Gästinlägg

Är EU Demokrati eller Diktatur?


_88226747_eu1

Är EU Demokrati eller Diktatur?
Faktagenomgång av EU´s uppbyggnad, ”offentlighetsprincip”, hemliga polis samt religionspolitik.

Skulle du trivas i Sverige om vi styrdes av en regering som inte kommit till genom allmänna val? Skulle du vilja bo i ett land med en maktlös riksdag som inte kan stifta lagar utan bara får yttra sig i vissa frågor och ibland ha medbestämmande? Vad skulle du kalla ett land med ett parlament (riksdag) som inte kan avsätta regeringen med enkel majoritet, dvs. 51 %?
Vad skulle du kalla en statsminister som inte är folkvald?
Sådana förhållanden skulle alla kalla för diktatur.
Ändå är detta förhållandet inom EU!

EU-parlamentet är endast ett rådgivande organ utan lagstiftande makt. Parlamentet kan inte avsätta Kommissionen (som är EU:s regering) eller Ministerrådet (som är EU:s lagstiftande instans) med enkel majoritet. För att avsätta Kommissionen krävs 2/3 majoritet.

Ministerrådet kan parlamentet inte avsätta alls. EU:s regering, Kommissionen, är inte folkvald. Slutligen brister EU i parlamentarisk demokrati genom att ha en ”statsminister”, kommissionens ordförande, som inte heller är folkvald.

Ett land som har lika stort demokratiskt underskott som EU skulle nekas medlemskap i EU på grund av brist på demokrati!

Tala om logisk kullerbytta!
Att detta får fortsätta bevisar att EU inte prioriterar demokratin.
Istället för att snabbt och resolut avlägsna dessa diktaturliknande missförhållanden används mest ”kosmetiska” förändringar.
Det enda som händer är att parlamentet får medbestämmande på fler områden.
Fortfarande kan det ändå inte stifta lagar, vilket är ett demokratiskt- och folkvalt parlaments egentliga uppgift i en sann demokrati.

Av den anledningen brukade Margaret Thatcher kalla EU-parlamentet för ett ”Mussepigg-parlament”. Ett stort skämt alltså.
Fortfarande kan EU:s parlament inte avsätta Kommissionen med enkel majoritet. Två gånger har parlamentet försökt men inte lyckats samla ihop 66% av rösterna. Senast var det vid granskningen av Kommissionens handlande med ”galna-ko-sjukan” då parlamentarikerna inte ville godkänna dess arbete.

Hur odemokratiskt är EU?

En jämförelse med maktutövningen i före detta Sovjetunionen ger tydliga svar:

EU-parlamentet är ett rådgivande organ utan lagstiftande makt. Sovjets parlament, Högsta sovjet, hade inte heller någon lagstiftande makt.

EU:s ministerråd är beroende av lagförslag från Kommissionen för att kunna fatta beslut. Sovjets ministerråd kunde inte heller fatta några beslut utan förslag från Politbyrån, kommunistpartiets högsta organ.

EU-kommissionen (20 ledamöter) har den egentliga makten eftersom den ensam har all initiativrätt till lagförslag. Politbyrån (15 ledamöter) hade ensam all makt att föreslå lagar.

EU-kommissionens förhandlingar är inte offentliga och dess diskussionsprotokoll publiceras inte. Politbyråns möten och diskussionsprotokoll var också hemliga.

När EG också blev EU 1/1-93, fick EU-kommissionens ordförande i grunden mer makt än medlemsländernas regeringar tillsammans! Föreslagna ledamöter till Kommissionen måste nämligen först godkännas av honom. Generalsekreteraren i politbyrån hade ensam totalitär makt, vilket påminner om de maktbefogenheter EU-kommissionens ordförande har.

Offentlighetsprincipen

Ett annat sätt att förstå hur odemokratiskt EU är, är att använda den svenska offentlighetsprincipen som måttstock. Den är en av hörnstenarna i svensk rättsordning och har fyra beståndsdelar:

1) Alla beslutande förhandlingar i stat och kommun är öppna för allmänheten. De är offentliga. Vem som helst har rätt att närvara vid riksdagens eller en domstols förhandlingar utan att behöva legitimera sig eller uppge någon anledning till besöket. Detta är ”förhandlingsoffentlighet”.
2) Alla handlingar som en statlig- eller kommunal myndighet upprättar eller som kommer in till densamma, är offentliga. Vem som helst har rätt att t ex begära få se dagens post till en myndighet eller läsa dess arkiverade handlingar som inte är sekretessbelagda, utan att behöva uppge namn och syfte för besöket. Denna ”handlingsoffentlighet” omnämns i Tryckfrihetsförordningens portalparagraf (§1). Den är avsedd att säkerställa ”ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning”.
3) Anställda vid statlig- eller kommunal myndighet har rätt att informera och meddela massmedia vad de fått veta i sin tjänsteutövning. Undantaget är sekretessbelagt material. Detta kallas ”yttrande- och informationsfrihet”.

4) ”Meddelarfrihet” innebär att ingen har rätt att efterforska vem som har meddelat massmedia något som en anställd fått veta i tjänst vid offentlig myndighet. Denna frihet ger till och med i viss mån befattningshavare i offentlig tjänst, rätt att utan påföljd lämna normalt sekretessbelagda uppgifter till press, radio och TV. Undantaget är det som har kvalificerad eller total sekretess.

Tystnadsplikt

Hur fungerar EU på offentlighetens område? Som jag redan nämnt är Kommissionens- och Ministerrådets möten och protokoll hemliga. Ingen förhandlingsoffentlighet således inom EU.

Artikel 5 i EU-kommissionens direktiv om handlingars offentlighet ställer två krav på den som vill ta del av sådana: legitimation och bevis för att ens intresse för handlingen är större än det eventuella problem som kan uppstå på grund härav för den person/er som handlingen berör. (Karin Lundström: ”EG sätter lås på byråkratens dörr”, Pressens Tidning, nr 5/92.)
I en EG-förordning från 1983, nummer 354, slås de grundläggande bestämmelserna fast beträffande allmänhetens tillgång till arkiv och handlingar inom EG.

Huvudregeln är att superstatens handlingar blir offentliga först 30 år efter det att handlingen upprättats! Dessutom krävs ett särskilt beslut om att sekretessen verkligen ska hävas, (Birger Schlaug i DN 21/3-92). Ingen handlingsoffentlighet heller inom EU således.

I Amsterdamfördraget finns det inskrivet som ett principiellt mål, en handlingsoffentlighet vad gäller Kommission, Ministerråd och Parlament. (Inte för den mäktiga EG-domstolen eller någon av de flera hundra underkommittéer som EU:s institutioner har.) Men det finns inga tillämpningsföreskrifter som exakt talar om hur det är tänkt att denna handlingsoffentlighet ska fungera. Framför allt saknas det ett löfte om register, så det går att leta sig fram till det dokument man vill ha bland det väldiga pappersflöde som EU:s byråkrati producerar. Dessa brister gör Amsterdamfördragets text om handlingsoffentlighet värdelös.

I EG:s grundlag artikel 214 stadgas det en generell tystnadsplikt för dem som är anställda inom EU:s myndigheter. Den som bryter häremot kan förlora sina anställningsförmåner. (Jesus Alcalá: ”EG tar struptag på unik svensk grundlag”, Journalisten, nr 18/92.) Detta innebär ett lagfäst lojalitetsförhållande till EU-staten. Veckans Affärer nr 33/96 intervjuade Magnus Lemmel som är biträdande generaldirektör inom EU-kommissionen.
Han var tidigare VD i Industriförbundet, direktör i Ericsson och diplomat. Efter att ha gått ut med sin kritik av EU: s byråkrati som ”grotesk” i en intervju i Dagens Politik 5/7-96, fick han en skarp varning från Kommissionen. Han hotades med avsked om han gjorde om samma ”misstag”.

En brittisk topptjänsteman vid EU-kommissionen, Bernard Connoly, blev avskedad efter att ha skrivit en bok om EMU: ”The rotten heart of Europe: the filthy war about Europe’s money.” Däri hävdar han att EMU kommer att kunna leda till ett krig mellan Tyskland och Frankrike samt att Margaret Thatcher blev avsatt som premiärminister på grund av sitt kategoriska nej till EMU. Inte heller yttrande- och informationsfrihet, respektive meddelarfrihet, finns inom EU således.

Enligt EU-parlamentarikern Sören Wibe (VF 28/10-97) har EU-parlamentets presidium beslutat om nya regler för journalister i parlamentets lokaler. Wibe har protesterat mot reglernas ”allvarliga inskränkningar av pressfriheten”. De nya reglerna förbjuder filmande och fotograferande av ”komprometterande situationer” som kan skada EU-parlamentets rykte. Bland annat får man inte dokumentera vilka som är närvarande i parlamentets sessionssal!

Demokratiskt missfoster

Sammantaget ger denna jämförelse tunga skäl att kalla EU för ett demokratiskt missfoster. Rent definitionsmässigt är EU till och med en diktatur, i och med att kraven på parlamentarisk demokrati inte uppfylls.
Författarna till boken ”Vår författning” säger på sid 195

Trots de genomförda ändringarna har Europaparlamentet alltjämt en svagare ställning än ett parlament normalt har i en demokrati men är numera jämställt med Rådet som lagstiftande organ i de flesta frågor. Lagstiftningsmakten ligger i det väsentliga alltjämt hos Ministerrådet.
Europaparlamentets representativitet kan i viss mån ifrågasättas på grund av att deltagandet i valen till EP i de flesta medlemsländerna inte alls är lika högt som i valen till de nationella parlamenten.

Vidare kan konstateras att både Rådet och Kommissionen arbetar i former som gör det svårt för allmänheten att utsätta deras verksamhet för systematisk granskning. Ibland brukar man tala om att EU lider av ett ”demokratiskt underskott”. (Erik Holmberg, lagman, Nils Stjernquist, professor i statskunskap, Norstedts Juridik, 13:e upplagan, 2003).

EU:s hemliga polis

I samband med slutförhandlingarna om Maastrichtfördraget 1991 enades EU-länderna om att inrätta en gemensam polisbyrå. Syftet var att samordna kampen mot brottsligheten på EU:s inre marknad med dess borttagna gränskontroller och rivna tullstationer. Lagen om denna polisbyrå, Europolkonventionen, godkändes av Sveriges riksdag trots att klara och skrämmande likheter med Gestapo finns!

Liksom Gestapo (Geheime Staats Polizei) var nazitysklands hemliga polis, så är Europol EU:s hemliga polis i och med att dess anställda har diplomatisk immunitet. (Interpol har inte det!)

Gestapo kunde redan 1933 arbeta oberoende av parlament och domstolar. I riksdagsdebatten om Europol var det flera som varnade för ”den nästan totala avsaknaden av parlamentarisk insyn och kontroll beträffande Europolkonventionens tillämpning, såväl för Sveriges riksdag som för Europaparlamentet”. (Justitieutskottets betänkande 1997/98: JuU2, sid 6, 17 och 86.)

Gestapo var överordnad det ordinarie polisväsendet. EU-ländernas nationella poliser måste hädanefter utan särskild begäran lämna ut uppgifter till Europols datoriserade analysregister om etniskt ursprung (t ex jude), religion (t ex protestant), politisk åsikt (t ex EU-motståndare), sexualliv, hälsa, livsstil, rutiner och uppförande. Detta gäller inte bara hos brottsmisstänkta utan även hos brottsoffer, tidigare brottsoffer, tänkbara brottsoffer, vittnen, kontaktpersoner, anhöriga samt övriga! (Det vill säga alla, vem som helst!)
Denna registrering av EU-medborgare liknar Gestapos metod att inte släppa någon ur skyddshäkte fastän misstanke om brott har upphört! Europols analysregister får alltså innehålla uppgifter som kan hänföras till en enskild person även när brottsmisstanke inte finns!

Gestapos ingripanden utgick ”inte från enskilda lagar och förordningar utan från ett totaluppdrag”. Ända sedan 1991 har Europols verksamhet bedrivits endast reglerat av ett provisoriskt ministeravtal.
Så är fallet än idag 1998 då alla EU:s parlament ännu inte ratificerat Europolkonventionen.
Detta provisorium är problematiskt enligt flera EU-parlamentariker och internationella jurister. Lode van Outrive som under 5 år varit belgisk EU-parlamentsledamot, menar att genom att låta Europol arbeta under detta provisoriska ministeravtal ”reducerat något så viktigt som ett gemensamt europeiskt polissamarbete till en rent administrativ fråga”. Hans kritik väger tungt då han som professor i kriminologi, under 20 år forskat om just internationellt polissamarbete.

Avtalets vaga formuleringar ger Europol för stora befogenheter, menar han och säger -Som förhållandena är nu har polisfolket alla möjligheter att göra precis som de vill utan någon form av kontroll. C.F. Riiter, straffrättsprofessor vid Amsterdams universitet, instämmer i kritiken. Även Jörgen Storbech, chef för Europols drygt 80 anställda i Haag, menar att det finns problem med den föga demokratiska kontrollen. Dessutom kan Europols behörighetsområde utökas genom ett förenklat förfarande. Ett sådant beslut fattas av ministerrådet utan parlamentarisk insyn. En konventionsändring med åtföljande parlaments-debatter och eventuella ratificerande (godkännanden) behövs inte.

Gestapo hade hela det av Tyskland ockuperade Europa som arbetsfält. Flera EU-länder, bland dem Tyskland, vill ge Europol operativa befogenheter att agera fritt i alla EU-länder! Straffrättsprofessorn Ruter menar att det vore naivt att tro att Europol endast blir en central för utväxling av information.
-Det långsiktiga målet är att upprätta en egentlig polisstyrka med verkställande befogenheter. Detta ligger i linje med ett uttalande för ett par år sedan av den tyske polischefen Herman Lutz, därtill ordförande för det Västeuropeiska polisförbundet. Han säger att folk i ett enat Europa måste vänja sig vid åsynen av tysk polis på sina gator! (Källor: Nationalencyklopedin, DN 21/2-96: Janne Flygheds artikel om Europol. Han är professor och forskare vid Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet.) För ytterligare information i ämnet Europol och Schengenpolisen, se juristen och Amnestyordföranden Jesus Alcalás artikel ”Ett grundskott mot rättsstaten”, i DN 14/4-98!

”Avskaffa demokratin”!

Avslutningsvis vill jag peka på en nästan totalt förbisedd fara för demokratin inom EU. Det är dess 300 miljoner katoliker! Det är faktiskt så att de styrs alla mer eller mindre av vad påven säger! En katolik måste lyda påven inte bara i religiösa spörsmål utan även i de politiska frågor som ”Guds Sons vikarie” har en uttalad åsikt i. Se t.ex. den katolska biskopen i Sverige Hubertus Brandenburgs artikel i Dagen 8/6-95, samt DN 14/11-93 som citerar Det Förenade Protestantiska Rådets i Storbritannien pamflett ”Maastricht, monarki och moral”.
Med tanke på att majoriteten av EU:s politiker är katoliker är det ett stort hot mot demokratin. Kommissionens (f.d.) ordförande Jacques Santer, Frankrikes president Jacques Chirac och Tysklands förbundskansler Helmut Kohl, är exempel på katolska politiker som i vissa frågor kan tänkas bli utsatta för påtryckningar från Vatikanen att lyda påven! Man måste även komma ihåg att grundarna av EEC (EG: s och EU: s tidigare namn) Adenauer, Schumann och Monnet var katoliker. De var t.o.m. instruerade av Jesuitorden att ta detta initiativ, enligt Protestantiska rådets pamflett.

Katolska kyrkan har ju under historiens gång bevisat sig ha en tvetydig och vacklande inställning till demokrati. Jag tänker på allt från Inkvisitionens miljontals offer, till Vatikanens avtal med Hitler, Mussolini och Franco som innebar att parterna inte skulle lägga sig i varandras förehavanden.

Än idag finns det katolska prelater som öppet hävdar att ”demokratin måste avskaffas för den kan inte betjäna den katolska tron och läran”!
Citatet är från Dokument Utifrån 11/4-92 som sände BBC-programmet ”Påven på marsch”. (Originaltiteln var ”The new holy Roman empire”!)

Mycket riktigt ser vi nu hur katolska kyrkan och katolska EU-politiker har börjat slå till mot frikyrkorna i vissa EU-länder.
Enligt ”Petrus” nr 21/1998 sekt stämplas nu vanliga frikyrkor i Tyskland, Frankrike, Österrike och Belgien!
Helsingforskommissionens vice ordförande Christopher Smith säger: Dessa länders regeringar våldför sig på de principer för religionsfrihet de själva bekände sig till i 1975 års Helsingsforsavtal. EU-parlamentet rekommenderar inrättandet av statliga ”sektobservatorier” i alla EU-länder.
Både i Tyskland och Belgien har säkerhetspolisen sektavdelningar. Enligt gällande rättspraxis i Tyskland har myndigheterna rätt att utfärda sektvarningar utan att ha bevis, misstanke räcker!

Angreppen mot frikyrkorna gäller bl.a. demonutdrivning och
”Toronto manifestationer”.
I Österrike har kristna blivit avskedade enbart för att det är med i en samfundsoberoende frikyrka. De har fått yrkesförbud och tvingats genomgå psykiatrisk sinnesundersökning! (Det låter som förhållandena i det forna Sovjetunionen, före Gorbatjov!) I Tyskland och Österrike är det endast Frälsningsarmén, förutom Katolska- och Lutherska kyrkan, som är fullt godkända. Alla andra frikyrkosamfund måste ha minst 16.000 medlemmar och varit verksamma i landet minst 20 år. Inte en enda frikyrka i dessa länder uppfyller de kraven!

Med tanke på att EU:s katolska politiker som sagt, är styrda av Katolska kyrkan, är det inte så konstigt att de vänder sig till katolska s.k. ”sektreferenter” när de ska ta ställning till om en frikyrka är ”sekt” eller inte.
Det tragiska i detta sammanhang är den katolska synen på vad som är sekt. Nämligen: alla kyrkor som har lämnat den katolska läran och katolska kyrkan anses vara sekter.
De har nämligen ”inte den rätta nattvarden och står inte i förbindelse med det urkristna postulatet”, enligt Troskongregationen.

Käre demokrat och läsare av denna artikel.
Vill du att Sverige ska gå ur EU med dess diktaturliknande maktstruktur, penningslukande byråkrati, Gestapo-liknande hemliga polis och påvestyrda politiker, bör du inte rösta på Vänsterpartiet eller Miljöpartiet!
De är visserligen kritiska till mycket inom EU, men accepterade Sveriges medlemskap i EU ända fram till 1998-års valrörelse då man kovände och sa sig kämpa för att Sverige ska lämna EU.
Under de år av medlemskap har de ”kämpat” via det maktlösa EU-parlamentet ”för att göra EU så bra som möjligt” som de säger! (Men i valrörelser passar man på att kräva Sverige ut ur EU!)
Vid omröstningen i riksdagen 1994 om att överföra beslutsmakt till Bryssel genom att ändra på grundlagen, röstade faktiskt (v) ja till det, och (mp) la ned sina röster!

Dessa två EU-kritiska partier svek alla svenskar som i folkomröstningen 1994 röstade nej till EU. De hade alltså ingen riksdagsledamot som representerade dem i grundlagsfrågan!

Det går bevisligen inte att lita på dessa partier när det verkligen gäller.
Inte heller är det troligt att en rådgivande folkomröstning om EMU eller EU kan få en EU-vänlig riksdagsmajoritet att rösta mot sina egna intressen och rösta för ett upphävande av anslutningslagen.

Det enda som kan råda bot på den rådande situationen är den alltjämt negativa folkopinionen mot EU samt en uppvaknad kristenhet med ledarna i spetsen som frimodigt ropar till Gud om att Sverige måste bli räddat, frälst, undan Vilddjuret!

Kategorier:Gästinlägg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.