I skrivande stund

Här är 10 saker min mamma aldrig berättade för mig.


mamma
Att vara mamma kan inte vara det lättaste jobb man kan ta på sig. Personligen vet jag ingenting om att vara mamma… naturligtvis. Jag har vid tillfälle skrivit dessa ord till min mamma och även om orden inte är mina från början, jag vet faktiskt inte var jag fick tag i dessa ord från början så är de ända lika relevanta för mig som för den som först skrev det.

Jag delar här ett par väl valda ord som kanske även passar in på dig, och kanske du själv vill dela med dig, och du som är en mamma känner säkert mycket väl igen dig.

Så håll till godo: En hyllning till alla mammor där ute som verkligen behöver få veta hur vi uppskattar den viktigaste kvinnan i våra liv.

Här är 10 saker min mamma aldrig berättade för mig.

  1. Jag fick henne att gråta… ofta.
    Hon grät när hon fick reda på att hon var gravid. Hon grät när hon födde mig. Hon grät första gången hon höll mig. Hon grät av glädje. Hon grät av rädsla. Hon grät av oro. Hon grät för att hon tycker om mig så mycket. Hon kände min glädje och min smärta och delade den med mig, oavsett om jag visste om det eller inte.
  2. Hon ville ha den sista biten av kakan.
    Men när hon såg mig titta med de där stora ögonen och slicka mig runt munnen med den där lilla tungan så kunde hon inte äta den. För hon visste att det skulle göra henne mycket lyckligare att min lilla mage fick kakan än hennes.
  3. Det gjorde ont.
    När jag drog henne i håret, när jag tog tag i henne med de där vassa naglarna som verkade omöjliga att klippa. Det gjorde ont. När jag ammade och bet hennes bröst, det gjorde också ont. Jag knäckte hennes revben när jag sparkade henne inifrån magen. Jag sträckte ut hennes mage under nio månader. Och jag gav henne ett helvete av smärta när jag först kom till den här världen.
  4. Hon var alltid rädd.
    Från det ögonblick jag föddes så gjorde hon allt i sin makt för att skydda mig. Hon blev min björnmamma. Hon var kvinnan som ville säga nej när grannflickan frågade om hon fick hålla om mig. För i hennes värld kunde ingen hålla mig lika säkert som hon. Hennes hjärta hoppade över några hjärtslag när jag tog mina första steg. Hon höll sig vaken om nätterna för att se till att jag kom hem ordentligt, och väckte mig tidigt för att jag skulle hinna till skolan. Varje gång jag vrickade en tå eller snubblade fanns hon där nära. Varje gång jag hade en mardröm eller feber fanns hon där för att lyfta upp mig ur sängen. Hon fanns alltid där för att se till att jag var okej.
  5. Hon vet om att hon inte är perfekt.
    Hon var sin värsta kritiker. Hon visste om alla sina brister, och ibland hatade hon sig själv för dem. Allra hårdast var hon dock mot sig själv när det gäller mig. Hon ville vara den perfekta mamman, och inte göra några misstag – men eftersom hon är mänsklig så gjorde hon förstås misstag. Hon försöker förmodligen fortfarande förlåta sig själv för dem. Hon önskar av hela sitt hjärta att hon kunde resa tillbaka i tiden och göra saker annorlunda, men det går inte. Så jag måste vara snäll mot henne och veta med mig att hon gjorde sitt bästa.
  6. Hon tittade på mig när jag sov.
    Det fanns gånger då hon satt uppe till 03 på natten och bad för att jag skulle somna. Hon kunde knappt hålla ögonen öppna när hon sjöng för mig och hon bad mig att ”snälla, snälla somna”. När jag äntligen somnade så la hon mig ned och för en kort stund försvann all hennes trötthet, när hon satt bredvid mig på sängen och såg mitt änglalika ansikte utrycka mer kärlek än vad hon någonsin trott var möjligt. Trots hennes trötta armar och rödsprängda ögon.
  7. Hon bar mig betydligt längre än nio månader.
    Jag behövde bäras. Så hon gjorde det. Hon lärde sig att bära mig när hon städade, hon lärde sig att hålla mig medan hon åt. Hon höll mig till och med när hon sov, för det var det enda sättet hon kunde få sova ibland. Hennes armar blev trötta och hennes rygg gjorde ont, men hon höll mig för att jag ville vara nära henne. Hon gosade med mig, älskade mig, pussade på mig och lekte med mig. Jag kände mig säker i hennes armar, lycklig i hennes armar. Jag visste att jag var älskad i hennes armar. Så hon höll mig, så ofta och så länge som jag behövde.
  8. Hennes hjärta gick i bitar varje gång jag grät.
    Det fanns inget ljud som var så ledsamt som det från när jag grät eller syn så fruktansvärd som den när mina tårar rann ned för kinderna. Hon gjorde allt i sin makt för att få mig att sluta gråta och när hon inte kunde göra det gick hennes hjärta i tusen bitar.
  9. Jag kom alltid först.
    Hon kunde vara utan mat, dusch eller sömn. Hon satte alltid mina behov före sina egna. Hon ägnade hela sina dagar till att se till att jag hade vad du behövde, och när dagen var slut hade hon ingen energi kvar till sig själv. Men nästa dag vaknade hon och gjorde om allt igen, för att jag betydde så mycket för henne.
  10. Hon skulle göra om allt igen.
    Att vara mamma är ett av de tuffaste jobb som någon kan ha och det är inte sällan som jag närmar mig gränserna för vad jag klarar av. Jag gråter, jag får ont, jag försöker, jag misslyckas, jag jobbar och jag lär mig. Men, jag upplever också mer glädje än jag någonsin trodde var möjligt och känner mer kärlek än vad mitt hjärta klarar av. Trots all smärta, sorg, sena nätter och tidiga morgnar som jag tvingat min mamma att gå igenom, så skulle hon göra om allt det där för mig, för jag är värd det för henne.
  • Så TACK MAMMA.. För alla år du kämpat och alla år av tårar och smärta du genomlidit för min skull. Jag vet att allt du gjort har du gjort för att du älskar mig.

Kategorier:I skrivande stund

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.