt också löst i sina infästningar och det saknades bälten i sätena.

Flera fönster hade krackelerat vilket gjorde utsikten begränsad.

Jag funderade en stund över det tal kapten Löfven hållit straxt efter övertagandet av flygbolaget.

Förvärvande av bolaget hade föregåtts av ett stort antal utopiska löften och verbala piruetter där han framhållit sin egen förträfflighet på ett föga diskret sätt, han t.o.m. celebrerade sönderfallet i bolaget.

Han lovade också fler att söka som fripassagerare på flyget.

Det tidigare bolagets chefspilot Regnslätt hade stenhårt strävat efter och i samarbete med vattenmelonbolaget (gröna utanpå men röda på insidan) skapat ett kulturkonglomerat utan någon som helst konsekvensanalys. Vilket visat sig vara orsaken till bolagets haveri.

I ett taffligt försök att få snurr på bolaget sänkte han biljettpriserna utom för pensionärerna och sjuka och arbetslösa personer.

I sin utopiska värld var det viktigt att öka antalet resenärer oavsett om de kunde betala för biljetter eller inte.

Nåväl, vi taxade ut till runway 08/26 väntade en stund och så fick kapten Löfven startorder och dånet från motorerna ökade.

Den normalt nästan lustfyllda känslan av att känna trycket mot ryggstödet uteblev denna gång. En smygande oro infann sig istället. Skälet till oron grundar sig sannolikt i min oförmåga att känna förtroende för bolaget och dess besättning.

När vi enligt min bedömning passerade ”point off no return” hördes den första motorstörningen.

Jag såg mej runt i kabinen för att se om det fanns fler som hört störningen, men ingen av passagerarna tycks ha reagerat alls.

Längst bak i planet satt en inte försumbar skara fripassagerare. Det märkliga var att de satt i knä på varandra, alltså två och två på varje säte.

”Viktfördelning” tänkte jag men det finns ju trimroder så förhoppningsvis vet kapten Löfven vad han sysslar med.

Planet lyfte även om det inte tycktes stiga lika brant som normalt.

Nu hördes motorstörningarna igen.
Ett hackande ljud med små rökpuffar är nu markant märkbara.

Jag är nu övertygad om att det håller på att gå åt helvete. Fortfarande ingen reaktion från de övriga passagerarna. Dom plockar med sina bananer och tidskrifter utan att reagera på motorernas hackande ljud och planets allt kraftigare skakningar.

”Har dom stoppat i sig både lugnande och avslappade medel” frågar jag mig, eller är dom helt okunniga om hur en normal flygning går till.

Helt plötsligt blir det helt tyst. Motorerna har nu stannat helt och helt slutat leverera dragkraft.

Ingen reaktion nu heller, mina medpassagerare fortsätter att lugnt äta sina bananer.

Personen bredvid vänder sig mot mej och frågar ”Vad händer? ”

”Flygbolaget har fört oss till helvetets portar” säger jag som svar.

De kanske inte hade ekonomi för att tanka fullvärdigt bränsle eller inte haft tillräckliga resurser för ett korrekt serviceunderhåll. Avisningsproblem tror jag inte på då de borde haft erfarenheter och korrekta analyser av planets status att gå på upplyser jag vidare.

Nu är det bara att hoppas att Gottröra Airport är öppen.

Jag tittar ut genom det krackelerade fönstret och uppskattar höjden till ca 1000 fot.

Nej! Skriker jag när jag märker att planet bankar vänster. Det går ju för fan inte att vända tillbaka nu med den höjd vi har, vi bara tappar fart.

När jag märker att planets nos börjar höjas inser jag att slutet är nära.
Antingen är Löven helt inkompetent eller så beror det på viktfördelningen.

Framför en tyst bön för mej själv:
”Ner med nosen för fan Löfven annars stallar vi omedelbart”.

Mycket riktigt, först lutar planet nästan rakt upp för att sedan vika över åt sidan, ändra riktning så nosen pekar nästan rakt ner mot terra firma.

Just då vaknar jag svettig och snustorr i halsen och med en obehaglig Dèjà vu känsla i kroppen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Med kraft från WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: