Att försvara värdegrunden eller konsten att knäcka en elev helt lagligt « Avpixlat


Att skolor i stor utsträckning bedriver politisk propaganda i stället för att hålla sig till vetenskapligt grundad undervisning är ingen nyhet. Men det är bara toppen på ett isberg.Få saker är så nedtystade i skolans värld som de tekniker man använder för att tysta elever som kritiserar invandringspolitiken eller mångkulturen. Som jag tidigare skrivit har jag arbetat som lärare i den svenska skolan sedan 2005, både som högstadielärare och som gymnasielärare och jag tänkte här berätta lite djupare om de metoder som jag sett användas. I officiellt tal berättas det om att ”stå upp för värdegrunden”. Egentligen handlar det inte om mycket annat än att få oppositionella elever att antingen hålla tyst eller sluta tro på sig själva och sina egna erfarenheter. Hela verksamheten har fått mig att spy så många gånger att jag nu väljer att berätta om det öppet.

Poängen är att knäcka eleven så att viljan att uttrycka de egna åsikterna försvinner. Jag minns kollegan som stolt berättade hur han hade fått en invandringskritisk elev att tystna för gott, genom att han inför hela klassen hade insinuerat att han var efterbliven eftersom han kom från en liten by där alla var ”inavlade” och ”ingen hade rest utanför byn”. Läraren hade dessutom sagt det på ett sådant sätt att hela klassen hade skrattat – förutom just den eleven så klart.

Jag minns eleven som intelligent, självständig och ifrågasättande på mina lektioner, men efter den lektionen hörde jag honom aldrig driva sina egna åsikter längre. Han var som förbytt. Som om han inte längre vågade öppna munnen och säga vad han tyckte. Det ska tilläggas att kollegans berättelse fick applåder från flera andra kollegor som tyckte att han hade agerat föredömligt.

Det vanligaste sättet jag i övrigt har stött på hos kollegor är ”guilt by association” i kombination med skampedagogik. Jag minns eleven som tyckte att Sverige skulle minska ned sin invandring “så att de som redan finns här kan få jobb”. Svaret blev undervisning om Förintelsen för att ”motverka rasism”. Elevens tämligen måttliga kritik mot svensk invandringspolitik jämställdes således med det medvetna massmordet på bl.a. judar och romer. Den eleven tystnade ganska effektivt kan jag meddela. Jag hörde honom aldrig nämna något negativt om svensk invandringspolitik igen. För att vara ärlig satt han i princip tyst resten av högstadiet.

Att kalla in föräldrarna är en desperat åtgärd som jag endast bevittnat några få gånger, bland annat mot en elev som “led av svår kritik” mot den svenska invandringspolitiken. Hans föräldrar fick vara med en dag och gång på gång mässades det om att ”alla invandrare är inte dåliga människor” och föräldrarna fick hela tiden försvara sig mot idiotargument som att ”man ska inte dra alla över en kam” utan att någon en endaste gång bemötte varken hans eller deras argument, som mest bestod i att eftersom det var arbetslöshet i Sverige så är det väl dumt att släppa in fler människor så att arbetslösheten ökar. Den eleven blev också tyst. Det är fruktansvärt att se ett barns känsla av värde försvinna så totalt medan vuxenvärlden applåderar.

En annan väl använd metod är att ifrågasätta elevens erfarenheter. Jag minns eleven som menade att man knappast “såg en enda svensk” på stan och fick ett svar som insinuerade att hon led av svårigheter att behandla information i hjärnan. Hennes hjärna sållade bort “svenskarna” och såg endast “invandrarna”, d.v.s. hennes erfarenheter var “fel”. Jag tar inte ställning till om hennes upplevelse överensstämmer med officiella siffror, men själva metoden är i min mening hemsk, att ifrågasätta hennes erfarenheter och förvandla det till en fråga om mental obalans.

Fråga era barn så kan de garanterat ge exempel på liknande situationer på hur lärare manipulerar elever till att sluta tro på sina egna erfarenheter eller förminskar deras erfarenheter. Jag kan ge ytterligare exempel, eleven som blev misshandlad i sitt bostadsområde men fick som enda kommentar att ”alla är ju inte sådana” trots att eleven inte ens hade hävdat detta, eller eleven som blev kallad ”neger” för tusende gången av en elev (som givetvis saknade alla former av argument) och där den mobbade flickan fick uppmaningen att ”inte ta det så hårt, han är ju på alla” och där mobbaren efter tre år i högstadiet fortfarande gick kvar i samma klass. På ett sätt är båda exempel två sidor av samma mynt: en ovilja att ta tag i äkta rasism som förstör människors liv och en häxjakt på de elever som kritiserar den svenska invandringspolitiken och faktiskt presenterar argument eller har andra erfarenheter än läraren.

Elever som är öppet rasistiska men aldrig presenterar några argument får nästan alltid vanliga tillsägelser, ska tilläggas, och de utsätts aldrig för samma behandling. Min gissning är att många lärare är rädda för dem och därför vågar de inte utmana dem annat än att komma med hyssjanden och enskilda samtal. Deras rasism fortsätter ofta dag ut och dag in utan att någon stoppar den. De elever som däremot har någon form av argumentation bakom sina åsikter krossas, och det tycks inte finnas någon övre gräns för förnedringen.

Jag har försökt att på olika sätt få elever att våga diskutera exempelvis invandringspolitiken i klassen via debatter i samhällskunskapsundervisningen, men jag tror att jag är ganska ensam om det. Och kanske är det här skon klämmer: jag tror att många lärare inte vågar ta debatten eftersom de vet att det finns en risk att de “förlorar”. Då är det bättre att krossa elevens självkänsla.

Oavsett anledning så handlar alla teknikerna om att aldrig bemöta eleverna med argument utan att ständigt beskylla dem för att hata alla invandrare, sympatisera med nationalsocialisterna i Tyskland på 1930-talet, vara allmänt opålitliga människor, lida av någon form av störning eller vara mindre intelligenta. Allt för att tysta dem på de mest destruktiva sätt.

Det jag vill säga är givetvis inte att lärare är svin. Det jag vill säga är att människosynen och metoderna är så vanliga att de så att säga sitter i väggarna i den svenska skolan. Jag tror att de flesta lärare betraktar förfarandet som ”normalt” utan att egentligen djupare reflektera över att det faktiskt är barns självkänsla och självförtroende man förstör. Ingen lärare vill vara den som tillåter ”rasism” i sitt klassrum, och tyvärr låter man det alltför ofta gå ut över oskyldiga elever.

Jag hoppas att fler får upp ögonen för denna öppna skuggverksamhet och att vi tillsammans kan förhindra att fler barn far illa.

John Dübeck
Gymnasielärare i historia och engelska

Källa: Att försvara värdegrunden eller konsten att knäcka en elev helt lagligt « Avpixlat

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Med kraft från WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: