Visdomsord från Allie Keys


Det här är visdomsord från Allie Keys:
(Det är en lös översättning gjord av mig, så nära jag kan komma för att inte tappa innehållet i språköversättningen)

När du är liten, tror du att du vet allt, men det sista du verkligen vill är att veta för mycket. Vad du verkligen vill är att vuxna göra världen till en säker plats där drömmar kan gå i uppfyllelse och löften aldrig bryts. Och när du är liten, verkar det inte som för mycket begärt.

Min mamma berättade en gång att när du är rädd för något, vad du vill då mer än något annat är att det ska försvinna.

Du vill att ditt liv ska gå tillbaka till hur det var innan du fick reda på att det fanns något att vara rädd för. Du vill bygga en hög mur och leva ditt gamla liv bakom det. Men ingenting förblir någonsin densamma. Det är inte ditt gamla liv alls.

Det är ditt nya liv med en mur runt det. Ditt val är inte om att gå tillbaka till hur det var. Ditt val är om att gömma sig eller om att gå rakt till hjärtat av det som skrämmer dig.

Ibland är det bästa sättet att möta det okända att ta bekanta steg, små steg.
Att göra vanliga saker för att ta itu med det som inte på något sätt är vanligt.
Vi är alltid på väg mot något nytt, hela tiden.

Välbekanta saker låter oss bara låtsas att vi inte är på väg in obekant område. Du tar de där små välbekanta steg, och du försöker vara ärlig, och inte leva som om ingenting hade förändrats utan ändå gå vidare med ditt liv.

Men det finns tillfällen när du behöver den där biten av hur det brukade vara.

Min farfar brukade berätta för min mamma att barn aldrig ska behöva oroa sig för någonting allvarligare än brännboll. Allt du behöver veta finns där. Det har framgång och misslyckande, stunder när man kommer samman och stunder där man står ensam. Och det har ett slut.

Inte en klocka, som i andra sporter, men ett slut. Och det, sa min farfar är så nära som ett barn ska behöva komma till såna saker i livet.

Folk pratar mycket som om att det viktigaste i livet är att alltid se saker för vad de verkligen är. Men allt vi gör, varje plan vi gör i livet, är lite av en lögn.
Vi blundar och låtsas att dagen aldrig kommer, då vi inte kommer att behöva göra några fler planer.

Hoppet är den största lögn som finns, och det är den bästa. Vi måste fortsätta som om allt har mening, annars skulle vi inte fortsätta alls.

Är varje ögonblick av våra liv inbyggda i oss innan vi föds? Om det är det, gör det oss mindre ansvariga för det vi gör?

Eller är det ansvar också inbyggt? När du träffar bollen, står du då och väntar för att se om den går ut, eller börjar du springa och låter naturen ha sin gång?

Det svåraste du någonsin kommer att lära dig är hur man säger adjö.

Vad gör en man till det han är? Är det, det värsta han någonsin gjort, eller det bästa han vill vara?

När du befinner dig i mitten av ditt liv och du är långt ifrån var du skulle vara, hur hittar du vägen från den person du har blivit till den du vet att du borde ha varit?

När allt i ditt liv är på rätt spår, är det lätt att tro att saker händer av en anledning, Det är lätt att tro det.

Men när saker och ting börjar gå fel så är det mycket svårt att hålla fast vid denna tro. Det är svårt att inte undra av vilka orsaker allt händer.

Visdomsord från Allie Keys

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Med kraft från WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: